Familjen anti =(

Kan förstå din mammas oro, samtidigt tycker jag inte hon behöver uttrycka sig så klumpigt faktiskt.

Sen är det ju så att barn kommer inte på beställning, bara för att du vill ha barn före en viss ålder är det inte alls säkert att det blir så, livet kan inte detaljplaneras.

Personligen tycker jag att fyra månader är på tok för kort tid, det finns ingen som kan lära känna en människa så bra på den korta tiden.

Dock önskar jag att ni får vara fortsatt lyckliga med varann och önskar lycka till. Men ta inget för givet i tillvaron, det leder bara till grova besvikelser.

 

 

 

Klumpigt uttryckt av din mamma. Men jag förstår också att hon är skeptisk när det gått så kort tid. Jag tycker du argumenterar ganska omoget kring detta med moderskap, och det har säkert med saken att göra också... Om man då lägger till den bakgrund du beskriver kring tråkiga händelser och dåliga män som du kommit i kontakt med så förstår jag om hon vill att du ska ta det lite lugnt och veta vad du ger dig in på. Fyra månader är ingen tid att lära känna någon. Jag tror det ligger mer bakom din mammas kommentar än enbart att hon inte är glad för din skull.

Jag tror säkert att din man är världens snällaste, och om ni ändå tänkt vänta så länge med själva bröllopet så hinner ni nog lära känna varandra ordentligt tills dess. Det bästa sättet att motbevisa sådana som inte tror på ens kärlek är att vara förbannat lycklig och att vara rädd om sitt förhållande. Kraxande olyckskorpar försvinner längs vägen då. Lycka till med er kärlek.

Om det vore så enkelt att allt löser sig bara man är kära...

Vilka par som endast varit ihop i 4 månader är inte kära? Bara att hålla tummen för att det blir kanon för er dock.

Man brukar vara förälskad fortfarande  runt 4 månader.  Flytta ihop och  få lite motgångar då brukar de visa vem man verkligen är.

Jag  rekomenderar inte att göra som jag gjorde MEN vi hade inget val och det handlar inte om barn eller så, det var bara vårat sätt   få  en chans  och vi har kämpat som dårar att nå hit. 

Jag förstår att du blir ledsen, men jag förstår din mamma - att planera bröllop efter fyra månader tycker jag också är väldigt kort tid, hur många tycker inte att de har världens bästa förhållande efter den tiden? Hur skulle du själv reagera om någon hade så bråttom, hade du varit odelat glad för den personens skull?

Men ni känner ju inte varandra, varför välja att sätta ett barn till världen tillsammans innan dess? Tänk om ni inser att ni inte är menade att leva tillsammans när ni lär känna varandra på riktigt och så är du redan gravid/ni redan föräldrar då - vad händer då? Jag har ett par bekanta som fick sitt första barn när de hade varit tillsammans ett år, några veckor efter barnets födelse så var han otrogen - hur stabil är ens relation då? Självklart hade det kunnat hända även om de hade känt varandra längre innan de blev föräldrar men risken minskar förhoppningsvis i takt med att man fördjupar sitt förhållande. Jag anser att den man väljer att bli förälder tillsammans med ska vara en av ens bästa vänner och inte enbart någon som man är galet förälskad i och hur ska man kunna veta om man är nära vänner och kommer att förbli det under lång tid framåt när man enbart har träffats i några månader?

Fel uttryckt av mig, känner varandra gör ni såklart - men inte på allvar. När jag och min älskade hade varit tillsammans några månader så tänkte jag att om han hade friat då så skulle jag ha svarat ja och jag hade även planer på att själv fria till honom på vår årsdag, planer som det inte blev någonting av och det är jag glad för idag. Inte för att det egentligen hade spelat någon roll i och med att vi istället förlovade oss på vår tvåårsdag och är mycket, mycket lyckliga idag (och förmodligen hade varit det oavsett när vi hade förlovat oss) - men den person som jag trodde att jag kände så väl då inser jag nu i efterhand att jag enbart hade börjat skrapa på ytan hos och vad hade hänt om det som jag hade funnit där under inte hade varit så fint som det jag fann? Då hade jag förmodligen stått här med en bruten förlovning eller ett olyckligt förhållande. Den dagen vi säger ja till varandra så kan jag med 200% säkerhet säga att oavsett vad som händer (eller vilka lik han skulle kunna dra fram ur garderoben) så kommer jag aldrig att lämna honom och det tycker jag att man bör veta redan den dagen man förlovar sig och framförallt den dagen man väljer att bli gravida - vet ni det?

Ts resonerar som en förälskad fjortis, Jasså, du Ska minsann ha barn innan 30, det är faktiskt ingenting du bara kan bestämma över. vad har ditt tidigare liv med ett kommande äktenskap att göra? du använder misshandel och våldtäkt som argument för att gifta dig med någon du varit tillsammanse med i 16 veckor..? oäktingar, har vi inte kommit längere än så? jag utgår då ifrån att du är oskuld fram till valborg också? hahaha!

Hear hear!