Varför ger ni sensuella bilder på er själva i morgongåva?

Har väl inget direkt svar men jag är lite av teaterapa och älskar att bli fotad och att stå på scen så jag tycker det ska bli en kul grej. Och att om 20 år kunna säga:"tänk att jag hade den kroppen när jag var 25" :D

Det är ju inga porrbilder. Det skulle jag aödrih ställa upp på. Smakfullt och sensuellt. Inget finger i munnen osv...

Jag frågade min blivande för några månader sen om vad hans åsikt är och jag såg att tyckte om idéen.  Om han vill så får han väl visa bilderna för polarna. Mig gör det inget för jag vet att jag har en fin och tränad kropp och sen är det kul att göra andra killar avundsjuka hahahaha ;) Hoppas någon förstår hur jag menar.

Hm... vet inte vad mer jag ska skriva.

För mig är inte en secret box några porrbilder,
utan konst! Riktigt skön konst! Men självklart är det inviduellt för alla vad som räknas till konst och inte precis som allt annat.
Själv skulle jag till och med kunna tänka mig att ha några riktigt smakfulla bilder på väggen av sådant.

Men jag skulle själv aldrig göra en secret-box, tycker att det verkar tråkigt att den bara ska ligga i en låda och kanske bara bli sedd en eller två gånger av mannen. Ingen annan kommer ju se och inte sitter man och kikar.
Sen tycker jag det är lite dyrt för att göra sådant som inte kommer användas.
Däremot om man hade gjort någon smakfull tavla så hade man kunnat ha den framme. Men då hade man givetvis inte varit naken eftersom andra ser det så att säga.
Själv älskar jag allt som är naket, tycker det är naturligt och fint, älskar när min dotter går runt naken också för hon är ju som mest sötast då :)
Precis som när hon föddes, naturlig och söt! Jag skulle lätt kunna tänka mig att göra någon slags bild som "Mirjami" visade upp här innan, men kanske lite mer täckande för min egen del :)
Om JAG skulle göra en secret box för att jag hade massa pengar över osv skulle jag göra det enbart för att jag tycker att jag själv är väldigt snygg utan kläder och för att jag är ett riktigt ego! :D
Sen varför alla andra gör det kan ju vara en annan sak - men jag skulle gjort det enbart egoistiskt och skulle säkert titta på bilderna mycket fler gånger än min man ;)

Nej, jag tror inte på att en secret box är en jätterolig morgongåva egentligen, den kommer bara användas någon enstaka gång. klart den är rolig sådär för stunden - men långt ifrån alla män tycker nog det.
En annan gåva för någon som har allt och inte använder något (som min man) är att ge bort upplevelser!
Det kan vara allt ifrån en mysig picknick till en långresa utomlands eller en dyr spa-weekend.
Man kan ju hitta på vad som helst som passar plånboken,
och en överaskande upplevelse tillsammans - det är väl något av det bästa man kan få? :D

litenkaka skrev 2011-07-22 15:26:05 följande:

Men hörredu...det är inget fel med en weekend i London. Det fick jag av min fästman vår första jul tillsammans Blev enormt glad såklart men det är såhär i efterhand inte resan i sig som är bästa minnet; det var det fins kortet han gjort själv och klistat in bilder från London osv. Och för några veckor sedan fick jag en dyr klänning när jag varit nere ett tag men än en gång var det inte presenten i sig som betydde mest utan skattjakten han ordnade för att jag skulle hitta paketet. Då ligger det tid, planering och omtanke bakom. Precis som den gången han stolt som en tupp kom hem med en Palle Kuling-tablettask som var mitt absoluta favoritgodis som liten

Kanske lite O.T men det är mycket hysteri överhuvudtaget det här med presenter tycker jag... och det verkar ligga mycket prestige i det också hos många, att på nåt sätt lyckas "bräcka" med den perfekta presenten.

Har pratat med flera som lägger massa pengar på presenter till sina respektive. Men glömmer bort de där små vardagliga presenterna, som ju är de bästa! Tex att överraska med lagad mat efter jobbet. Att hålla fram en handduk när h*n kommer ur duschen. Att ringa ett samtal till jobbet bara för att säga "jag älskar dig". Att köpa ens dyra favoritglass på fredagkvällen. Dessa presenter överglänser alla dyra klockor, resor och sensuella bilder.

Vi köpte ingen morgongåva till varandra. Vi bestämde att vi inte skulle lägga pengar på det, utan istället se til att vi hade råd att komma iväg på en resa tillsammans. På morgonen pussade jag min man och sa "Grattis! Du har nu mig vid din sida resten av livet".

Jag lägger själv inte mycket symbolik i saker kring bröllopet, men många här inne på BT gör det! Har ni tänkt på varför morgongåvan överhuvudtaget uppstod och vad DEN symboliserar?

Jag ville ge min man någonting som var personligt och som han skulle uppskatta och gjorde därför en secret-box-fotografering i vår hemmiljö. Vi bor på en gård med kor och hästar vilket jag fotades med slöja, stayup, högklackat, strumpeband, underkläder (vanliga trosor och korsett) och neglige. Fotografen hade med sig en stylist som fixade till mig och fotograferingen ägde rum inne i vårt hus, ute bland djuren och sedan red jag en av mina hästar över en äng. Vigselringen var med på några kort och blommor som jag skulle ha i buketten fanns med på några bilder. Det var inga nakenbilder eller porrbilder, detta var väldigt uppskattat av min man och han tittar på bilderna både ensam och tillsammans med mig. Eftersom han inte är en person som bär smycken, inte ens klocka så var detta något som passade honom. Dessutom hade han ingen aning om att jag hade ute stylist och fotograf under tíden han var och hämtade reservdelar till en maskin under tre timmar.

Jag tänker inte göra någon secret box till min sambo, fick en bättre ide. Men jag förstår ändå inte all kritik mot det. Jag och sambon är väldigt öppna när det kommer till sex, speciellt efter att ha levt ett år isär och är båda öppna med att vi har behov av sex och pratar även öppet om onani. Det är inget speciellt med det.

Min sambo skulle uppskatta bilderna eftersom de skulle vara enklare att se på än att smygtitta på mig när jag klär av mig . Skulle han vilja använda dem om han var ensam någon kväll så skulle inte jag se något konstigt med det. Känns ju bättre att han fantiserar om mig istället för andra...

Det som förvånar mig mest med den här diskussionen är hur människor pratar om IFALL äktenskapet skulle spricka. Jag tänker inte fundera på vad som skulle hända ifall vi skiljde oss sedan. Jag kan inte tänka mig att stå framme i kyrkan och lova evig trohet och ha en tanke långt bak i huvudet som säger att det kanske inte håller. Men jag saker bara helhjärtat också. Förstår bara inte hur folk kan tänka tanken på att det skulle ta slut, för mig gör tanken mig illamående. Och då tänka att jag inte tänker ta sexiga bilder för vad som skulle kunna hända om det var slut.

Jag förstår fortfarande inte varför man inte skulle kunna ge bort en resa?
Bara för att bräcka någon annan? Det var det dummaste jag har hört, det får stå för andra människor om dom gör sådana dumheter, men själv ger jag min man en resa för att jag vill att vi ska komma bort tillsammans och ha roligt, trevligt och mysigt!

Detta är verkligen inget som jag går och skryter med, tvärtom så skäms jag nästan över att berätta det, för jag vet att det finns så många "svenskar" där ute som tycker att allt måste vara lagom, och därför tror dom att man skryter om att man gör si och så.
Men hur berättar man egentligen något utan att skryta då? Det är en fråga jag ställt mig många gånger.
Jag berättar aldrig för någon om våra resor om inte folk frågar personligen.
Detta gäller dock inte mina närmaste och vänner, men alla andra. Skulle inte drömma om att säga att vi ska iväg på två resor och att jag gav min man den ena resan.
Varför?
Det skulle låta skrytigt enligt många härinne och säkert bland många fler.
Är det någon som frågar öppet så brukar jag säga att jag jobbat och slitit de första månaderna utöver min skola för att få ihop pengarna bara för att jag VILL göra något  extra roligt med min man, dessutom var resan ganska billig dessutom.
det låter ju inte lika skrytit, eller hur? Men varför måste man egentligen ha massa bortförklaringar?
Är det bara avundsjukans klockor som ringer egentligen för den man berättar för??

T.ex. många av mina vänner prioriterar sina dyra hästar och lägger många många fler tusenlappar på dom än annat. Hade dom prioriterat annorlunda så kanske dom också hade rest. Men nu har dom sina hästar som intresse och jag och min man har resor som intresse. Är det så svårt att förstå?

Bara för att man sparar ihop pengar och ger varandra något dyrt NÅGON gång, så betyder ju inte det att man gör det hela tiden!
Jag har varit tillsammans med min man i 5,5 år - och aldrig gett honom en enda dyr resent! Vi brukar ge varandra något billigt och betydelsefullt eller inget alls. Bara uppmärksamhet.
Men många bestämmer sig för att bara för att t.ex Lisa ger sin ma en weekend i London så betyder det att hon egentligen inte vet vad en betydelsefull present är och att man kan ge något billigare.

Visst kan man ge en billig och mycket betydelsefull present - men jag ser absolut inte något fel i att någon gång ge bort en dyr heller. Som OCKSÅ kan vara MYCKET betydelsefull.
Eller?
Vi svenskar är nog avundsjuka och lagom tråkiga överlag. Aldrig kan man vara lycklig utan att det ska klagas? Eller hur?
Jag är trött på ordspråket "man är inte lyckligare för att man gör dyrare saker", nej, men man behöver inte vara mindre lycklig för det heller. Det ena ger inte det andra.
Jag erkänner att jag också är avundsjuk någon gång då och då, men det går över fort och jag är glad för vad jag har istället! Jag har ju trots allt ett underbart liv och önskar inget annat!

URSÄKTA!! Att det blev OT! Men kunde inte låta bli! ^^