Skönt att det känns bättre :) Jag tycker nog det verkligen hör till ovanligheterna att föräldraparen umgås utan sina barn närvarande, själv känner jag nog inte till en enda sån relation.

Våra föräldrar träffas när vi bjuder till kalas och vid familjehögtider som dopet av vår dotter. Dessutom händer det kanske en gång per år att mina föräldrar bjuder svärföräldrarna (och oss) på kaffe eller vice versa. De pratar och har trevligt när de träffas, men de har inga gemensamma intressen och inget behov av att bli bästa vänner med varandra.