I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det är helt överjävligt att någon ska kunna bete sig så att det är så man tänker.

Och ännu värre att man faktiskt kan ha helt rätt i att det vore enklast så.

Och Ingis!!! Såååå kul att se dig här Bellabus 2 år, wow!!

Tjejerna skulle få ha kvar sina fina minnen av en "frisk" buspappa. Men om det här fortsätter kommer han snart själv ställa till det så deras minnesbild av pappa blir ett monster som blev hämtad av polisen hemma hos mamma. Det vill jag verkligen inte.

Ingis: så skönt att det har funkat med kommunikationen nu! *glad för er skull*

 

lanovia: grattis på bröllopsdagen!

Daa... gumman... det är nog det du måste få hjälp med... att tysta den där andra rösten som säger de där negativa sakerna..."om du hade si eller så..." Du ÄR världens bästa mamma åt Parvlarna!!! Du HAR inte gjort något fel!! Du är däremot överjävligt trött    Älskade vän... hade det varit liiiiiiiiiiiite, liiiiiiiiiiite närmare mellan oss så hade jag kvistat över ikväll och kramat om dig ordentligt. Men vi får ta det vid ett senare tillfälle. Snart hoppas jag!
Kraaaaaaaaaaam! ♥

Och ja, Blommis, det är så att man kan sitta och bocka av den där listan om Narcissisten och handlingsmönstret. Till punkt o pricka följer han den!!

Jag har bett min kurator läsa på om narscisissm och hur den som lever med en sån påverkas. Vad man får utstå och hur vägen tillbaka till ett "normalt" liv för oss anhöriga inte är helt lätt, ej heller så kort. Jag har ett JÄTTEJOBB framför mig... med mig själv. Och flickorna. Där tycker jag att kuratorn ska kunna stödja mig faktiskt.

Ja tyvärr! Till punkt och pricka.Verkligen!
Om hon inte har kunskap nog, behöver du byta till en mer välutbildad kontakt.Nä, det vill man verkligen inte! Det räcker mer än väl som det är. Snacka om att han har skitit hela det blå skåpet sprängfyllt på sina barns bekostnad, den ökansvärda stackaren till människa.

Apropå mina skogspromenader och de befarade vildsvinsmötena som jägarna häromdagen varnade för:

Någon gris har jag alltså sluppit träffa än, men däremot har jag sedan jag flyttade till småland , stiftat nära bekantskap med ett helt annat  och totalt övervidrigt djur. Ett kryp som helt klart lägger sig lika med fästingar i tabellen över äcklighet.

Tänk er ett kryp som som till sin natur kan liknas vid en blandning mellan kakerlacka, fästing, fluga och broms.
Den är nämligen snabb som bara fan och springer med små kloförsedda ben på ens hud. Letar sig gärna in i håret och andra pälsförsedda vrår, med förfärande snabbhet. Den är platt och därför fullständigt omöjlig att borsta av sig eller slå ihjäl. De där kloförsedda benen hjälper den även i det avseendet. Den bits lika hårt som en broms-minst, men biter sig fast som en fästing för att suga blod. Den har vingar som en fluga-men släpper dem när den väl bitit sig fast på sitt värddjur. Den är brungenomskinlig och se ut som en halv fluga först, sedan mer som en fästing. Den kommer ofelbart och glupskt jagandes så fort man blivit lite sådär lagom fuktigt svettig på armarna eller är korkad nog att stanna för att plocka svampar. Den annonserar sin närvaro med ett dovt surrande-men man ser den inte-man bara känner att det kryper på en. Det kan behövas en luskam för att få ut dem ur håret om de väl trasslat sig fast. Man  kan bara döda dem genom att krossa dem mellan naglarna. Den följer efter en medan man går och ger sig inte.
Förr fanns den visst inte i svensk fauna, men nu "börjar den bli vanlig". Jag hade aldrig sett en sådan förut, men nu-nu är de överallt!

Detta kryp heter Älgfluga eller Älglus, ibland kallas den Hjortlus, eftersom det är djur som älg, hjort och även kor och hästar som har den. De är som mest aktiva och flest i antal i agusti till oktober. Dvs precis den tid jag annars gärna är ute och går, jag som inte kklarar sommarvärme så bra. Och som vill plocka svam. Jag hatar dem! Och det finns inga medel att spraya sig med som hjälper. Mygg framstår som ett gulligt husdjur i jämförelse och jag har numera börjat gå i långärmat, trots att det är alldeles för varmt när man får upp ångan.

Detta är plågoriset:http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga

Flamman: Och jag hade kunnat krama om dig ordentligt. Ser fram emot det senare tillfället. Du och tjejerna är välkomna hit.

 

Ett mer positivt inlägg: det är spännande här. Allt oftare står lilla Fälga på alla fyra och vaggar fram och tillbaka. Hon är en nedtrillad polett, och kanske en del balans, från att börja krypa (hon verkar hoppa över det där med att åla ). Det kommer nog att dröja ett tag innan poletten trillat ned på riktigt och fram till dess får vi komma till undsättning för att trösta henne när hon blivit för frustrerad eller när hon gjort en face plant och slagit den underbara lilla näsan.

Axel har upptäckt kökslådorna och att man kan dra ut en av dem om man sitter i gåstolen. Annars simmar han glatt på golvet.

De börjar i varsin ände av rummet, men ganska snabbt ligger de nära varandra och drar i samma leksak eller skallar ihop eller sparkar varandra i huvudet (inte med vilje, hoppas jag. )

Ett tvilling-ögonblick som gör mig varm i hela kroppen: Fälga övar sitt knästående som vanligt. Axel får syn på henne, spricker upp i ett leende och börjar ivrigt kravla åt det hållet. Fälga upptäcker brodern som snabbt närmar sig och brister ut i ett härligt klingande bebisskratt. I sin iver rullar hon runt på rygg och börjar sparka på skåpluckan, fortfarande skrattande.