Fler som ser yngre ut än vad dom är?

Jag känner mig verkligen inte hemma i den här tråden. Busschaufförerna började fråga om jag skulle köpa vuxenbiljett när jag var 12...

Känner igen detta :)

Jag är högstadielärare och när vi är ute på studiebesök är det inte ovanligt att de frågar "...men skulle ni inte ha en lärare med er??"! Jotack... Jag är ju bara 30 så att eh...

Jag brukar snarare få höra att de tror att jag är lika gammal som min sambo (32 år, jag är 25) men det är nog mest på mitt sätt och sättet jag pratar. Men för 1 år sedan var jag med min syster på Öppen Skola åp gymnasiet (hon var då 17 år) och hennes lärare undrade om jag var en blivande elev. Han skämdes en aning när jag sa att jag tog studenten från samma skola för 6 år sedan...

Va skönt att höra att det finns fler som har det som jag! För ett par år sedan (jag är 27 år nu) skulle jag och min sambo bada i badhuset i Eskilstuna där vi då bodde och damen i kassan frågar om vi ska ha en vuxen och en barnbiljett... Gränsen gick vi 16. Och såna incidenter har jag råkat ut för ett otal gånger, när man t ex ska köpa biljett på bussen eller liknande. Det värsta (förutom badhuset) var när jag fortfarande bodde i min hemstad (jag var då 20 år) och skulle låna en dator på biblioteket. De hade där en dator för vuxna och en för ungdomar upp till 15 år, varpå bibliotekarien frågar mig "har du fyllt femton?" "Ja, jag har fyllt 20 också!" svarade jag... Då såg hon ut som om hon ville sjunka genom golvet. Men hon bad faktiskt om ursäkt.

Annars brukar folk ofta helt skamlöst påpeka hur gammal (eller ung snarare) de trodde att man var. Det är det som retar mig, att folk är så okänsliga. Det hade räckt att säga "jag trodde du var yngre" eller "du ser yngre ut" utan att lägga någon värdering i det. För det är kanske ingen nackdel att se ung ut, men man vill ju inte bli tagen för en omogen tonåring, man vill ju bli tagen på allvar. Det är precis som att folk alltid har påpekat hur smal jag är (jag är naturligt smal och äter mycket, men går inte upp i vikt) och frågat om jag äter ordentligt osv. Det är väl ingen som går runt och säger (inte många iaf) "va tjock du är, du kanske borde äta lite mindre". Inte heller skulle man säga "va gammal du ser ut" eller "jag trodde du var 60" till någon som är 40... Om en egenskap anses som positiv så verkar det vara ok att använda den som förolämpning. Nuförtiden brukar dock de flesta kommentarerna om min vikt/figur vara positiva. Nu är jag "smal och fin". När jag var yngre var jag bara smal, eller FÖR smal.

En av mina närmaste vänner har motsatt problem och hon är tre år yngre än jag! Hon har fått höra ända sen hon var 16 att hon ser ut om 30 och folk frågar hur många barn hon har. Hon blir överlycklig när hon får visa leg. Vi brukar skoja ganska mycket om våra åldersproblem för det blir ganska lustigt när vi är ute tillsammans. Det är ju ingen som tror på att jag är tre år äldre än henne. Själva brukar vi ofta glömma bort hur gammal den andra är för vi känner oss jämngamla.

min sambo ser lite äldre ut än vad han är och jag ser ung ut. när jag var 22 fick jag frågan om mina föräldrar inte hade något emot vårt förhållande, pga ålderssklillnaden. det är fyra år mellan oss. Jag såg så klart ut som ett levande frågetecken! det kom snart fram att de trodde att jag var 16 och han 30! Skrattade mest åt det, men visst kan det reta mig när folk behandlar mig som ett barn tills jag säger att jag är 26!

Jag ser oxå yngre ut än vad jag är. Är kort och smal. Typ normala proportioner.. Så jag är liksom liten.
Fick höra av en jag jobbar med att folk på ett ställe där jag jobbar undrade om det va lagligt att jag jobbade där >_> Gränsen är 16 och jag är 21.

Är 24 och får visa leg vid köp av trisslott!!! Är ju löjligt. Jag visste inte om den lagen så när jag kom tillbaka till Sverige ibörjan av November och tjejen i kassan ville se leg var jag som ett frågetecken "ej, ja varsågod..."...

Leg påsystemet har jag sluppit en eller två gånger.... Men det är bra inför framtiden. Min mamma fick visa leg på systemet när hon var 38 vilket hon gladeligen slängde fram "du får se det hur många gånger du vill" Killen i kassan skämdes lite hahaha.

Skönt att höra att jag inte är ensam om detta problem .

Bara för att nämna några händelser;

När jag var 19 år skulle jag och en kompis gå och se den nya Beck-filmen på bio, men blev inte insläppt i salongen för den var "barnförbjuden". Inte tänkte jag på att ta med leg till biografen, så det var bara till att knalla hemmåt.

Samma år skulle vi gå på Skansen, och behövde bara betala ett inträde eftersom barn under 12 år går in gratis.

När jag var 25 år var jag och ett par kompisar i Oslo för att festa. Men jag lyckades aldrig komma in på klubben som vi skulle till eftersom dörrvakterna trodde att jag hade falskleg! (Det var mitt riktiga leg). Vi blev istället hänvisade till ett ungdomsdisco.

Förra året skulle jag och sambon köpa en bil. Medan sambon sitter inne i bilen, så kallpratar jag och försäljaren lite. Då undrar han om det är jag eller min pappa som ska ha bilen. Jag höll på att garva läppen av mig! Jag är 30 år och min sambo är 42.

Dessutom blir jag ofta stoppad i säkerhetskontrollen på flygplatser för extra genomsökning av bagaget, eftersom jag antagligen ser alltför "oskyldig" ut. Har heller aldrig lyckats köpa någonting på Systembolaget utan att visa leg.

Jag brukar sällan ta illa upp, men håller med om att vi som ser unga ut ibland måste "försvara" vår ålder, för att bli tagna på allvar. Längtar tills jag fyller 50 och fortfarande visar leg på Systemet

Jag har också nästan alltid fått höra att jag ser ung ut, är 160 cm lång, men eftersom min storasyster (2,5 år äldre) är 153 cm lång så tror folk ofta att jag är storasyster. Märkligt att folk ofta tror åldern enbart mäts i längd... Även om det finns undantag som vissa tidigare i tråden påtalat  Jag börjar vänja mig men ibland så säger folk klumpiga saker, åldern kan ju vara ett ganska känsligt ämne. Får alltid visa leg på systemet men är ju 22 så det är inte så konstigt. Har faktiskt inte alltid behövt visa leg på krogen vilket jag alltid blir lika stolt över. Men snart börjar man väl uppskatta att man ser ung ut.

Jag har hela mitt liv verkat yngre än jag är, vilket var ett elände i 20-årsåldern. Nu, som snart 50 stör det mig inte längre och en viss nytta kanske jag har av det, även om jag tycker det är lite konstigt att jag fortfarande rätt ofta får höra "roligt att träffa en så ung präst" och liknande.

Fast en präst kanske förväntas vara en gubbe i 75-årsåldern?