Förvirrad om present eller pengar som bidrag till det nya paret

Jättespännande tycker jag, med olika traditioner och kulturer. Själv jämför jag mitt studnande bröllop med min albanska kollega om dagarna..

Om man tänker på det, så blir det i slutändan kanske inte så stor skillnad i alla fall. Olikheterna består kanske i att ni i Sverige kommer att få lägga ut alla pengarna direkt och att ni i ditt hemland har en möjlighet att betala festen under en längre period (om man ser gåvorna som ett "lån" som sedan ska betalas tillbaka om ca. 10 år).

Det kommer inte att finnas några förväntningar på att ni ska betala tillbaka bröllopsgåvans värde i Sverige, eller ge liknande summor när någon av era svenska vänner eller släktingar gifter sig. Det blir lite +-0 på båda festerna så som jag har förstått av resonemanget.

Tänk vad ledsamt om ni inte kan ha en fest där era vänner och släktingar i Sverige kan komma (om ni nu skulle vilja ha det). Jag hoppas att du och din blivande kommer att kunna hitta en lösning som ni båda kan känna er nöjda och bekväma med. Lycka till!

Blir lite nyfiken, hur macyaway kommer du/n göra i framtiden när ni åker på bröllop i Rumänien. Kommer ni ge 40 000 till brudparet? Eller räknar ni om så att ni ger 2-3 hyffsade  Rumänska månadslöner?

TS skriver ju att gåvornas storlek dikteras mer av hur mycket man fick när man själv gifte sig, vilket är ganska rimligt.

Ok. Men då är ju frågan om hur mkt pengar man får från svenskar vs rumäner rätt oviktigt iom att när TS kommer att gå på bröllop i sverige så lär hon ju ge tillbaka ungefär lika mkt. Bytena av pengasumman blir bara mindre. =)

Frågan är ju inte obefogad. Om man tjänar X kr/mån i ett annat land och ger 2*X kr i gåva och så kommer man hit och inser att folk tjänar kanske 10*X kr/mån men ger betydligt mycket mindre så kan det ju vid första anblicken se väldigt märkligt ut.

Men man får ta seden dit man kommer, det finns ingen anledning att ge bort tiotusentals kronor i Sverige - det skulle nog bara få brudparet att känna sig obekväma. Men på samma sätt om nån av oss blir bjuden på ett bröllop där nere så kan man inte komma med en Kosta Boda-skål och köra "This is how we do it in Sweden"...

Bra skrivet! Kunde inte sagt det bätte själv..

Hihihihi, det var roliga samt sanna och smarta komentarer.
Alvstina, det kommer att bli en bröllop här med, vi tänkt att ha projektor och visa bröllopet hemmifrån, men här gör vi själva dekoration, mat osv.  Va bara orolig om sprit serveringen. Men min partner säger att vi ställer ut spriten likadan som allt annat, och dem som vill dricka gör det annars dricker man läsk, the, kaffe, vatten eller surar.
Men jag vill skola med vin :D 

Jag fattar inte hur men Marjasinus slår spiken rakt på huvvet varje gång, vad kul att vara förståd!
hihi, vad kul att läsa saker idag.

Kan man inte? Hur menar du närmare? Jag tänker själv att "jamen de som kommer från Rumänien får väl göra och ge utifrån hur deras hjärtan och seder bjuder dem och de som kommer från Sverige följer sina." Utan att man behöver titta snett, eller faktiskt redovisa så himla noga vad som kommer ifrån vem? Och oavsett vilket land man råkar befinna sig i vid tillfället?

Jag var med på ett bröllop i Frankrike, mellan en svenska och en belgare-deras traditioner och sättet att fira skilde sig ganska påtagligt och det var lätt att se vilka gäster som var från Sverige. Presentbordet som ställdes upp för de svenska gästernas gåvor var helt utanför de belgiska traditionerna, men alla som var där firade ju brudparet på sitt vis-oavsett om det var med en penningåva på ett visst varuhus (det etablerade sättet att ge för fransmännen, tydligen) eller mer personligt utvalda saker från oss som kom resande från sverige. Inte sällan var det saker som skulle påminna om och förstärka brudens svenska ursprung.
Visst skulle jag kanske försöka ta reda på hur "man" gör där jag hamnar, men jag tror ändå jag skulle vilja ge på ett sätt som visar vem jag är och vart jag kommer ifrån, och jag tror de flesta människor är både medvetna om att det finns stora kulturella skillnader, och att man är ganska fascinerad av hur andra gör på ett lite nyfiket sätt-även om vissa saker kanske kan uppfattas som konstiga.

När det kommer till resten av livet och att försöka jämna ut saker, så tänker jag att ha man flyttat från ett land som Rumänien, till Sverige, så kommer man antagligen att ha alla möjligheter att jämna ut och förmodligen bre på med råge rent ekonomiskt gentemot den släkt man har kvar i sitt hemland. Om de nu gärna visar stor generositet vid händelser som bröllop, kommer man väl själv att kunna stötta upp, bidra och visa stor omsorg i avrdagen framgent i livet som barn till den som grävt djupt i sin egen börs.

Bara man förstår varifrån sederna kommer och hur ens olika länders livsvillkor ser ut, behöver ju sådant här inte bli ett problem menar jag. Och i många fler avseenden än just det här, är det nog just därför väldigt värdefullt att ta del av båda ländernas historia på ett lite aktivt och vaket sätt. Där finns ofta förklaring och svar på mycket som kan tyckas konstigt annars.

Det jag menar är nog mest att det är väldigt bra att känna till kulturen och inte bara gå på i ullstrumporna.

Tycker diskussionen tangerar hur man gör när man är utomlands och kotum är att man dricksar 10-20% på alla måltider. Jag kan inte säga att jag alltid gör som det står i guideboken men jag läser ju den för att jag vill veta. Det är alltid bra att känna till "reglerna" innan man bryter mot dom.

Då det handlar om hundar och katter använder jag ordet ras, för att skilja dom åt.
Människor kommer från olika kulturer, olika nationaliteter...jag har inte sagt ett ord om RASER om du tittar tillbaka.
Så på vilket sätt är jag rasist?

Tycker du att en ungersk rumän och svensk tillhör olika raser låter det mer som att du lutar åt att vara rasist.

Vad jag vill från dig?
Inte ett dugg, jag är färdig med dig.

Det verkar tyvärr

Okej, då förstår jag bättre. Jag tar gärna själv del av vad som är kutym och brukligt, inte minst för att det breddar vyerna för hur "man" ska göra och inte här i livet. Men jag skulle nog ändå välja att uppvakta på ett sätt som jag själv persoligen känner mig lite hemma med och stolt över, dvs jag vill gärna visa vem även jag som givare är och vartifrån jag kommer. Om jag skulle få något från någon från ett annat land, skulle jag helt klart uppskatta om det var något som knöt an till dennes land och kultur, hellre än att den försökte räkna ut vad svenskarna brukar ge.
Men självklart vill man ju slippa göra bort sig eller råka förolämpa någon-det är ju det som gör det hela lite klurigt när man nu inte föds med handboken så att säga.