Walk a mile!

Uff... migrän på gång.
Vi ska försöka packa upp lite kartonger och få lite gjort här hemma. Det är ju också motion i och för sig.  

Nu känns det bättre 
Dels var maken snäll och åkte och handlade cola och choklad till mig (det enda som verkligen hjälper när jag har migrän) och så helgarderade jag med en Diklofenak också.
Fortfarande skallebank, men man får ju se det positivt.
Jag vet ju att jag har något att ha ont i i alla fall  

Snart röjt upp i biblioteket också. Hade blivit ett sånt där ställe där vi bara lastade av allt skräp. Men nu börjar det se ut som ett bibliotek igen.
Hittade ett sånt där gummiband som man kan träna överkroppen med nu också. Så det var extra positivt  

Skönt, vilken snäll man du har! (Precis som jag! :)

 

Samma här, vårt bibliotek är fyllt av (mina) kartonger. Suck. Men jag ska ta tag i det. Vi är hemma tillsammans hela familjen juni-aug så jag har verkligen tänkt fixa lite nu.

Ja han är så snäll att jag måste vara försiktig så att jag inte utnyttjar honom. Det gäller ju att ge och ta, och inte bara ta... 

Vårt hem började bli en förvaringsplats inför bröllopet. Det var så mycket saker som behövde någonstans att vara liksom.
Sen dog ju mamma 2 månader innan bröllopet och helt plötsligt behövde vi göra plats för hennes saker också och vi har inget garage att ställa något i... Så du kan tänka dig hur det ser ut här hemma nu.
Det är så mycket att man inte vet vart man ska börja någonstans  
Och om två månader (max, det kan komma tidigare också) får vi nattgäster inför en resa vi ska göra. Så det måste ju se presentabelt ut till dess även om det inte kommer se ut som någon mäklarannons direkt  

Dessutom måste vi försöka hinna måla huset utvändigt i sommar, fixa trädgården och så skulle vi ha byggt soldäcket också... *pust* 

Jag brukar komma in i positivt tank, har jag tranat eller gatt en langpromenad blir jag inte sugen pa nagot onyttigt utan vill hellre halla igang den positiva spiralen. Men samtidigt har jag latt att hamna i tvartomtank ocksa, eftersom jag redan atit en pizza kan jag lika garna ta en dessert ocksa. Typ. Men jag blir motiverad av min stekraknare, gar ett tag, kollar och ser att jag gatt x antal kilometer, vander jag sa blir det ju det dubbla!

Jag har suttit och ätit godis nu i tre dagar (fördelen med att jag har jättesvårt för att äta mycket godis, köpte typ 400g som har räckt sen i onsdags till idag) och dessutom druckit en massa läsk. Men jag ställde mig på vågen idag och jag har faktiskt inte gått upp i vikt i alla fall, inte ner heller. Men efter gårdagens pizza och sådär så är jag allt nöjd med det :)

Tenta nu på tisdag, sen två omtentor onsdag och torsdag veckan efter det. Men i helgen åker vi ner till svärföräldrarna, sambons kusin (som ska vara best man på vårat bröllop) tar studenten på fredag och då ska vi vara där. Fördelen är att man blir servad med mat och grejer, nackdelen är att det finns fler distraktionsmoment hemma  hos dem. Men jag kanske får mig en Tacopromenad så det löser sig nog (deras hund heter Taco) :)

Oh vad jag har varit lat i dag...
Men det är "en sån där dag" ni vet...
Solen skiner men det spöregnar och det går inte att få ut hunden ur huset...
Man är trött (vädret ? ) och det enda man egentligen vill är att krypa upp i soffan med en stor påse chips och en bra film.

Ska försöka ta mig i kragen lite senare och gå en vända på bandet, det är ju i alla fall inte väderberoende. Jag måste bara försöka piggna på mig lite först  

Har varit och sett brorsdottern gradera på Ju-Jutsun för första gången i dag. Och jag märker hur mycket jag saknar den träningen...
Bara jag kommer in i dojon så längtar jag efter att kasta mig på mattan och göra ett framåtfall. Men jag får ju inte träna ju-jutsu längre.
Min axel klarar varken att kastas med, eller att landa på. Och vi ska inte prata om ledlåsningar eller ne-waza ens en gång  
Men det får mig ju att inse att jag faktiskt saknar att träna...
I morgon är maken hemma.
Om det är fint väder så ska vi tametusan ut på en längre promenad med hunden. Han har inget val. Det är bara att följa med  

Hur går det för er andra nu då?  

Nu har vi haft så pass bra väder att jag har fått testa kylvästen på hunden och den funkar riktigt bra.
Efter en timme ute i rätt stark sol (även om han mest låg still) så var han fortfarande sval under den och västen var forftarande aktiv (alltså vatten kvar).
Så nu har vi inget att skylla på om vi känner för att gå en längre promenad när det är lite varmt ute  

Fast vi köpte ju västen i första hand för att han inte ska bli grillad när han ligger ute på gräsmattan 

Nu har vi kommit hem från en resa till London/Cambridge med en hel del promenerande. Bara flygplatserna innebär ju kilometerlånga promenader... :) Utom här i Västerås då, det är så skönt att komma hem och bara gå rätt genom kontrollen och så är man nästan vid bilen!

 

Det blev panik på slutet, vi var i god tid, men vid incheckningen smet en gubbe före och samtidigt kom en hysterisk fransk kvinna och stoppade upp kön i minst en kvart. Sen kom vi till säkerhetskontrollen och då hade både mamma och pappa (jag och min lilla familj reste med mina föräldrar) missat att stoppa sin tandkräm och annat i plastpåsar... Gah, ytterligare en kvart minst. Sen är det ju alltid gaten längst bort av ngn jäkla anledning. Jag sprang före med Sofia och puh! Vi hann med men vi kom verkligen onödigt sent. Mamma sa att jag var alldeles vit i ansiktet.

 

Jag har missat ett flyg en gång och vill inte vara med om det igen.

 

Sorry för min långa historia. :D

Nu när vi är hemma igen är det i första hans städa huset som gäller (två veckor kvar) och sen hinna röra sig så mkt som möjligt. Shit, det är verkligen bara två veckor kvar. OK, nu börjar jag känna av lite stress.