• Äldre 4 feb 22:17
    11784 visningar
    44 svar
    44
    11784

    Hur mycket umgås ni med era familjer?

    Mina föräldrar och min fästmans föräldrar umgås aldrig. Vilket sårar mig djupt.

    Jag undrar om det bara är jag, eller då vi som är i denna sitts? 

    Visst träffar jag mina föräldrar då och då. Hemma hos dem och hos mig.
    Ibland är min fästman med och ibland inte. Han jobbar mycket. 

    Han träffar sina föräldrar då och då. Då mest hos dem. Men de kommer på besök ibland med. Oftast åker han till dem själv. Men jag hänger med ibland. Då jag kan och vill.

    Men det som är jobbigt är att våra föräldrar inte träffas. Varför är det så?
    Och vad gör man åt det? Och som sagt är vi ensamma om detta? 

  • Svar på tråden Hur mycket umgås ni med era familjer?
  • Äldre 8 feb 12:01
    #31

    Ännu en med föräldrar som inte umgås här. Alltså mina och makens föräldrar med varandra. Mina föräldrar och min systers svärföräldrar umgås inte heller. Med undantag för om vi bjuder in båda föräldraparen till tex middag eller födelsedagar, men det är sällan. Jag och maken umgås en hel del med mina föräldrar, maken umgås även med min pappa på tu man hand. Vi försöker umgås med hans föräldrar också så mkt vi kan. Nu har vi barn, vilket ju ofta gör att man kanske träffas oftare, då barnet vill träffa mor-och farföräldrar och vice versa. Vi har dock aldrig reflekterat över att våra föräldrar inte umgås med varandra. Varför ska dom göra det? Vuxna människor som bestämmer över sitt umgänge helt fritt. Vi har några vänner vars föräldrar umgås, men i alla dom fallen var föräldraparen redan vänner innan barnen deras blev par. Om era föräldrar kan vara trevliga med varandra när ni väl ses allihop och ni kan ha bra relation till både dina och din sambos föräldrar, så var glad över det. Vill dom inte umgås, så är det deras val och något jag nog tycker att du bör släppa faktiskt.


  • Äldre 8 feb 12:04
    #32

    Våra fäder umgås aldrig. 

  • Äldre 8 feb 12:07
    #33
    Maria466 skrev 2014-02-08 12:04:48 följande:
    Våra fäder umgås aldrig. 
    Kanske bör tillägga att min mamma gick bort för 3 år sedan och min M2b:s mamma gick bort redan på 80-talet inte ens 40 år fyllda ( båda gick bort pga sjukdom)
  • Äldre 8 feb 13:32
    #34

    Jag och min man träffar min familj en gång i veckan oftast, men hans familj träffar vi mkt sällan och våra föräldrar träffar nästan adrig varandra...
     

  • Äldre 8 feb 13:35
    #35
    för mig gör det inget att de inte umgås med varandra.. har aldrig tänkt på att försöka göra dem tightare, varför liksom?
  • Äldre 8 feb 23:34
    #36

    Jag och min man är hemma hos mina föräldrar varje dag, på riktigt, jag överdriver inte. (Dom bor på gård med mycket att fixa, och min pappa är sjuk, så det är inte att jag har problem med att "kapa navelsträngen"!Flört)


     


    Och vi är hemma hos hans föräldrar kanske, en gång i veckan? Ibland två, om man är över på en fika nån gång.


     


    Mina föräldrar och hans föräldrar har aldrig träffats utan att vi är med, och när jag tänker efter så har dom nog under hela tiden vi varit tillsammans, ca 8 ½ år, träffats två gånger. Och då räknar jag även på bröllopet.


     


    Det är inte det att dom inte gillar varandra, eller att dom inte har något gemensamt, eller att dom bor långt ifrån varandra. Dom ser helt enkelt ingen anledning till det. Hade inte jag och min man blivit ihop, hade dom aldrig kommit på tanken att bjuda över varandra på fika eller äta middag tillsammans, så egentligen har dom ju inte det nu heller. Får vi barn i framtiden kommer dom ju automatiskt ses mer, och det kommer säkerligen bli trevligt, men det är ingen kontakt dom saknar idag.


     


    Hade det varit så att det ena paret önskade umgås, men det andra inte ville det, så hade jag nog varit lite besviken på parten som inte ville. Men nu är ju alla liksom nöjda med hur det är, så det finns ingen anledning att skapa ett problem som inte finns känner jag.

  • Äldre 24 feb 13:51
    #37
    2015 skrev 2014-02-07 19:05:59 följande:
    Oj! vad många svar som jag fick. 

    Jag tycker om att ni skriver era åsikter. Och ni har också rätt i det att man inte skall tvinga våra föräldrar att umgås. 
    Men hör det ändå inte till god ton att de försöker att umgås lite ändå?
    Mina föräldrar vill inte umgås med min fästmans föräldrar.Då de inte har något gemensamt.
    Jag har försökt prata med mina föräldrar om att jag vill att de skall umgås med min fästmans föräldrar.
    Men de vill helst inte det. Så vad gör man? Kanske bäst att släppa det som ni skriver.
    nej, det hör inte till god ton. Däremot om de ses på något kalas/fika/firande hos er så hör det till god ton att vara artig och trevlig. Det är allt. 
  • Äldre 24 feb 13:59
    #38

    Våra föräldrar skulle aldrig umgås. De är inte i samma ålder, har ingenting gemensamt mer än att deras barn har ett liv tillsammans. de har sina egna liv med sina egna vänner så jag skulle aldrig begära att de ska umgås bara för att vi är ett par.

    Däremot träffas de på våra och barnens kalas ett par gånger om året. Då pratar de och är trevliga mot varandra precis som alla andra på kalasen. Men that´s it.

  • inkanp
    Äldre 24 feb 15:46
    #39

    Hej!


     


    Mina och fästmannens föräldrar träffades första gången för någon vecka sedan, när vi ordnade förlovningsmiddag för familjen, det gick över förväntan och var jättelyckat! Båda föräldraparen är skilda, hans päron har nya respektive som också var med. Det är klart att ett drömscenario hade varit att båda paren fortfarande var lyckligt gifta, att alla bor i samma stad (mina föräldrar bor några timmar bort) och att de självmant ville umgås som nära vänner. Men man får inte allt här i livet :) Jag är supernöjd så länge de kommer överrens och tycker om att umgås varandra när vi fixar ihop dem.


     


    TS, jag tänkte bara kolla om du menar att dina föräldrr inte vill umgås med hans även om det är ni som bjudit in båda paren? Då skulle nog jag också bli lite sårad. Om det däremot är så att dina föräldrar inte vill umgås med hans föräldrar mer än vid de tillfällen då ni bjuder in till middag/fika/fest, så är det nog bara att släppa och tänka på annat :)

  • Äldre 24 feb 16:42
    #40

    Håller med de som sagt att det ju litegrann är parets ansvar omde vill att föräldrarna ska träffas. Vi har varit tillsammans i fem år men vpra föräldrar kommer träffas för första gången den 26 april när vi gifter oss på drop in i stadshuset på kulturnatten! Tänkte att det ju blir toppen att de kan ta ett glas champagne tillsammans och skåla för att vi är nygifta och för att de träffas!

  • Äldre 9 jun 17:49
    #41

    De uppför sig fint emot varandra de få! Gånger då de ses.

    Men de vill inte och känner inget behov av att ses.

    Om vi inte kallar till festligheter eller annat.

    Bra att veta att det inte bara är vi som har föräldrar som inte träffas.

    Om det då inte är något särskilt på gång.

    Tack! Känns bättre nu då man vet det.

    Jag kan nu äntligen sluta att tänka på detta. Det har tagit en del energi av mig.

  • Äldre 10 jun 08:35
    #42
    2015 skrev 2014-06-09 17:49:04 följande:

    De uppför sig fint emot varandra de få! Gånger då de ses.

    Men de vill inte och känner inget behov av att ses.

    Om vi inte kallar till festligheter eller annat.

    Bra att veta att det inte bara är vi som har föräldrar som inte träffas.

    Om det då inte är något särskilt på gång.

    Tack! Känns bättre nu då man vet det.

    Jag kan nu äntligen sluta att tänka på detta. Det har tagit en del energi av mig.


    Skönt att det känns bättre :) Jag tycker nog det verkligen hör till ovanligheterna att föräldraparen umgås utan sina barn närvarande, själv känner jag nog inte till en enda sån relation.

    Våra föräldrar träffas när vi bjuder till kalas och vid familjehögtider som dopet av vår dotter. Dessutom händer det kanske en gång per år att mina föräldrar bjuder svärföräldrarna (och oss) på kaffe eller vice versa. De pratar och har trevligt när de träffas, men de har inga gemensamma intressen och inget behov av att bli bästa vänner med varandra.
    Med kreativa ambitioner - mitthjortronbo.blogspot.fi
  • Äldre 12 nov 10:07
    #43

    Har inte läst igenom något. 


    Våra föräldrar har inte ens träffats, men dom vet vilka dom är. 


    Min biologiska pappa var bästa vän med min sambos Halvstorebror när dom var små, men min pappa är död. 


    För övrigt så umgås vi inte så mkt alls med våra föräldrar mer än att vi kanske åker och hälsar på någon gång ibland utan att ringa innan :P 
    Min mamma bor 70 mil upp, men hon flyttar hitåt nästa vecka, så då kanske man träffar henne lite mer. Min styvfar bor 3 mil bort och dit åker vi ibland, för han är delegerad som morfar åt mina barn, fast han är skild från min mamma :P
    Min sambos pappa är också död, men vi hälsar på hans mamma och hennes nya ibland... så ta inte det så allvarligt med att man inte umgås allesammans, alla har egna liv utanför och man umgås när man hinner och kan :)  


     

  • Äldre 15 nov 14:30
    #44

    Våra föräldrar har träffats i samband med att de hjälpte oss att flytta. Nu planerar vi en inflyttnings/förlovningsfest så att alla ska kunna umgås lite bättre. 

    Min mamma gick bort i cancer 2010. Min pappa bor just nu ett par mil bort men bygger ett hus i Dalsland dit han sen planerar att flytta. Det kan jag tycka är lite tråkigt pågrund av avståndet och det ensliga läget. Men han verkar ju trivas där så ja.. det blir säkert bra. Min farmor och min faster som jag är ganska nära bor i stan eller 2 mil utanför. Svärföräldrarna, fästmanens farmor (94) och en syster bor också i stan. Vi har alltså både ganska mycket av våra familjer väldigt nära. 

    Men det är svårt att få alla att umgås. Båda hans systrar är betydligt äldre än honom och båda har barn som är från 15 till nyfödda. Vi har inga barn. Det verkar finnas mycket praktiska svårigheter för att folk ska komma och hälsa på oss. Det klagas på allt från bristen på hiss i huset till andra släkningar. 

    Just nu är t.ex min fästman sur på sin farmor som trots sin höga ålder är vid förhållandevis god hälsa för att hon inte vill komma. Till den saken hör väl att han hjälpt henne väldigt mycket och hade det inte varit för honom hade hon bott på något hem för länge sedan. Men hon vill inte komma och vägrar ge någon förklaring på varför. 

    Jag tänker inte lobba för att folk ska umgås eller tycka om varandra. Visst vore det kul om våra föräldrar kunde tycka det var kul att umgås. Men jag ser det som ett litet problem. 

Svar på tråden Hur mycket umgås ni med era familjer?
Logga in
Bli medlem