Sitter här och funderar om jag ska skriva ett långt inlägg eller inte... Vet inte om detta är rätt ställe att ventilera mina tankar just nu, men behöver nog skriva (eller berätta) av mig allt just nu.
I förrgårkväll så kände jag på kvällen att jag inte känt pricken så mkt under dagen. Vi låg rätt så länge vakna i sängen och buffade på magen och ändrade sovställning för att få en spark tillbaka från Pricken. Jag gick upp och drack ett glas kallt vatten och vi fortsatte buffa lite på magen. Efter en mycket lång stund så fick vi en liten rörelse tillbaka. Det var inte alls som de brukar vara, men ändå det var ju en rörelse. Vi somnade och när jag vaknade reagerade jag på att Pricken inte alls varit så livlig under natten som hon brukar vara. Jaja, det är säkert lugnt tänkte jag och dagen flöt på rätt så snabbt (E och jag var ensamma hemma och då är det ju inte så många lugna stunder). Jag hade rätt så skarp smärta i buken och en hel del förvärkar, så jag tog en alvedon runt lunchtid. Framåt eftermiddagen så hade jag väl känt någon mer rörelse, så visst hade jag känt Pricken, men inte alls på samma sätt som tidigare och inte alls lika ofta. Jag ringde in till förlossningen och pratade med dem och fick prata med en supergo barnmorska (vi kallar henne H). Hon var väl inte superorolig men tyckte vi skulle komma in på en CTG-kurva. Jag körde och lämna E hos några vänner och när maken kom hem så körde vi tillsammans in till förlossningen. H tog emot oss och vi fick vara i ett rum vara kopplade till CTG. Kurvan efter en halvtimme visade att jag hade några sammandragningar, men Prickens hjärtslag vara lite höga. Vi fick vänta på läkaren (Kallar henne E) och det var en trevlig ung tjej som man snabbt fick förtroende för. Hon gjorde ett ultraljud där allt såg bra ut. Pricken ligger lite på plus när det gäller storleken och beräknas just nu ligga på 3,2 kg (v. 36+6). Dock så är min mage inte så stor och den följer mittkurvan på SF-måttet, så hon tror att Pricken är normalstor för det är ju en felmarginal på UL. E är nöjd med ultraljudet och det vi ser där, men vill att jag ska komma in igen imorgon (alltså idag) till förlossningen) för en ny CTG-kurva. Bebisens hjärtljud ligger ju lite högt för att det ska vara helt ok.
Vi åker hem och det är rätt så sent. Vi hämtar E och kör hem och lägger henne. Vi är uppe ett tag och somnar sedan också.
Idag har maken kört till jobbet som vanligt och E är på dagis för första dagen sedan sommarlovet. Hon kommer att vara där tre dagar i veckan á 5 timmar tills Pricken är född. Jag körde till sjukhuset för jag hade fått en tid vid tio. Träffar ännu en go barnmorska (vi kallar henne I) och blir kopplad till en CTG. Jag ser (och känner givetvis) att jag har en del sammandragningar (ca 8-9 minuter emellan) och att Prickens hjärtljud är lite höga fortfarande. De pendlar en hel del, men ändå. I kommer in efter en stund och noterar att hjärtljuden är lite höga och tar tempen på mig (kan vara en förklaring till höga hjärtljud), men jag har ingen feber. Hon vill att jag ska sitta ett tag till och det gör jag. Sen får jag träffa läkaren (I2) och henne gillar jag inte alls. Hon säger att hon förstår varför E igår ville göra ett nytt CTG (hon har även remsan från hjärtljuden igår) och att bebisens hjärtljud är fortsatt lite höga idag. Hon gör ett nytt UL för att kolla flödet i navelsträngen (I fick inte riktigt något bra värde igår) och det ser ok ut. I2 går iväg och pratar med en annan läkaren och kommer sen tillbaka. De konstaterar att baslinjen (typ medelvärdet) på hjärtljuden är lite högt fortfarande, men de har ingen förklaring (som jag får iallafall). I2 menar att de minskade rörelserna beror på att det är trångt i magen och menar att de tror att bebisen mår bra nu och om jag känner mig orolig framöver så får jag höra av mig igen.
Jag tycker att jag frågar hundra frågor, men nu sitter jag här med inga svar.
Ringde till maken på vägen hem från sjukhuset och storbölade. Känner mig så orolig, för det enda de gjorde idag var att konstatera att hjärtljuden var lite höga, men de kom inte med någon anledning eller någon åtgärd. Nu känns det som om hela Prickens liv hänger på mig. Tänk om jag missar något och Pricken dör i magen eller ngt. Jag måste ju känna ordenligt för att kanske hitta något som är annorlunda, för om jag inte gör det, så kanske jag missar något tecken som skulle gjort att jag kanske skulle åkt in igen. Jag vet inte vad jag ska känna eller leta efter och det är så jobbigt. Jag vet att detta inte behöver betyda ngt med hjärtljuden, men det känns inte bra att de bara släpper detta.
Jag förstår att de inte hade skickat hem mig igen om de varit riktigt oroliga, men hur kan man släppa det när de inte har en aning om varför hjärtljuden är högre. Kunde jag inte fått en ny tid imorgon eller övermorgon för att kolla om allt är bra? Det är kanske drastiskt, men man kan ju alltid sätta igång förlossningen om man är orolig, bebisen räknas ju som fullgången.
Jaja, vet inte vart jag vill komma med detta eller varför jag besvärar er med en milslång berättelse... Känner mig bara så ledsen just nu och orolig för min lilla prinsessa i magen.
Ni verkar så rara mot varandra att det är svårt att inte dras med i engagemanget! 
Jag tycker jag känner igen ditt nick, har du inte skrivit i tråden innan? 
.
Nu står det på mig. Ska ringa banken så de får göra iordning lånepappren. Sen ska jag skicka in bodelingspappret för registrering hos Tingsrätten. Så kan han ju riva upp det bäst han vill genom att SJÄLV skaffa, OCH betala, advokat. Han har ju faktiskt skrivit på det själv, frivilligt. Ärthjärna!!
