Ursäkter för att tacka nej till bröllop

Jag tackade nej till en vans brollop forra aret med forklaring att jag helt enkelt inte hade rad, det var i sodra Frankrike pa landsbygden och min pojkvan kunde inte komma med, av skal som inte kunde andras pa, sa han kunde inte dela kostnaden med mig. Vi var inte nara vanner till att borja med, sa darfor prioriterade jag att inte skuldsatta mig for hennes brollops skull. Hon bor nu i Hong Kong och har deletat mig som van pa facebook och svarade inte pa mitt sms nar jag fragade om vilken adress jag kunde skicka brollopspresent till. Som sagt var hon inte en nara van, men med den attityden kanns det som det kvittar for min del att hon inte vill vara van med mig langre. Men jag ville bara saga att bli 'ovan' med din kompis for den har sakens skull ar inte vart det.
Jag har sjalv flera vanner som inte kan komma till vart brollop, men jag har full forstaelse for det och vi ar inte arga pa nan av dem. Lite besviken ar det ju klart man blir, men inte pa personen utan situationen. Den enda vi ar personligt besvikna pa ar en van till min fastman som inte har svarat pa inbjudan, han svarar inte pa telefonsamtal, eller sa svarar han med att han precis ar pavag in till ett mote och ringer tillbaka, men det gor han inte. Jag vet att min fastman kanner sig besviken pa honom, men sager att han inte bryr sig.  

Var glad at alla som kommer istallet, tank vilken find dag ni kommer att fa tillsammans med alla andra som kommer!  

Jag skulle också bli jättebesviken!

Just på sättet att framföra det på. Så gör man väl inte med något? Dop, kalas, kompisträff... "dyker det upp nåt roligare så tar jag det".

 

Däremot om det handlar om hon skulle behöva jobba eller annat, men då kunde hon lagt upp det lite bättre för att inte få dig att verka obetydlig.

Nej, jag köper om man inte kan komma på bröllop av olika anledningar, men man kan säga det på ett sjysst sätt tycker jag.

Jag håller helt och hållet med dig och tycker inte alls att du överreagerar. Förstår din besvikelse till fullo. Jag tycker ursäkten är dålig även som många säger här så ska man inte kräva en ursäkt. Men från en nära vän hade jag förväntat mig mer och jag hade omvärderat den vänskapen.

Jag är så trött på folk som bär sig illa åt, vi har vårt bröllop i sommar och nu har ca 90% tackat ja och OSA går ut 3 juni så vi är mer än nöjda.

Men jag har en tärna som inte tycker vår dag är viktig, jag har haft min klänning hemma i över 3 månader och har inte kunnat pröva den riktigt än. Vill ju se om det behövs justeringar eller läggas upp. Hon har viktigare saker för sig säger hon och det enda jag begärt av henne är att hon ska hjälpa mig med klänningen. Efter lite påtryckningar om hur viktig bröllopsdagen är för oss så ska hon äntligen komma på måndag (jag kör henne o hon bor 3km från mig).
Frågade henne för några veckor sedan om hon verkligen ville vara tärna (hon är min syster) men har fortfarande inte fått ett svar, hennes liv o allt hennes är ju så mkt viktigare så vi andra betyder inget längre.

Ne som sagt, jag är förbaskat trött på folk som bär sig illa åt. Även om det inte är deras viktigaste dag i deras liv så av kärlek till sin vän eller familj så gör man sitt bästa istället för att komma med lama ursäkter.  

Jag håller helt och hållet med dig TS. Att uttrycka sig som att hon får se om hon kan komma "om inget roligare dyker upp" är en riktigt tråkig anledning och jag hade själv blivit jätte besviken. Framförallt som hon vill hålla det öppet om hon inte gör nåt roligare... Många gånger gör man saker för andras skull inte för ens egenn och att då inte förstå hur viktigt det är för dig att ha din vän där är ju lite brist på empati från hennes sida kan man ju tycka.

Självklart är ett bröllop viktigast för brudparet (och förhoppningsvis deras familjer) men så mycket mer kan man inte begära av folk att de ska tycka det är viktigt, men att tacka nej utan att ha en annan plan är riktigt dålig stil i mina ögon och jag hade nog tagit mig en funderare på vad en sån vän tillför i mitt liv.

Jag vet. Det är ju det du sagt redan i trådstarten. Jag ville vända på begreppen för att visa att det finns två sidor av myntet. Inte minst vad gäller vem det är som ska godkänna anledningarna. Det verkar i ditt huvud vara helt och hållet du som inbjudare som ska göra det -och utifrån det ockås ha en bedömningsskala i fråga om huruvida man förtjänar din vänskap eller inte. Sådant riskerar att bli både hårt och ensidigt. 

Jag vet av egen erfarenhet att det kan finnas många och skiftande skäl att utebli från saker och ting-och allt kanske man inte kan eller vill tala om heller. Visst är attityden "jag kanske kommer om inget roligare dyker upp" tråkig, men det var inte så jag tolkade vad du skrev att hon sagt. Jag uppfattade att hennes sommar är ett rätt oskrivet blad ännu, och att hon hade svårt att lova/boka något än.
DEN situationen vet jag  precis hur det är. Vi lever i min familj efter schema 4 veckor i taget som bäst och det är helt värdelöst-inte minst för att det är ohyggligt svårt att planera sitt liv.

Jag har föralldel haft människor som stått nära men där jag själv efter hand har flyttat på mig, då jag känt mig utnyttjad eller inte kan se att vi egentligen är så nära när allt kommer omkring. Men då handlar det om fler saker än ett nej till en inbjudan.

Jag sa det inte exakt så, men jag frågade om inte hon hade blivit ledsen om någon inte hade velat komma på hennes bröllop och för henne verkade det inte vara en stor sak, har man något annat för sig så har man ungefär, det är inget att ta personligt.

Som jag skrev lite tidigare i tråden så är vi inte nära vänner, hade vi varit det så hade det såklart känts värre, men jag trodde att vi åtminstone betyder någonting för varandra. Väldigt tråkigt att höra om din före detta bästa vän. Jag förstår mycket väl att ni inte står varandra så nära idag.

Nu har vi inte så hög kuvertavgift, men naturligtvis är det ändå ett bra sätt att se det

Dialogen som följde lät ungefär: Hon: "Hoppas att du inte blev sur". Jag: "Hade inte du blivit sur/ledsen om någon hade tackat nej på ett likartat sätt?" Hon sa "Nej det hade jag inte." Sedan så blev det inte så mycket mer sagt...

Huvudproblemet var att jag inte fick känslan av att hon var angelägen om att komma utan att hon mest undrade om hon kunde vänta med sitt svar ifall inget roligare dök upp. Detta var dock ingenting hon sa rakt ut utan någonting jag läste mellan raderna så det kan vara både rätt och fel. Hade hon bett om att få vänta till hon hade fått sitt sommarschema så hade det varit okej, att vänta för att hon inte "vet vad som händer i sommar" utan närmare förklaring tycker jag inte visar på någon direkt vilja att komma.