• Barnlängtan vid ung ålder

    Tor 20 dec 2012 21:34 Läst 20741 gånger Totalt 71 svar
    Anonym (barnl­ängtan­)
    Visa endast
    Tor 20 dec 2012 21:34

    Trådnamnet säger allt: barnlängtan vid ung ålder. 

    Jag har väldigt stor barnlängtan och jag är "bara" 20 år. Hur hanterar man det?

    Finns säkert fler som mig. 

    Här inne kan vi diskutera och förstå varandra.

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-21 02:05
    Självklart får även ni andra i alla åldrar också vara med. Man kan ju absolut ha barnlängtan oavsett ålder. ;)

  • Anonym (Lyckl­ig ändå)
    Visa endast
    Mån 3 jun 2013 11:39 #37
    Anonym (minimo) skrev 2013-06-02 00:45:53 följande:
    åh det där är inte alls lätt. den där känslan har jag tacklats med ett tag nu. okej ett väldigt långt tag om jag ska vara ärlig.
    Och det finns nog egentligen inget lätt sätt att hantera det på för om man känner som du gör och som jag gör att barn är meningen med livet så är det svårt.

    jag har bara räknat ner och sett framåt. och ju närmare målet man kom desto svårare blev det.
    Men nu har jag räknat ner för sista gången. idag är det endast 6 dagar kvar tills vi slänger kondomerna och börjar förverkliga vår dröm.

    Efter fyra år tillsammans är studierna klara, jobb är fixade och om 41 dagar gifter vi oss.
    Så även om det känns låååångt borta så är varje steg värt det för att kunna ge sina barn det absolut bästa. Jag ville precis som du, kunna ge dom allt och vara klar med det som krävdes innan. Det är väldigt klokt.
    Jätte fint skrivet! Låter så otroligt mysigt med "efter fyra år tillsammans är studerna klara, jobb är fixade och om 41 dagar gifter vi oss. " kan bara föreställa mig känslan!! så glad för din skull Du får hålla mig uppdaterad:) 
  • Anonym (Annor­lunda)
    Visa endast
    Mån 3 jun 2013 17:17 #38

    Detta är ett ämne som jag personligen är väldigt kluven till. 
    Är 20år, likaså min blivande sambo. Vi har varit ett par i ett halvår, men bästa vänner sedan vi var 15 år gamla. Vi har dessutom jobbat ihop under väldigt intensiva och krävande omständigheter, så vi känner varandra utan och innan i princip.

    Ekonomin just finns det inget problem med, är i en sån där konstig sitts att jag har ärvt en hel del och är eknomiskt oberoende. Vi båda har gått lite annorlunda utbildningar som gör att jag är klar i höst, med garanterat arbete, och han till våren med rätt stor chans för arbete också. Jag har sedan tidigare en bostadsrätt och ja, det är lugnt på det planet helt enkelt.

    Ändå kan jag både längta och frukta den dagen då vi blir gravida. Dels pga vår ålder och dels för att jag har syskon i dagisåldern så tvekar jag. Har varit något av en extra mamma till de yngsta, och de är mina ögonstenar, men det har också inneburit att jag vet vad som ingår. Jag har varit upp sena nätter, hjälpt till med att värma välling mitt i natten och sitta med en extrem huvudvärk och en unge på några få månader som vill göra allt annat än att sluta skrika. Samtidigt som barn är underbara fantastiska varelser, så innebär det så mycket annat också. 

    Ovanpå det är jag livrädd för att föda barn. Blev inte bättre med uppdrag granskning, eller vilka det var, som kollade upp antalet fall av kvinnor som fått skador under födseln av deras barn, men som barnmorskorna inte undersökte ordentligt. Och vill man verkligen föra fler barn till världen när det är så många barn som har det så svårt ute i världen? Borde man adoptera istället?

    Sen ser man den nyfödde kusinen, får hålla honom och känna hur han somnar mot ens bröstkorg, och man glömmer allt ovanstående! 

    Slutsats: Jag måste sluta tänka så jäkla mycket och ta det när det väl kommer! 

  • Anonym (minim­o)
    Visa endast
    Mån 3 jun 2013 17:33 #39
    Anonym (Lycklig ändå) skrev 2013-06-03 11:39:40 följande:
    Jätte fint skrivet! Låter så otroligt mysigt med "efter fyra år tillsammans är studerna klara, jobb är fixade och om 41 dagar gifter vi oss. " kan bara föreställa mig känslan!! så glad för din skull Du får hålla mig uppdaterad:) 
    Ja det är helt underbart. det är min väntan och har varit värt det på alla plan. vi har verligen den tryggheten och det livet som vi vill ha för att kunna skaffa barn.
    ja jag lovar att hålla er uppdaterade. om 5 dagar smäller det. bara den här mensen emellan. så fort den är över så.
  • Anonym (Lyckl­ig ändå)
    Visa endast
    Mån 3 jun 2013 21:11 #40
    Anonym (Annorlunda) skrev 2013-06-03 17:17:45 följande:
    Detta är ett ämne som jag personligen är väldigt kluven till. 
    Är 20år, likaså min blivande sambo. Vi har varit ett par i ett halvår, men bästa vänner sedan vi var 15 år gamla. Vi har dessutom jobbat ihop under väldigt intensiva och krävande omständigheter, så vi känner varandra utan och innan i princip.

    Ekonomin just finns det inget problem med, är i en sån där konstig sitts att jag har ärvt en hel del och är eknomiskt oberoende. Vi båda har gått lite annorlunda utbildningar som gör att jag är klar i höst, med garanterat arbete, och han till våren med rätt stor chans för arbete också. Jag har sedan tidigare en bostadsrätt och ja, det är lugnt på det planet helt enkelt.

    Ändå kan jag både längta och frukta den dagen då vi blir gravida. Dels pga vår ålder och dels för att jag har syskon i dagisåldern så tvekar jag. Har varit något av en extra mamma till de yngsta, och de är mina ögonstenar, men det har också inneburit att jag vet vad som ingår. Jag har varit upp sena nätter, hjälpt till med att värma välling mitt i natten och sitta med en extrem huvudvärk och en unge på några få månader som vill göra allt annat än att sluta skrika. Samtidigt som barn är underbara fantastiska varelser, så innebär det så mycket annat också. 

    Ovanpå det är jag livrädd för att föda barn. Blev inte bättre med uppdrag granskning, eller vilka det var, som kollade upp antalet fall av kvinnor som fått skador under födseln av deras barn, men som barnmorskorna inte undersökte ordentligt. Och vill man verkligen föra fler barn till världen när det är så många barn som har det så svårt ute i världen? Borde man adoptera istället?

    Sen ser man den nyfödde kusinen, får hålla honom och känna hur han somnar mot ens bröstkorg, och man glömmer allt ovanstående! 

    Slutsats: Jag måste sluta tänka så jäkla mycket och ta det när det väl kommer! 
    Haha! vilken härlig läsning. Jo.. jag lider utav det där "tänkandet" jag också, på gott och ont. Önskar er all lycka, ni verkar ha mycket bättre förutsättningar i nuläget än vad jag kommer ha när jag fyllt 20. Eller ja, jag vill ju som sagt inte vara ekonomiskt beroende utav min partner. 
    Anonym (minimo) skrev 2013-06-03 17:33:12 följande:
    Ja det är helt underbart. det är min väntan och har varit värt det på alla plan. vi har verligen den tryggheten och det livet som vi vill ha för att kunna skaffa barn.
    ja jag lovar att hålla er uppdaterade. om 5 dagar smäller det. bara den här mensen emellan. så fort den är över så.
    Åhhh så spännande!! håller tummarna. Hur länge har ni försökt?
  • Anonym (minim­o)
    Visa endast
    Mån 3 jun 2013 23:45 #41
    Anonym (Lycklig ändå) skrev 2013-06-03 21:11:47 följande:
    Haha! vilken härlig läsning. Jo.. jag lider utav det där "tänkandet" jag också, på gott och ont. Önskar er all lycka, ni verkar ha mycket bättre förutsättningar i nuläget än vad jag kommer ha när jag fyllt 20. Eller ja, jag vill ju som sagt inte vara ekonomiskt beroende utav min partner. 
    Anonym (minimo) skrev 2013-06-03 17:33:12 följande:
    Ja det är helt underbart. det är min väntan och har varit värt det på alla plan. vi har verligen den tryggheten och det livet som vi vill ha för att kunna skaffa barn.
    ja jag lovar att hålla er uppdaterade. om 5 dagar smäller det. bara den här mensen emellan. så fort den är över så.
    Åhhh så spännande!! håller tummarna. Hur länge har ni försökt?
    vi har inte börjat än. kör igång om 5 dagar. på lördag närmare bestämt. då kör vi första försöket. avverkar min sista mens nu och det är det sista jag vill se av den på minst nio månader nu. haha
  • Anonym (Annor­lunda)
    Visa endast
    Tis 4 jun 2013 08:33 #42
    Anonym (Lycklig ändå) skrev 2013-06-03 21:11:47 följande:
    Haha! vilken härlig läsning. Jo.. jag lider utav det där "tänkandet" jag också, på gott och ont. Önskar er all lycka, ni verkar ha mycket bättre förutsättningar i nuläget än vad jag kommer ha när jag fyllt 20. Eller ja, jag vill ju som sagt inte vara ekonomiskt beroende utav min partner. 
    Haha tack. Känns ju lite blottande att skriva allt det där :) 
    Jag tror vi är många som lider av tänkandet, lite för mycket, tyvärr! Inte konstigt att magkatarr har blivit vanligare under åren... 

    Och ja, som sagt, det är lite speciellt läge. Balansgången är hårfin när det gäller att bjuda honom på saker och att låta honom bjuda mig x) Även om det nog är mer i mitt huvud än i hans. Samtidigt som jag vill underlätta hans ekonomi så vill jag inte att han ska känna sig "over powered" av mig eller "mindre manlig", vet inte hur man ska förklara det ^^ Men ja, jag börjar lära mig att ta emot och låta honom bjuda mig på saker ändå, i början vägrade jag :p

    Haha, i allt detta virr varr så ville jag bara få fram att jag förstår vad du menar ;D
     
  • ellie0­1
    Visa endast
    Tis 4 jun 2013 09:30 #43

    Vilken spännande tråd! 

    Jag har varit tvärt om hela mitt liv, har aldrig riktigt velat ha barn då jag alltid tänk att man måste göra ett val; karriär eller familj. nu på senaste åren har jag insett att vi bor i ett sånt underbart land att båda är möjliga. 

    Jag vill inte vara en party-pooper och förstår att många längtar efter barn, men jag tror att det är så otroligt viktigt att kliva tillbaka ett steg och försöka tänka logiskt innan man tar några förhastade och emotionella beslut. Som någon skrev tidigar så är ett barn ett enormt ansvar och för att inte säga ekonomisk kostnad.
    Jag är 25 och min m2b är 33, och jag känner mig nästan för ung för barn medans min m2b vill. Men jag läser sista året på min masterutbildning och sen efter det vill jag jobba. För mig är det otroligt viktigt att hitta ett fast jobb med bra "benefits" och som jag vet står kvar när jag kommer tillbaka från mammaledighet.

    Även om man inte vill läsa vidare efter gymnasiet så tror jag att det är viktigt att på nått sätt försöka säkerhetsställa sin framtid, alla vill självklart olika saker men vi tycker att det är viktigt att tex: om min man förlorar jobbet så måste vi kunna klara oss tills han får ett nytt, vi skulle vilja starta ett sparkonto, åka på resor, köpa sommarhus och båt. allt detta måste självfallet inte ske under barnets första år, men ändå vara finansiellt beredd. 

    Försök att inte stressa upp er för mkt! Det finns så mycket att njuta över i nuet, ni planerar säkert ert bröllop, stressar man för mkt över framtiden så finns ju risken att ni inte hinner njuta och glömmer att se allt underbara som finns nu. Men självklart ska man längta! barn är ju super mysiga!
     

  • Anonym (Lyckl­ig ändå)
    Visa endast
    Tis 4 jun 2013 11:21 #44
    Anonym (minimo) skrev 2013-06-03 23:45:08 följande:
    vi har inte börjat än. kör igång om 5 dagar. på lördag närmare bestämt. då kör vi första försöket. avverkar min sista mens nu och det är det sista jag vill se av den på minst nio månader nu. haha
    Gud vad spännande.. om man ändå var där! Drömmer så avis, men man får tåla sig.
  • Anonym (Lyckl­ig ändå)
    Visa endast
    Tis 4 jun 2013 11:23 #45
    Anonym (Annorlunda) skrev 2013-06-04 08:33:16 följande:
    Haha tack. Känns ju lite blottande att skriva allt det där :) 
    Jag tror vi är många som lider av tänkandet, lite för mycket, tyvärr! Inte konstigt att magkatarr har blivit vanligare under åren... 

    Och ja, som sagt, det är lite speciellt läge. Balansgången är hårfin när det gäller att bjuda honom på saker och att låta honom bjuda mig x) Även om det nog är mer i mitt huvud än i hans. Samtidigt som jag vill underlätta hans ekonomi så vill jag inte att han ska känna sig "over powered" av mig eller "mindre manlig", vet inte hur man ska förklara det ^^ Men ja, jag börjar lära mig att ta emot och låta honom bjuda mig på saker ändå, i början vägrade jag :p

    Haha, i allt detta virr varr så ville jag bara få fram att jag förstår vad du menar ;D
    Haha jag förstår absolut vad du menar! Tror det är extra viktigt för män att känna sig behövda när barn och bröllop kommer in i bilden, många skilsmässor beror ju just på det att dom hamnar i andra rummet. Tror därför att de är extra viktigt att visa att deras jobbansträngningar är uppskattade, förstår du hur jag resonerar? 

    Haha :D rörigt det blev. 
  • Anonym (minim­o)
    Visa endast
    Tis 4 jun 2013 16:57 #46
    Anonym (Lycklig ändå) skrev 2013-06-04 11:21:05 följande:
    Gud vad spännande.. om man ändå var där! Drömmer så avis, men man får tåla sig.
    ja det är jätte spännande. går bara här och väntar och räknar ner. i morgon sista passet på jobbet och sen ledig fyra dagar vilket innebär myyys på landet med min älskade och verkstaden sätter igång på riktigt. :D
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll