I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klokt tänkt.

Daa, vilka härliga bilder du målar över parvalrnas gemenskap och göromål!

Vad gäller dagsrytm, så hade jag en MYCKET vaken son, på precis alla sätt. han missade ingenting, ville inte missa någonting och sov väldigt lite och bara korta stunder. Om han någon gång sov en halvtimme eller rent av mer, trodde jag att han dött typ. Han sov inte vare sig vi åkte bil, körde vagn ute eller inne eller la honom i vagga, säng eller whatever. Han sov definitivt inte länge nog för att "få något gjort".
Jag vet inte, men kanske hade jag med min depression redan så mycket att hantera att jag inte ens orkade låta det bli en issue som skulle ålägga mig några borden, skullen och måsten utöver att finnas till. Jag minns den tiden som en bubbla där jag mest var, fanns och existerade och försökte ta vara på ögonblicken mellan bestyren och få ihop våra dagar så gott det gick. Att han var sådär vaken, med och alert, hänvisar jag till hans personlighet och den kvarstår. Men numera-snart elva år gammal,-sover han faktiskt gärna i bilen.

Blommis: Efter vad jag har läst om Blompojken, känner jag att jag gärna skulle se att parvlarna har liknande personlighet.

Nu kom maken tillbaka med parvlarna, underbart söta i stickade hjälmmössor. Parvlarna alltså, inte maken. *får en fnissattack när jag föreställer mig maken i hjälmmössa*

Det är dags för mellanmål.

Daa: om barnet är piggt och inte verkar störas av att inte ha sovit skulle jag inte oroa mig. Problemet uppstår väl snarast när barnet blir grinigt och uppenbart övertrött pga för lite sömn. DÅ vill jag göra något åt det. Men jag tror å andra sidan att det är typiskt första-gångs-mamma att tänka så (om du ursäkta, jag var likadan förra gången). Har man inga problem så nästan uppfinner man dem; man jämför sig för mkt med andra. Barn är så olika. En del går runt på lite sömn, andra behöver mycket, en del sover mycket av sig självt, en del får man hjälpa lite. Försök att inte lägga den stenen också runt din hals. Jag tror dina parvlar har det alldeles utmärkt!

Här har tjejerna upptäckt varandra och de ler så stort och varmt mot varandra och det är så gulligt så man nästan DÖÖR! JAg har en bild på det - ska se om jag får in den i galleriet...

Äsch det var på mobilen, måste ladda över de bilderna till datorn först. Återkommer!

Så nu finns bilden i galleriet.

Daa: Jaha, nu skrev jag ett helt inlägg till dig på danska.. Tack ammehjärnan!
Jag skrev iallafall som så, att jag tror att det att vara andragångsmor gör det lättare att se ett mönster och det är lättare att bygga upp ett m¨nster omkring de små nya barnen. De är också betydligt mer "så illa tvugna" att passa in i ett mönster, eftersom man har varit , pesonligt 2, år om att bygga upp rutiner och vaner med de första.
Jag förstår din oro och den där rösten, men jag är överbevisad att du gör ett jätte bra jobb som parvlarnas mamma, med massor av kärlek och förståelse.

Hade ett moment med E idag, när vi var på väg till lekplatsen och biblioteket. Att ta mig i kagen och njuta av varje sekund vi har tillsammans, för oj vad fort det går, snart ska man lämna på dagis full tid och vara ubertrött konstant, fasr på ett annat sätt.

Och mit i nattandet, vet ni vad hon har mage att kläcka ur sig? Mamma, Lekplats! Hi hi! Hmpf! Lekplats? jag? Sov nu. Sen gick jag ut och fnissade. Gullunge. ALLT är en lekplats eller lek just nu.
Och J har hittat tårna och hittat E och han snackar, ropar och tjoar så fort han får syn på henne. Och hon kramar fina kramar och vill att han ska sitta i hennes knä hela tiden. (Och sen blir hon såklart avis igen, fortfarande)

Blomman: JAg har fortfarande inte riktigt styr på kallendern. MAken ska på kurs på fyn hela veckan och vi väger på det fortfarande.

Puss och kram på er alla!
Nu ska jag dricka kaffe och läsa framtiden i sump!

blommis: de där r¨liga krypen, är det inte de som lägger ägg i ögonen också? blä!