Varför gifte ni er själva eller i smyg?

Vi gifter oss hemligt pga:
- Att vi vill fira vår kärlek först och främst, det är oss två det handlar om och vi vill koncentrera oss på OSS
- För att slippa stressen ( vilka man ska bjuda, inte bjuda, folk som lägger sig i och tycker en massa och vill ta över vår planering, att allt ska klaffa och bli perfekt för gästerna, all organisering)
- För att hålla kostnaderna nere (vi kan lägga alla pengarna på våra bröllopsresor istället!)

Vi gifte oss i (halv)smyg pga det ekonomiska och för att slippa mycket stress över planering med fest samma dag som vi vigdes. Våra föräldrar och syskon visste om det en vecka innan och resten fick reda på det när det var klart. Vi hade en fest i efterhand då vi bjöd vänner och släktingar där vi begränsade till inga kusiner (bara de som bodde hemma), bara bästa vänner som vi umgås med. Det gjorde att vi bara blev 44 st vilket var lagom. Och festen hade vi tack vare gästerna som betalade sin egen mat.....vi önskade oss inga presenter utan en fest så alla som ville betalade sin mat och kom på fest . Sen hade nästan alla med sig en present ändå men det var ju bara en trevlig överraskning.
Det var väldigt skönt attdela upp det så man slapp vara så himla nervös och stressad inför vigseln. Stressen inför festen var nog för den kvällen och då var det väldigt skönt att redan vara gift...vi kunde bara roa oss.
Vigseln blev precis så intim och romantisk vi ville ha den. Bara vi två vår son och våra två vittnen=)!

Tack för svaret! Det är precis den där stressen jag är rädd för... Jag tänker precis i dem banorna också. Men samtidigt skulle det vara trevligt att dela det med NÅGON....rädd att vi ångrar oss! Tvekade ni någonsin?

Smulan: Det låter som ett bra upplägg! Men då hade ni vittnen ni kände eller? Mysigt att er son var med :)

Om ni inte smiter iväg kanske ett alternativ kan vara att dela upp bröllopet. Vigseln kanske alla ni vill bjuda kan komma på och så kanske ni bjuder på lite fika efteråt. Sedan kan bara de allra närmsta komma på en middag på kvällen. Ett annat alternativ är att ha fest med vänner senare och då kan ni ju fixa något som inte kostar skjortan.

Ett alternativ som verkar relativt vanligt är att ta ut en mindre kuvertavgift. På så sätt kan ni kanske täcka de största kostnaderna för de som kommer och de som inte känner för att betala det tackar nej. På det sättet gör inte ni det aktiva valet att skära ner lika tydligt.

Men det viktigaste är nog vad NI vill. Vill ni smita iväg och kommer ni vara nöjda med det i efterhand eller är det något som kommer upp som förslag nu när det börjar kännas stressigt? Vilket ögonblick är det du menar i trådstarten? Vigseln, middagen, hela dagen? Oavsett vilket så går det att lösa utan att det blir hutlöst dyrt. Steg ett är att bestämmma vad ni vill.

Jag kan känna ibland att det hade varit skönt att slippa en massa stress med planeringen som det blir när man bjuder en del gäster, men jag hade ångrat mig så mycket i efterhand om jag och min m2b hade smitit iväg. Delad glädje är dubbel glädje...i alla fall för oss, men alla är olika och tur är väl det

Oj ser att mitt inlägg kan missuppfattas lite. Vad jag menade när jag sa "Stressen inför festen var nog för den kvällen och då var det väldigt skönt att redan vara gift...vi kunde bara roa oss." Var att vi hade redan lossat spänningen inför vigseln och låtit den sjunka in lite så att vi kunde släppa alla "förväntningar" (från oss själva mest) som kanske skulle ha varit om det varit en "vanligt" bröllop. Och då blev festen mer avslappnad och inte lika mycket stök innan och efter som det hade blivit annars.

Hej!
Vi kommer att gifta oss i smyg för att det enda vi verkligen vill är att vara gifta med varandra. Vi har varit på så många stela bröllop med gigantiskt gästlista, flera timmars sittning, långa tal, osv. och vi kände att nä - vi vill inte ha det så. Vi skulle också få svårt att begränsa gästlistan, och det skulle bli alldeles för stort.
Så när vi insåg det - att det enda vi vill är att vara man och hustru - så bestämde vi oss för att göra det i smyg. Vi kommer göra det i kyrkan på traditionell vis, med bröllopskläder osv. och vi kommer ha två nära vänner som vittnen. Jag är såå nöjd över det beslutet, det känns faktiskt väldigt romantiskt
Hoppas ni hittar en bra lösning!
Lycka till

Vi hade två vänner som vittnen=). Två som vi kanske inte har umgåtts med jätte mycket men som vi är trygga med och detta förstärkte ju bara våra band ännu mer . Vår son (3,5 år) stal hela vigsel showen ha ha ha han är bara för goooo=).
 
Ja upplägget var super för OSS i alla fall, sen kanske inte alla tycker det men för oss var det perfekt. Vi tvekade aldrig på att göra så här det kändes så skönt. Dessutom så har min man lite scenskräck så jag tror att detta var det bästa sättet för honom om inte annat, och man vill ju att båda ska trivas. Han slapp psykisk stress inför att stå inför andra och säga, röra sig och se rätt ut och jag slapp planerings stress men även lite av den psykiska. Han var ju självklart med och planerade och fixade men jag gjorde ju det mesta....jag gillar sånt ;).

Dagen efter hade vi "fika" för syskon och föräldrar där vi först hade tänkt bjuda på fika och brudskål men min mamma ville göra en italiensk smörgåstårta att ta med och svärmor ville ta med tårtor så vi behövde bara njuda på brudskål ha ha super bra. Vi fick en slappar dag till

Så många svar - roligt!

@Tina Alpfält: När jag pratar om "ögonblicket" antar jag väl att jag menar själva vigseln. En fest för fler kan jag tänka mig att ha. Jag tror att det handlar mycket om stressen att jag funderar över det här - planering osv. Men också om att jag vill att det ska vara intimt. Att dela upp vigseln och festen är såklart en idé men jag känner ju som sagt att jag även vill att det ska vara intimt. Jag har verkligen sållat redan och de som jag har på min lilla tillfälliga lista är alla människor jag tycker mycket om, men det känns konstigt att alla ska stå och se på när vi blir vigda :S Meeeen, jag håller ju med om det där med delad glädje är dubbel glädje, det är ju därför det blir så klurigt.

@Tracit: Jag känner också så - att jag bara vill att vi är gifta med varandra. Men mitt problem är väl att jag velar hit och dit och SAMTIDIGT känner att jag vill ha någon/några med för att dela.... vad jobbig jag är! Vad roligt att det känns bra med beslutet ni har tagit, det låter mycket romantiskt som du säger! Hoppas ni får en underbar dag :)

@Smulan: Kanske är lösningen på velandet att göra som ni och välja ut två vitten - då får man ju delad glädje på något vis, men slipper mycket av planering och stressen som Guanaca pratar om.

Vi valde att inte gifta oss ensamma och/eller i hemlighet pga

 

- Vi gärna delar vår lycka och kärlek med familj och vänner.

- Vi ser det som en familjefest. Vi blir man och fru, men även våra syskon och föräldrar blir ju sammansvetsade på ett helt annat sätt. Jag får en svärfar, svärmor och svägerska. Samma för min man.

- Våra mor- och farföräldrar, de som är kvar i livet, hade absolut inte velat missa det och vi vill gärna göra dom glada.

- Vår dotter ville att vi skulle ha fest. Klart att vi har det sista att säga till om och vetorätt mot en (då) 4,5åring, men trots det så ville vi att även hon skulle få känna sig delaktig.

- Det var viktigt för oss att få ha ett brudfölje, att få visa vår syskon och vänner den tilliten och uppskattningen och kärleken.

Osv....

 

Summa summarum var det mer som talade för att bjuda in familj, släkt och vänner än att inte göra det. Gästlistan var dock något som vi gjorde om kanske 5-6 gånger och strök lite folk varje gång. Tillslut landade vi på en lista med ca 90 personer, men där vi redan innan visste att vi skulle få ett ganska stort bortfall pga diverse anledningar. Vi slutade upp med ett bröllop med ca 60 gäster och det var ganska lagomt faktiskt.