I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Daa jo tack nu är hon bra. Fortfarande trött o gnälligare än vanligt. men hon äter bra igen., idag har hon ätit massor. Så undervart!! Harvarit på köpcentrum idag. Först åt vi lunch, 1 hsenare fick kag köpa wn korv till hennew för att hon var så hungrig. Men dwt gör jag sååå gärna.

Är hos mina päron nu. Maken är botrest tills på torsdago jag kände att två barn o en hund i 4dygn helst själv skulle bli för mycket.cDagtid rdwr jag ju ut det, men kvällar o nätter kan vara lite köriga. Särskilt om E bråkar så som hon gjort de två sista kvällarna vid läggning.

Min stavning suger men är helt omöjligt att gå tillbaka på mobilen o rätta till. Markören bara hoppar iväg.

Godmorgon! Kviddevitt! Vi har vackra gula krokus på gården! det blir man glad av.

Här i min lilla vrå har det inte hänt så mycket, därav tystnaden och bristen på energi. Januari och februari var evighetsmånader utan mer än ett enda litet pyttejobb, trots enorma ansträngningar från mitt håll. Åkte bl.a. norrut en bit till staden där jag är uppvuxen och bodde hos mamma i två veckor, för att finnas tillgänglig för akutvick i orkestrarna inom 10-15 mils radie. Jag har pratat mer i telefon med främmande människor än med fästmannen, och allra mest har jag bara suttit och lyssnat på signaler som går fram utan att någon svarar. Jag har kontaktat massa gamla bekanta från olika utbildningar och kurser och bett att de lägger goda ord för mig, när jag har sett att de är på väg till något engagemang. Jag övar och övar och övar, håller koll på vad som spelas i orkestrarna i närområdet eller där jag har extra mycket kontakter, för att kunna förbereda svåra passager om de skulle ringa. 

Det är så sjukt tröttsamt i längden. Och ja, jag har ju alltid vetat att arbetsmarknaden är tuff. Stentuff. Just nu finns det nio lediga jobb i hela världen. Min ambition är ju inte heller att just nu, pang bom, på en gång, få en fast tjänst. Jag vill skaffa mig erfarenhet, jag vill ut och spela, jag vill ha en enda ynka liten dag i någon orkester här eller där, för att få en chans att visa vad jag går för och vad jag kan! Jag vet att jag platsar i de stora orkestrarna (fast sånt får man kanske inte säga i Sverige..?), jag vet att jag har kapacitet att knipa ett riktigt bra jobb tids nog, men innan jag har fått in en fot på riktigt någonstans händer absolut i-n-g-e-n-t-i-n-g. 

Att hela tiden förbruka energi, ge av sig själv, verka positiv, lyfta fram det bra och vad man faktiskt gör - oavsett om det är för en orkesterchef eller tjuriga blivande svärfar - har verkligen tagit alla mina krafter. Det har varit många salta syndafloder längs kinderna den här vintern. - Även om jag har vänner att gå och fika med så saknar jag den sociala samvaron av att vara på en skola eller på ett jobb, där man träffar folk och småsnackar lite, där vad man gör betyder något och är viktigt! Den här vintern har det ju inte spelat någon roll om jag gått upp på morgnarna eller inte. 

MEN nu är våren på väg, solen ger energi, jag spelade Förklädd Gud i östra Skåne i helgen och fick lite ny energi, och förhoppningsvis lite mer cred i orkestrarnas personalrum. Försöker tänka positivt och tänka på min kloke morfars ord: "Du bygger just nu en grund att stå på i ditt professionella liv. Varje spelning är en sten som bidrar till en bred och stabil grund, och ger kanske inget omedelbart resultat. Men till slut har du byggt en rejäl grund och kommit upp dig - då kommer resultaten att komma."

Nu måste jag ha kaffe.   Denna lilla uppsats är iallafall i korthet vad som har hänt, eller snarare inte hänt, denna vinter. 

Hmm. Jag skulle nog vilja lägga till att jag är en väldigt positiv person, även om det inte riktigt verkade så nu...