• Anonym (Storasyster)

    Lillasyster 18 år och gravid...

    Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... min lillasyster som är nyss fyllda 18 kom idag hem och berättade att hon är gravid, ca 7-8 veckor. Hon hade fått reda på det igår, och det var inte planerat.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska känna eller tänka eller tycka. Hon är inte gammal varken i huvudet eller till åldern, utan extremt omogen och har just fått sina långvariga depressioner och adhd-problem i schack. Hon är klok som en uggla när hon har en bra dag, men ibland slår det bara slint och hon gör spontana och dumma saker utan att tänka efter, så hon är inte pålitlig för fem öre. Envis som synden, men också mån om att göra rätt hela tiden. Röker och dricker inte, och om någon av hennes vänner gör det på en fest så går hon därifrån. Hon gillar inte sådana saker alls...

    Hennes kille är en 2 år äldre kille som åkt in och ut hos polisen i yngre dar för småbrott och för att ha rökt på, men som nu tagit tag i sitt liv och varit ren ett par år och hela familjen tycker bra om honom. Det är en schysst kile med bra uppbackning hemifrån, och som har jobb och ambitioner. De har dock inte varit ihop mer än några månader...

    Men vad gör man? Lillasyster har inget slutbetyg från gymnasiet utan börjar på Komvux nästa vecka,  och det är hon väldigt motiverad inför. Hon har precis börjat få ordning på sitt liv, och vet varken ut eller in annat just nu. Mamma är helt ifrån sig (dock inte inför lillasyster) och går nog in i väggen snart med alla problem som varit med henne.

    Jag har själv genomgått en abort som ung, och det vet ingen i familjen om. Jag känner att det är dags att anförtro sig åt henne nu när det är som det är, och att det kanske ger mig lite rätt att ge henne lite andra perspektiv på saker och ting som faktiskt gått igenom samma sak själv med allt vad det innebär. Dels att hon inte är ensam, och dels att det är ett stort beslut oavsett vilket, men att hon alltid kan komma till mig med funderingar.

    Självklart är det här ett beslut som hon ska och måste fatta på egen hand (ihop med sin kille). Men det innebär ju inte att man bara kan stå bredvid och inte ge henne stöd och verktyg att fatta ett genomtänkt beslut. Men hur tar man den diskussionen utan att skuldbelägga eller sätta sig över henne? Självklart har hon allas stöd om hon väljer att behålla barnet, men vi önskar ju att hon fattar ett annat beslut, på egen hand...

  • Svar på tråden Lillasyster 18 år och gravid...
  • förlovadflicka
    Dejli skrev 2011-08-23 17:06:51 följande:
    Att det är olika från fall till fall är väl redan fastslaget vid det här laget tycker jag. Jag tycker "Son till unga" bidrar till en nyanserad bild av hur det kan vara att vara barn till ett ungt par där det inte är så fantastiskt som det framstår när man läser här. Sedan är det faktiskt runt 18 som det börjar hända mycket i mognaden för de flesta, och det är skillnad på 18 och 20 även om det inte är så många år emellan.

    Tonårsgraviditeter är ett samhällsproblem i de allra flesta länder, även om det går bra för många. Dock är ju sannolikheten att man fastnar i det sociala skyddsnätet större om man har en ostadigare grund att stå på, och det har man som ung människa i de allra flesta fall. Man måste inte vara en mindre kärleksfull förälder bara för att man inte klarar av att ta ansvaret. Jag är övertygad om att de flesta älskar sina barn, men alla klarar inte av att ta hand om dem.

    Man ska inte glorifiera det och säga att "det gick bra för mig, så det går nog bra för dig", för alla är olika och man kan ha en aldrig så strulig bakgrund och klara det jättebra eller världens stabilaste förhållanden och misslyckas totalt... Jag tror förresten inte att man blir en bra mamma av att läsa böcker. Man kan lära sig förstå sina barn och deras beteenden med hjälp av böcker och lära sig knep och tekniker, men jag är ganska säker på att det inte är där som gör att barnen uppskattar sin mamma.

    Min mamma har aldrig läst en enda bok om barnuppfostran, och hon var/är också världens bästa mamma. Min mormor har bokhyllan full av gamla barnuppfostringsböcker, och hon är inte vatten värd hos min mamma och hennes syskon därför att hon betedde sig som ett riktigt praktarsel under deras uppväxt.
    Klart att det inte är böckerna som gör det, menade mer med det att hon var otroligt engagerad och knappt tänkte på något annat än hur hon skulle ta hand om mig på bästa sätt :)
  • passionsblomman
    Anonym skrev 2011-08-23 16:42:36 följande:
    Hur man än diskuterar och tycker, är det ändå upp till den som är gravid, att bestämma hur gammal man är när ska bli förälder. Sedan kan syskon, föräldrar, tom ens barn ha åsikter på att de aldrig borde ha skaffat barn. Det är nog för övrigt väldigt lätt att klaga på föräldrar, oavsett vad de har för ålder. Så när allt kommer omkring, kanske det är fel att man får välja att bli förälder, om man inte har inhämtat omgivningens tillstånd innan?? 
    Det har väl i den här tråden aldrig handlat om att TS vill bestämma åt sin syster,
    ts skriver;

    "Självklart är det här ett beslut som hon ska och måste fatta på egen hand (ihop med sin kille). Men det innebär ju inte att man bara kan stå bredvid och inte ge henne stöd och verktyg att fatta ett genomtänkt beslut. Men hur tar man den diskussionen utan att skuldbelägga eller sätta sig över henne? Självklart har hon allas stöd om hon väljer att behålla barnet, men vi önskar ju att hon fattar ett annat beslut, på egen hand..."

    Varifrån får du intrycket att någon tycker man borde be om lov eller överlåta beslutet åt någon annan?

    Däremot är man ju inte sann och uppriktig om man bara jamsar med när folk omkring en gör saker och ting. Det kommer nog för oss alla, tillfällen i livet då vi mår bra av att någon faktiskt "tvingar" en att tänka till, eller kommer med ett gott råd. Kanske så mycket mer välbehövligt ju mer ovälkommet det är i stunden.
    Det kan ibland vara det yttersta beviset på kärlek och vänskap, att man vågar vara så obekväm att man lägger sig i, och faktiskt står ut med att någon kanske tom blir skitarg på en.
    Ofta, när människor är riktigt destruktiva, behövs en väckarlocka, och den om ringer i den, blir sällan populär.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Trivia

    Jag tycker att det är helt okej att diskutera och prata om saker. Så prata med din syster du. Nu hade hon ju iofs bestämt sig men jag tycker att det värsta som finns är när man är i en svår situation och INGEN vill prata för/nackdelar, dela med sig av erfarenheter osv. Utan alla bara säger, nä men gör som du känner, gör det som känns bäst, det blir nog bra vilket som.
    Jag tycker att det känns frukansvärt nedvärderande och oförmydigförklarande att tro att man inte ens kan ta emot ett råd och välja själv om man ska följa det eller inte.

  • passionsblomman
    Trivia skrev 2011-08-23 21:07:40 följande:
    Jag tycker att det är helt okej att diskutera och prata om saker. Så prata med din syster du. Nu hade hon ju iofs bestämt sig men jag tycker att det värsta som finns är när man är i en svår situation och INGEN vill prata för/nackdelar, dela med sig av erfarenheter osv. Utan alla bara säger, nä men gör som du känner, gör det som känns bäst, det blir nog bra vilket som.
    Jag tycker att det känns frukansvärt nedvärderande och oförmydigförklarande att tro att man inte ens kan ta emot ett råd och välja själv om man ska följa det eller inte.
    Jamen eller HUR!!!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Anonym

    Och med tanke på att syrran nu ska behålla barnet, lär hon hellre få råd av andra, som har barn, eller? För det var väl pga ts erfarenhet av abort, som syrran skulle lyssna på henne? Jag undrar om ni skulle känna förtroende för er storasyster, om ni visste att hon skrev om er på det sätt som storasyrran gör här? Jag skulle bli riktigt lessen över att hon tyckte så om det vore jag. Jag är väl känslig,då kanske?

  • Trivia
    Anonym skrev 2011-08-23 22:29:12 följande:
    Och med tanke på att syrran nu ska behålla barnet, lär hon hellre få råd av andra, som har barn, eller? För det var väl pga ts erfarenhet av abort, som syrran skulle lyssna på henne? Jag undrar om ni skulle känna förtroende för er storasyster, om ni visste att hon skrev om er på det sätt som storasyrran gör här? Jag skulle bli riktigt lessen över att hon tyckte så om det vore jag. Jag är väl känslig,då kanske?
    Om ts har barn eller inte har väl inget med saken att göra. Jag har barn men för del sakens skull tycker jag inte att det är fel eller dåligt att välja en abort. OM det nu är det man vill. Det är ett val och en rättighet vi har i den här landet. Ingen ska behöva känna sig dum eller dålig om man väljer det. Precis som att man har rätt att behålla barnet om man vill det.
    Det jag menar är att man måste ju för sjutton få prata om saker. Att inte göra det tycker jag är att vara inte bry sig. Jag tycker att ts verkar bry sig mycket om sin syster och vill hennes bästa. Så tolkar jag det hon skriver.
    De verkliga vännerna i livet är de som vågar säga vad de verkligen tycker och tänker och inte bara det som de tror att man vill höra...
  • Trivia

    oj...läste inte igenom mitt inlägg där...ber om ursäkt för diverse stavfel och konstiga meningar....

  • Anonym

    De verkliga vännerna accepterar direkt att vännerna inte alltid följer de råd de ger också! Har du ens läst hela tråden? 

  • Trivia

    Japp japp...hela långa tråden. Men jag hittar då ingen stans att hon inte accepterar systerns val. Däremot behöver hon ju inte gilla det...

  • Anonym

    Jag har också läst den, och jag hittar ingenstans att hon respekterar sin syrra på någe sätt. Skulle bli skitlessen om min syrra skrev så nedlåtande och nedsättande om mig, jag.

Svar på tråden Lillasyster 18 år och gravid...