• Anonym (förvi­rrad)
    Äldre 7 Mar 20:01
    8008 visningar
    12 svar
    12
    8008

    gravid - oense om vad vi ska göra

    Okej.


    Det är egentligen väldigt enkelt.
    Jag är sen och misstänker graviditet.

    Jag tycker vi lika gärna kan behålla eftersom vi ändå tänkte börja försöka om ett år (ett år hit eller dit är ju i långa loppet inte så farligt) men min sambo tycker att vi borde följa planen, göra abort och vänta ett år till det är dags.


    För den långa historian:
    Vi gifter oss i augusti, skulle få barn i november om det nu är så. 

    I somras slutade jag med ppiller då jag blev deprimerad av dem. Jag lider fortfarande av depression/utmattningssyndrom och utreds. 
    Har varit lite sådär med att skydda oss nu efter, dels för att jag har känt att
    1. jag kan lika gärna börja testa nu eftersom jag har hormonfel som gör att jag har svårt att bli gravid + att jag känner mig redo
    2. jag har sagt till min sambo om konsekvenserna, vet att han inte gillar kondom och vill därför inte tvinga honom utan att han ska ta det ansvaret själv isf
    3. vi ligger väldigt sällan just nu för att min sambo inte har så mycket sexlust, en av anledningarna till att jag inte vill tvinga på honom kondom eftersom jag vet att det kommer ske ännu mer sällan då.. 

    Min sambo är inne på sin 4 termin av 6 i sin utbildning, jag är fast anställd inom kommunen i det jag är utbildad till. Han menar att han vill vara färdig med sin utbildning och att han vill att jag ska vara "frisk" först innan vi skaffar barn. 

    Visst att förutsättningarna kunde ha varit bättre, men jag vill inget hellre än att ha barn. Jag önskar jag hade hittat ett bra sätt att övertala honom att vilja ha barn nu, och han känner att han hade önskat komma på ett bra argument för att jag skulle köpa att ta bort det nu. 

    Hur jag än skulle göra mår jag dåligt över beslutet. Skulle jag behålla det så går jag emot vad sambon vill, skulle jag ta bort det går jag emot vad jag vill. Han kommer ju såklart finnas där, älska barnet och stötta mig om jag väljer att behålla det, det vet jag ju. Men han vill ju vara färdig med skolan först. Samtidigt känner jag att han har vetat konsekvenserna hela tiden och att jag har sagt till honom att det är hans ansvar och att om det blir något kommer jag behålla det. 

    Men det är så jobbigt att han är emot det.


    Tja. Vet egentligen inte vad jag vill. Ska göra ett test imorgon bitti. Råkade förstöra första jag gjorde genom att bli nervös och kissa för lite på det för ett par dagar sedan och har inte riktigt varit läge där emellan. Men hade kunnat behöva lite peppning och andras tankar på hur ni skulle gjort/har gjort i liknande situation. 

  • Svar på tråden gravid - oense om vad vi ska göra
  • Anonym (förvi­rrad) Trådstartaren
    Äldre 7 Mar 22:21
    #5

    Ja. 


    Det kan vara medicinen som ställer till det.

    Det kan bli missfall.

    Det kan vara att mensen bara är sen.

    Jag trodde att hans gest att inte ta på sig kondom betydde att "händer det så händer det" - ett medgivande till att blir det barn tidigare så blir det. För vi har haft dessa diskussionerna. Och visst, jag har sagt att jag förmodligen har svårt att bli gravid. Men jag har också sagt att det kan hända och att det är hans ansvar för jag har ansvarat för både kondomtjafset och ppiller (och ppillerna fick mig ju inte direkt att må bra) innan och orkar inte ta det ansvaret när jag skriker efter att få en bebis.

    Beklagar Rockan. :( Vi är också båda över 30 och det ökar ju inte direkt chanserna till en enkel och smidig graviditet! :/

    Han säger att han självklart kommer att älska barnet och finnas där men att han inte tycker det är passande nu och jag menar ju att det alltid kommer komma något ivägen. Vi kan t.ex. inte köra som vi tänkt med bröllopsresan om det ser ut som det gör och går hela vägen.

    Jag har egentligen inte i valet att göra abort.. jag vill bara att han står bakom och stöttar mig i det beslutet jag tar och inte alltid behöver gå med samvetet att jag valde emot honom för min vilja.

    Åh.. Känner mig så nollställd. Både glad och ledsen. Om testet är negativt imorgon kommer jag bli både ledsen och lättad. Om det visar positivt kommer jag bli glad men samtidigt ställd till hur jag ska göra. Om inte mensen kommer inatt. Då är det ju redan färdigt.

  • Anonym (förvi­rrad) Trådstartaren
    Äldre 8 Mar 12:15
    #7
    +2

    Fortfarande ingen mens men tog testet imorse som visade negativt. Ganska tidigt var jag uppe. Min sambo kom hem sent så han sov länge och jag gick tillbaka och la mig i sängen. Jag märkte ganska många gånger att han var på väg att fråga om jG tagit det när vi låg och kramades men jag tänkte att jag säger inget, han får fråga. Tillslut kom det. "Tog du testet?" "Ja" "vad visade det?" "Att det inte är något" "hur känns det?" "Jobbigt. Ställde ändå in mig på att det var något. Men kanske lite lättad också eftersom jag inte behöver ta valet, det passar ju inte så bra nu." "Vet du? Jag känner mig nog också lite ledsen. Jag har inte tänkt på det på det sättet innan och nu när jag började tänka på det så insåg jag att jag nog ville ha mer än jag har förstått." "Så du hade inte försökt få mig att ta bort det?" "Nej. Det skulle jag aldrig kunnat låta dig göra. Jag vet hur mycket du vill ha barn och nu förstod jag att jag ng också vill mer än jag förstått innan."

    Som sagt är jag både ledsen och lättad över det. Men framförallt känns det väldigt skönt att han börjat tänka på det på det sättet som jag försökt få honom att tänka på det. Han är lite mer tänker på det när det väl händer och jag har försökt förklara för honom att ha måste börja tänka på det såhär. Så något gott förde det med sig.

  • Anonym (förvi­rrad) Trådstartaren
    Äldre 8 Mar 18:24
    #10

    10 dagar sen tycker jag är ganska mycket. Min mens brukar vara i tid. Eftersom vi inte skyddar oss så drog jag väl slutsatsen att det var så.

    Jag gör ett medvetet val - jag mår dåligt av hormonbaserat skydd då min kropp är känslig och håller fortfarande på att bearbeta en depression jag fick efter att ha tagit ppiller just av den anledningen att min sambo inte vill använda kondom. Jag vill inte tvinga honom till det eftersom jag känner att "händer det så händer det" och vi absolut skulle klara av det. Igår när han var iväg kände jag som jag skrev - jag behövde pepp eftersom jag kände mig nere över att min sambo tyckte absolut inte - jag har lite sett det som han accepterat händer det så händer det eftersom han inte skyddat sig.

    Sen förstår jag ingenstans vad du menar med "inte vet vad vi vill". Vi vill ha barn. Ret mentalt är vi redo för barn. Däremot vill min sambo vara färdig med sin utbildning. Det betyder inte att han är osäker på vad han vill. tycker du är aningen hård, bad om pepp och inte förakt.

    Ja Pess. Det kändes sååå skönt när han sa det imorse. Han är inte den som pratar om känslor och framtid utan lever nu liksom. Så kändes som en sten föll när han beskrev det så tydligt. :) nu ska vi ta oss igenom bröllopet och senare i år efter allt det är färdigt får vi planera att skaffa ett tillskott. :)

Svar på tråden gravid - oense om vad vi ska göra