Ursäkter för att tacka nej till bröllop

Om jag hade varit i samma situation som dig så hade jag också blivit väldigt besviken (inte på min vän, dock - men på att jag inte fick möjlighet att dela min glädje med henne). Jag hade säkert kunna ge henne längre betänketid, men inte så att det orsakade onödig stress med bröllopsplaneringen för mig.

 Jag hade inte behövt någon "giltig" förklaring till varför hon inte skulle komma. Om hon vill dela det med mig, så skulle hon säga det - annars går såklart att fråga om hon VILL dela med sig av sina tankar kring bröllopet; hon kanske precis har gjort slut med sig pojkvän och känner att hon inte vill utsätta sig för ett par som är upp-över-öronen förälskade, eller så har hon en jobbig period med sig själv. Eller, så känner hon inte för det just då - och det är också okej. För mig.

Min bröllopsdag är min och min blivandes stora dag, och det viktigaste för mig är att han är där (annars blir det inte så mycket till bröllop  ). Sen om någon annan kommer är det ett plus. Och här är vi alla så olika.

Om du känner dig förorättad av hennes anledning till att inte komma så kan du ju alltid berätta hur du känner och tänker för din vän.
"När du tackade nej för att du ville vänta och se vad som annars händer i sommar, så skapade det känslor av att mitt bröllop är oviktigt för dig. Hur känner du när jag säger det?"

Kommunikation kan verkligen vara alla vägar till Rom :)

Hoppas det löser sig och att du känner dig gladare snart   

Tråkigt att höra att så många har tackat nej till ert bröllop, särskilt att de inte ens kan ringa och säga det  Dålig stil tycker jag. Min kompis tackade också nej via sms, men som tur är så är hon den första på min sida som har tackat nej så jag har såhär långt inte haft samma oflyt som du.

Det här var inte (oavsett om hon hade kommit eller inte) någon närmare vän, men jag har inte någon stor umgängeskrets (har bara bjudit fem vänner/kompisar som inte tillhör släkten) och att någon tackar nej utan att ge intrycket av att ha ansträngt sig för att komma får mig inte att känna mig vidare uppskattad... 

Skönt att höra att jag inte är helt ensam om mina tankar åtminstone

Det skulle jag också ha gjort, fast kanske tvärtom mot sättet du menar. Om jag skulle få en inbjudan till en vigsel som jag inte hade 1. ansträngt mig för att nära vid 2. hade velat lämna en bra ursäkt till varför så hade jag inte tyckt att jag hade förtjänat den personens vänskap.

Hur nära vänner är ni?

Jag tycker det beror på vilken relation man har,

En av min f.d bästa vän skulle från början vara brudtärna och tackade först ja och sen nej med argumentet att hon inte hinner för skolan och kanske inte ens kommer på mitt bröllop!! Jag blev inte glad kan kag säga och vi är inte så nära vänner idag!!  

Jag håller med dig TS, vill man verkligen gå på ett bröllop, så gör man det, spciellt om det inte är långt att åka, el med övernattning

Håller med ts till viss del. När vi valde vilka vi skulle bjuda så sållade vi verkligen och bjöd bara dom som vi umgås med i vanliga fall och verkligen räknar som våra närmaste vänner. Det blev 94 personer som vi bjöd. Av dessa har 20 tackat nej av olika anledningar. Till en början när nej tacken kom blev vi väldigt besvikna och nedstämda, vi vill ju verkligen ha dessa personer med på vår dag! Anledningar som att man redan är bjuden på ett annat bröllop eller bokat en resa eller för att man måste jobba, tycker vi är helt ok. Men en barndomsvän till m2b kommer inte för att han inte gillar bröllop... En annan för att han skulle köpa ny bil!? En för att hon inte känner så många!? Väldigt konstiga anledningar som vi inte känner oss bekväma med. Vi funderade på en b-lista ett tag, men kom ganska snart fram till att dom vi redan bjudit är dom som vi vill ha där. Känns inte som att vi vill ha med ytligt bekanta eller jobbarkompisar som man inte annars umgås med på fritiden. Så vi övergav b-list planen och försökte tänka positivt istället. För varje nej tack så tjänar vi 1500:- Det blev ju ganska mycket pengar nu när det är 20 som tackat nej! ;)

Jag håller med dig TS! Just den där typen av kommentar "jag vet inte ännu vad jag ska göra i sommar" stör mig nått otroligt... eh jo, gå på bröllop!?? För den typen av kommentar får en att känna "få se nu... dyker det upp något mer spännande så kommer jag förstås att välja det, men annars kan jag tänka mig att komma på din grej". Då hade jag också känt att "nä, då behöver du inte komma".

Nyfiken: Hur reagerade kompisen?  =)

Jag tycker att det är konstigt att alla blir så väldigt förolämpade av ett nej. Är man vänner kan man prata om ting (det kan iallafall jag med mina vänner).

I detta fallet ville hon ju försöka att komma? Jag vet själv att läkarstudier och andra speciella studier kan medföra en del obekväm arbetstid och att det inte alltid är lätt att få vikariat. Då kan man inte bara byta. Om det var min vän skulle jag ha ställt upp och sagt självklart kan du vänta med att OSA till du vet ditt skjema etc.

Själv har vi ett par som precis har blivit foräldrar och eftersom vårat bröllop medförer en resa för dem så har vi sagt att vi det är ok att få besked veckan bröllopet om de kan komma. Detta för att vi önskar att de är med, och för att vi önskar att DE skall känna sig bekväma med att komma!

Vårat bröllop är en stor händelse (speciellt för oss), men livet är långt och vi har förhoppningsvis många andra tillfällen genom livet att träffas! :)

Lycka till med eran stora dag! :)

Fast jag tycker att det är konstigt att tacka nej för att man inte vill. Jag tycker inte heller att man ska fråga ut folk som säger att de inte kan, men en del lämnar ju förklaring utan att man frågat ut dem. Och att en vän skulle ge förklaringen att denne inte vill komma, hade i alla fall gjort att jag undrade över hur personen värderade vår vänskap.

TS, hur nära är bröllopet är osadatumet? Många studerande söker ju arbete över sommaren och sådana saker kan ju göra att man faktiskt inte vet vad man gör den dagen. Jag sökte jobb förra våren och hamnade i en diskussion med en tärna när jag meddelat henne att jag inte kunde ge besked om jag kunde komma på möhippan 2 månader innan den skulle hållas. Hon tyckte att det bara var att ta ledigt, medan jag försökte förklara att får man ett jobb där man förväntas arbeta helger så kan man inte ta ledigt flera helger det första man gör.

Att inte kunna komma eller inte vilja komma anser jag är ursäkter som duger bra och jag anser inte att man ska behöva ge en exakt anledning eller förklara sig. Vi vill ju ha folk med på vår dag som vill vara där för oss! MEN är det en väldigt nära vän eller nära släkting hade ett nej utan en vettig anledning, där de inte ens försökt möjliggöra så att de kan komma, varit en orsak för mig att reagera negativt och omvärdera vår relation. Då de uppenbarligen inte värderar den lika högt som jag själv gör.