I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det är klart att du är mellan hopp och förtvivlan! Vart skulle du annars rimligen kunna befinna dig? Och det är en vidrig plats att befinna sig på dessutom, för man kan göra så lite.
Jag förstår dig vännen, så galet fruktansvärt skitjobbigt detta är!

Jag tror att det han sysslar med är någon slags panikslagen aktion för att ta sig bort från det han upplever. Och eftersom det inte finns någonstans att fly-trots att han försökt-kommer han att bli tvungen att inse, precis som alla andra, att han själv måste ta sin egen fajt med det livet serverat honom i form av motgångar och svårigheter. Att skuldbelägga dig är "bara" ett sätt att in i det sista försöka få allt till att inget är hans ansvar, allt är någon annans fel och så vidare.
Som sagt, inga förklaringar i världen ursäktar hans beteende-inte på långa vägar. och det tror jag nog han vet-och då får han ångest och dåligt samvete och allt blir ännu värre dessutom. Och var går gränserna för hur mycket man ska ta? Och när måste man skydda sina barn från mer uppslitande saker? Fy vilken hemsk situation! 

Oavsett hur han tänker hantera fortsättningen så hoppas jag att vare sig flykt till någon annan eller fortsatt bankande på dig är alternativ, utan att han får någon slags inre vishet och visshet om ett helt annat alternativ. Det som är det enda modiga. Det som kostar all stolthet och all kraft att välja. men det som är det enda som är att välja om man vill vara en segrare.
Jag hoppas att koaos visar sig vara granne med Gud och att ni får uppleva styrkan som endast kan hittas i att våga bli riktigt liten och erkänna sin svaghet. Ur den kan något mycket starkt växa.

Bruttan, bra förslag med att berätta för skol-och dagispersonal! det har jag också gjort nu när allt sket sig med barnörsöken, så vet de lite hur man har det och att det kan vara en tuff tid på sina vis även för sonen.

Aleta, ja! Men jag gjorde det bara en gång, för himmel vad ont det gjorde!  aaaajje!

Alltså, vad ÄR det för fel med att vilja vara färdig och redo, klar och bara att vakna, frukostera och sedan dra när man ska någonstans?

Jag lever med Mr Mañana Himself brukar jag säga. Jag har redan tidigare idag signalerat att jag vill att alla är klara med väskorna fram till neccesär inför imorgon. För tre dagar sedan sa jag att alla måste tänka ut vd de ska ha på ig och ta  fram det som ev behövs tvättas.
Nu har jag en man i pyjamas som surt undrar "varför då för?" på fullt allvar, när jag och sonen packat allt vårt inklusive letat reda på badkläder, och ber honom ta rätt på sina-eftersom de har jaccuzi och pool på hotellet så vi skulle mini-SPAa hela trion imorgon.

När jag ber honom leta rätt på sina badgrejor fattar han alltså inte alls varför det ska var nödvändigt ikväl när han lika gärna kan göra det imorgon -trots att han inte har den blekaste aning om var hans badbrallor finns någonstans, eller ifall de behöver vättas heller ör den delen.
Kan någon klok kvinna föklara det fenomenet för mig och hur man kan få det till en bra packningsstrategi? För själv begriper jag det inte. och vi ryker ihop var och varannan gång vi ska iväg eftersom han genomgående planernar på exakt samma sätt.

Han vägrar i sten att hålla med om att det är skönta att veta att allt är genomgånget färdigtänkt och klart kvällen inann så man bara behöver göra det sista och sedan dubbelchecka och dra. Men så kommer han ju från familjen "man får alltid ge sig iväg tre gånger men vi brukar hinna i tid" också.
Dessutom hävdar han bestämt att det är mitt fel att vi jät är sena, för han är ju alltid klar först.
Jo, för att han tar de väskor han ser, slänger in dem öppna i bagaget utan att fatat att de inte är färdiga och att jag inte har checkat av dem än-bara man själv sitter i bilen så är man klar.
Om sedan soporna är tömda, telefonladdaren med, kaffet urdraget, katterna utslängda, den där påsen med det man skulle byta medplockad osv, det är heeeelt onödiga saker att flänga runt och kolla och det går dessutom tydligen så supersnabbt alltihop att man också gärna kan lämna packning och tvättning tills imorgon.

*suckar djupt*

Ursäkta, detta har jag beklagat mig över förr känner jag.

Hallå!

jag måste bara ta mig två minuter att logga in och skriva:

TACK alla fina underbara härliga trådvänner för det fina halsbandet!Jag har helt enkelt inga ord för hur glad jag är att jag har er eller hur glad jag blev för ert paket! Jag stod i salen och lipade så fick förklara för min son att jag är glad och inte ledsen.

Aleta, du är helt galen! Jag lipade ännu mer. Och vi skrattade väldigt mycket åt det minutiöst välinpackade paketet. Helt inbrottssäkert!

Jag kan bara inte fatta att jag välsignats med vänner som er.

Tusen kramar och tack för en bra start på min dag! (hörde ni "min dag" )

Jag är hemma igen och jag är fullständigt dö-förkyld. Helgen har trots det varit en fin helg och jag är glad att vi åkte-även om vi rennt förnuftsmässigt faktiskt borde haft mig nerbäddad härhemma, för jag är helt av banan. Men jag har ändå suttit på bio och restaurang och helt total-ego smittat ner lalla andra med berått mod För jag stod inte ut med tanken att bara bli liggandes här och deppa.

Jag måste bara som hastigast in här och säga att jag aldrig i hela livet kunde drömma om att jag skulle bli så uppvaktad och grattad som jag har blivit! Det är blommor i vaser överallt och jag har fått både vanliga brevlådan och inkorgen i telefonen fulla av gratulationer. Helt galet och alldeles underbat!
Ni är verkligen så fina och jag är så tacksam att jag har vänner som er!

Nu ska jag bädda ner mig och imorgon ska jag läs och kommentera lite mer ordentligt, när jag vaknat någon gång på eftermiddagen sådär...

Puss på er alla!

Fy vad nervös och hjälplös jag känner mig! Just nu är op kanske precis klar eller pågår fortfarande. Mugglan vännen och fina bebisarna och maken...jag tänker så på er!

* Frågan frågan frågan!