Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Ahaa, men då förstår jag att inte terapi anses som den främsta lösningen. Tampas med det på senare år jag med (låter som jag lider av alla samlade problem i världen men så är det faktiskt inte.. ) och det var den största anledningen till att jag och sambon var särbo under några månader i höstas. Så där förstår jag precis, och vet att ingen terapi i världen hjälper mot hormonstörningar. Det konstiga är bara att jag inte ens förstod vad pms var i mina yngre dar, tyckte det lät som hokus pokus tjejer pratade om när de gjorde sig märkvärdiga. Men det kom smygande när jag närmade mig 30, uppenbarligen en hormonförändring (har ju heller inga barn) som vände upp och ner på livet förra året... :-/

 

Haha, jaaa, det kanske låter så.. Men grejen är ju att terapi egentligen inte "fixar" till en utan ger en alla verktyg att stå helt på egna ben och klara alla situationer man möter. Och det har terapin verkligen gjort, fast det kanske inte låter så vad gäller vår vigsel. Men livet är en working process och man är aldrig färdig. Och jag tar itu med det jag kommer inför, men just vigseln.. Där vill jag inte att det ska handla om rehabilitering. Om det låter logiskt?

 

Jag läser trädgård. Och det används ju som terapi och rehabalitering i sig på många håll i landet, fast min utbildning är en vanlig utbildning. Terapin får man på köpet, varken man behöver den eller inte. Men de gånger man pallrar mig iväg till skolan trots att jag knappt tar mig ur sängen brukar löna sig. Som igår.. Efter den hemska dagen i förrgår kände jag att jag var tvungen att gå till skolan igår eftersom jag var borta nästan hela förra veckan. Så jag stod i trumpen tystnad (är annars en ganska framåt person) och band tomatplantor i 4 tim och kände hur allt jobbigt rann av, rakt ner i sanden. Gick däremot med betydligt lättare steg. Men jag minns som du beskriver det, hur det var när det inte alls kändes som det "bara" är 150 poäng kvar. Men samtidigt så är du ju verkligen nära målet! Vilka kurser har du kvar? Och vilka läser du nu?

Boleros, tycker 3an och 6an!! Att snuffla i då... Vilket underbart uttryck förresten, det gillade jag! Har faktiskt en snygg myströja som är väldigt lik 3an, fast med tillhörande underdel då..

Ja, den var väldigt lik! Tror att det är en kinakopia på den där de bara ändrat en aning för att det inte ska vara en exakt kopia.. alltså bara flyttat upp dekorationen till under brösten  Dock inte säker!
Anledningen att jag vill ha lite dekoration under brösten är att min älskade gillar det. Han gillar en markering/avdelning under brösten och eftersom jag inte passar i empirskuret (jag ser automatiskt gravid ut i det) så känns det som en liten brodyr eller så i avvikande färg kan passa utmärkt!

Det blir bara han och jag på bröllopet, så sedan blir det middag på tu man hand på en bra restaurang och eventuellt sen då avrunda kvällen med opera innan vi drar oss tillbaka i hotellsviten med jaccuzzi o roomservice

Nej, jag har alltid haft rätt jobbig PMS, men efter dottern föddes så blev det väldigt mycket värre och har fortsatt bli värre och värre. Det var ganska skönt att få en diagnos och då också förhoppningsvis kunna få hjälp. Det svåra i det hela är ju att många tror att det bara är vanlig PMS och att vadå, det har ju dom också. Att de inte förstår hur pass mkt värre PMDS faktiskt är. Vad jobbigt för dig att du ska behöva ha såna besvär också :/ Man kan ju tycka att det räcker som det är.

Precis, det jag menade, med att även om man gått i terapi och det har gått bra och man har gjort många framsteg, så kan det ju dock behövas att man kanske gör återbesök senare eller bara går någon gång ibland, alltså väldigt sällan, bara någon gång om året. Huvudsaken är ju dock att du känner dig bekväm i din situation och känner att du kan ha kontroll över den. Jag förstår dock fullt ut att du inte vill att vigseln, bröllopet, ska vara en del i din rehabilitering och det ska den inte behöva vara heller. Den dagen ska du inte behöva tänka på sådant tycker jag.

Oj, vad spännande det låter med trädgård :) Har du alltid haft ett sådant intresse eller är det något som kommit nu på senare? Jag kan faktiskt tänka mig att det kan funka riktigt bra som terapi. Skönt också att du kunde känna så när du gick hem, för det låter som att du haft det väldigt jobbigt på senaste och så ska det inte vara. Allt som kan hjälpa är ju toppen.

Hehe ja, jag är ju jättenära målet nu, men det är ju så.. det känns enormt långt bort ändå. Jag har ju läst alla kurser jag måste ha för grundbehörighet, så nu läser jag bara kurser för poäng. Här, där jag bor har ju LTU och Umeå högeskoleutbildningar och Komvux erbjuder därför ett basår inför tekniska utbildning, det är alltså i stort sett bara matte, fysik, kemi och natur som finns i kursutbudet på flera nivåer, alltså A,B,C,D osv och jag har extremt svårt för de kurserna. Övriga kurser, tex religion, historia, samhälls osv finns bara på A-nivå och där har jag ju läst allt. Jag blev denna terminen beviljad samhälls B och historia B på distans från andra skolor, som då kommunen betalar för, men lär ju inte bli beviljad det en gång till eftersom det sket sig ordentligt. Har prövat på programhantering i två omgångar utan att kunna slutföra, siktar in mig på att tenta av den kursen dock. Samt svenska C, jag älskar svenskan. Kanske inte märks på hur jag skriver här alltid, men jag är väldigt duktig på sådant ;P

Orginalet på överdelen som du valt i dina bilder, är ju också en Mori Lee, som också är jättefin, men jag är inte överförtjust i den kjolen som sagt. Det är mest blommorna på kjolen jag stör mig på iofs. www.morilee.com/bridals/bridal/1659

Jag tycker det är väldigt fint med lite markering under bysten eller i midjan :) Jag tycker många gånger brudklänningar bara kan vara en enda gröt av massa vitt tyg annars :P haha

Harreduda vad mysigt det låter :D Hoppas ni får en helt underbar dag :) Vad säger era familjer om det då? Att de inte får vara närvarande alltså. Många vill ju gärna vara med när barn/syskon/kusiner/vänner gifter sig.

Daniiel - Hm, det där med hormoner är ju så skumt. Har flera som sagt till mig att det här med extrem pms blir bättre när man fått barn, då ställer kroppen om sig/ställer tillbaka sig. Jaha, skitbra att veta när vi troligtvis inte kommer få några.. Och som du berättar så kan det bli tvärtom efter man fått barn. Kroppen har sina outgrundliga vägar... Nu ska jag dock inte få det som att låta som jag har samma omfattning av pms som du, det var inte heller meningen att förminska din diagnos. Jag vet ju själv hur dumt det blir när jag hör folk säga att de "amen ba fick värsta panikångesten..." när jag vet att de de pratar om är inte alls samma sak som det jag upplever. Och samma här, min pms är helt klart peanuts jämfört med det du upplever. Bara så du vet, vill absolut inte förminska det du går igenom. Men lite förstår jag även om det inte är samma sak, men min pms var ett hårstrå ifrån att förstöra mitt förhållande. Och min destruktivitet har alltid gått i vågor med min pms, men det är ju en annan sak.

 

Nej, trädgårdsintresset är väl ungefär 5 år gammalt. Innan dess tog jag död på mina plastväxter.. Men att jobba med trädgård är lugnande och energiskapande på samma gång liksom. Skulle ha mkt svårt att bo så högt upp i landet som du gör tex, just för den skull. Jag går i ide när jag inte kan odla. Å andra sidan har ni ju mer ljus när det väl är ljust..

 

Aah, inte de roligaste kurser att välja mellan heller... Och att läsa på distans är ju ganska svårt, det tycker åtminstone jag. Vissa av mina kurser är oxå på distans och det är de jag är mest benägen att hamna efter i. Hm, synd att du inte kan läsa lite mer intresseinriktade kurser, det skulle väl göra det hela mkt enklare antar jag.. Jo, svenska gillar jag oxå, har läst allt som går att läsa där. Men det var några år sen.

Jag är inte förtjust i materialet alls som de har i originalklänningen. Jag vill ha satin eller så, det ger mig mer "rätt" känsla. Sen gillar jag verkligen inte kjolen. Tycker den är på tok för stor och fluffig! Den kjol jag valt till känns mer luftig men behöver inte ha 5 lager underkjol under sig för att se bra ut. Räcker med en enkel tyllunderkjol utan ringar, vilket är mer "jag"

Jag gillar någon form av dekor/färg på klänningarna, men det behöver inte nödvändigtvis vara under bysten, det kan vara lite var som så länge det ser bra ut!

Jag tror det kan bli en riktigt härlig dag! Måste bara bestämma oss för om det ska bli på Baker Beach, Crissy Field, Marshall Beach eller kanske uppe på berget vid Golden Gate Vista Point i Marin County Ja, o så datum o hela den biten oxå då... hehehe

Vad familjen säger.... ptja.. återstår att se. Vi har inte berättat för dem eftersom vi inte är officiellt förlovade än. Vet inte om vi kommer säga något när vi gör det heller.. Vännerna vet att vi pratar om det och att vi med 99% sannorlikhet kommer göra det i USA så de inte får vara med. En del tyckte det var lite trist, men dom flesta tycker bara det är kul för vår skull

1700tal - Nej, förlåt, jag menade inte att du gör så, men att andra i min närhet här hemma har valt att göra så och det är väldigt jobbigt. Jag vet ju själv hur jobbigt jag tyckte det var när jag "bara" hade PMS, så jag förstår ju att dom tycker att det är jobbigt, men det jag går igenom numera är.. ja, det går knappt beskriva hur jobbigt det är, så jag vet ju också att de inte alls kan relatera till det. Kan tänka mig att du känner exakt samma sak i en sådan situation, om någon säger något sådant, ja. Det är inte alls roligt, men jag är också sådan som tycker att man inte ska jämföra så mkt med andra. Man måste få tycka att det man själv går igenom, oavsett hur stort eller litet det är, är jobbigt. Det är något som jag verkligen lärt mig i allt med vår dotter, hennes hjärtfel, att våra vänner vars bebis tex "bara" har en förkylning kan tycka att det är lika jobbigt som vi tycker det är när vår dotter ligger inne under/efter en operation.. och det är helt okej att de känner så, för de har inte upplevt något annat.

Haha låter ungefär som jag då. Tror inte vi haft annat än snittblommor hemma på.. ja, jag vet inte hur många år :P Jag kan absolut inget alls om sånt där med blommor, är inte intresserad heller iofs. Min makes mamma har dock väldigt gröna fingrar och är ute och påtar i trädgården hela sommaren. Det är ju helt fantastiskt att hälsa på hos dom och se hur det växer fram :) Vad har du tänkt pyssla med efter utbildningen är klar då? :) Hur funkar det med trädgård nu när ni bor i lägenhet? Jag tänker hur du får utlopp för ditt odlande och trädgårdsintresse då? :)

Nej, det är som pest eller kolera och då blir det ju ännu enklare för mig att ta beslutet att strunta i det när jag mår som sämst. Är det något man tycker är någorlunda intressant eller roligt, så kan man ju ofta kämpa på lite extra. Jag tappade som all gnista också när jag insåg att lärare kommer jag aldrig bli, inte som det är just nu iaf.

Daniiel - men ändå.. Och jag fattar hur det känns när ens egna problem och känslor förminskas av andra så ville ändå säga det. Men måste ändå säga att jag tycker du är otroligt insiktsfull i vad du säger med att det är ok att man upplever saker på sitt sätt beroende på vad man upplevt och hur man är. Det är verkligen nåt att ta till sig. Du säger vad du tycker, är rak på sak (ibland väldigt rak på sak.. ) och säkert ganska hetlevrad gissar jag. Men jag tror du är ovanligt vis och oerhört omtänksam som människa och jag tror du skulle passa som handen i handsken som lärare. Inte för att vi känner varann men vi har vistats på samma forum länge och det är min uppfattning om dig. Är det det du helst vill bli alltså, lärare? När och hur tappade du gnistan/tron på att kunna bli det? I samband med den här diagnosen?

 

För jag hoppas att ingen diagnos eller depressivitet i världen kommer hindra dig, det bara saktar ner farten. Du kan fortf göra det om du vill... Men det du genomgått, med din dotter och dig själv så är en utbildning på sikt en fis i rymden i slutänden. Även om det känns helt kört just nu. Min värsta kris nånsin var för snart 4 år sen när jag läste på universitetet. Det var då jag började i terapin och jag sjukskrevs från uni. Jag var helt säker på att jag aldrig nånsin skulle sätta mig i en skolbänk igen, det fanns bara inte på min världskarta då. Och nu sitter här ändå, och det har aldrig gått så lätt, TROTS de dippar som kommer då och då..

 

Jag vill starta en handelsträdgård när jag är klar. Det är min dröm och just nu känns den läskigt nära! Men först ska jag läsa en trädgårdsutbildning till för att få mer på fötterna. Vår skola har både en högskoleutbildning på 1,5 år med inriktning för att driva eget och en floristutbildning. Ska söka båda och se vilket det blir. Hur det funkar med trädgård i lägenhet? Nää, det är ju det det inte gör... Det är väl skälet till att det går som det gör just nu. Förra året påtade jag ju för fullt på tomten. Nu, pga (helt krasst) min pms, så har jag ingen trädgård och det känns. Men skolan är räddningen. Sen håller vi på att iordningställa en liten odlingsplätt jag fått till förfogande. Men det är en bit kvar innan det går att odla på den...

 

Du kanske skulle starta brudklänningsbutik på nätet?

Ååh du var ju smidig då...inte Jag har klänningen föroppningsvis...den är påväg det är den här:

Fast med rak neckline.

Jag vet inte hur jag vill ha håret mer än att det gärna få vara lite tufft, busigt, rockigt...vad det nu innebär. Ev flor (svart)
Skorna jag hoppas jag kommer ha är dessa:

Svart glittersko. Inte så hög klack som det ser ut på bilden utan lite drygt 7 cm.

Smycken? Hmm inte klassiska pärlsmycken. Något lite blingit men diskret tror jag. 

Vigseln blir borgerlig så inget överdådigt liksom. Finns möjlighet att klä ned sig lite mao