I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det är ju något allvarligt fel med vår värld

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/planerade-att-doda-dagisbarn-i-lund_6894803.svd

BS, vilka fjäll är det ni åker till? Sälen?

Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste ha samlat vätska, och antagligen lätt gör det också. Bara sedan i onsdags morse och idag, är det 6 hg skillnad, och jag har verkligen bara gått lugna promenad , inga långa sträckor, inga dieter mer än mina juicer som jag hoppas ska rensa och också fylla på järn- och vitamindepåerna. Jag tror stenhårt på att de där juicerna detoxar och driver ut en massa skit jag har samlat på mig dels under vintern allmänt, men i synnerhet under influensan.
Min absolut största utmaning framöver kommer tveklöst att ligga i att hitta rätt läge, där jag vare sig går upp eller ner, utan håller en vikt inom något kilos marginal. För det går verkligen lätt åt båda hållen om man så säger.

Nu ska ni slippa rosa grisar en stund, för jag ska ta med mig hundskrället ut och lyssna på talgoxarnas tjutande och se hur vattnet i ån hoppar och far. Först långlkalsonger, så knäna håller sig varma.

Lanovia Stackars liten...   Förstår att du oroar dig, men du gör rätt som är hemma med A. Akuten och bebisar är ingen bra kombo.

Alla syskonförsök som ni ger er in med här med liv och lust gör mig glad, men precis som för Blomman så sköljer det över mig ibland... Hade saker och ting varit annorlunda om jag gått med på en trea med exmaken?? Nej, jag hade suttit fast ännu värre i skiten. Är mitt förnuftiga svar. Men själva grejen; att K o T faktiskt skulle ha varit fantastiska storasyrror nu.... Samtidigt som jag verkligen, verkligen känner att jag inte orkar med en trea. Och både jag o musikern känner att ingen av oss behöver en bebbe nu, vi har nog med Knoll o Tott som ju bor heltid med oss och förgyller våra liv.

Blomman, sorgen du pratar om, den känner jag igen men inte av samma anledningar som du. Men sorgen att det inte höll mellan mig och mitt livs stora kärlek... flickornas pappa... sorgen över att han inte var den jag trodde, eller förändrades så kapitalt... den finns inom mig och väller upp titt som tätt.

Sorgen över att vara så "gammal" så man inte kan börja om... Musikern hade blivit en underbar pappa.... Och jag VET att några av er säger att jag visst inte är för gammal och så vidare. Men jag vill inte riskera. Jag har nog med att själv komma tillbaka till livet, hitta orken, bli kvitt depressionen/utbrändheten som varit och nosat mig i hälarna. Jag har nog med att hålla uppe mina flickor och stödja dem i SIN sorg.
Hade jag varit 25 hade jag kanske kunnat låta sånt ta sin tid och sen försöka med en trea. Men så är det inte. Punkt.

Jag tror också att det var nog bara tänkt att jag ska ha K o T. Känner det ganska starkt. Att det var planen han hade för mig han där uppe. Så jag accepterar och försöker ägna mig åt att läka mig själv och mina barn. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag kommit så långt på vägen iaf och att jag har träffat världens underbaraste livskamrat istället.

Och Blomman, du är så klok och insiktsfull så jag vill bara krama om dig. Jag tycker du gjorde det som var rätt för er då. Nu är det en annan tid. Ångra ingenting. Se framåt. Det försöker jag göra.

På tal om exet så fick jag höra att han, innan avresan, haft hit sin nya stjärna och visat upp för gemensamma bekanta. Och den tjejen har inget sagt till mig. Fastän jag frågat henne: "Jag har som en känsla av att han haft hit henne. Vet du det? Har han varit hit med henne till er t ex?" Hon blev så rolig och undvek att svara och sen sa hon "nej jag vet inget".  Nu har jag fått höra att hon berättat till en annan väninna att exet VISST varit till dem i nov/dec och att hon var jättesöt o jättesmal och snygg. "Som en fotomodell, verkligen" var beskrivningen.

Alltså... jag kräver inte att kompisar ringer upp mig och berättar "vet du vad, han har varit här med nya kvinnan", men om jag FRÅGAR en rak fråga, så frågar jag för att jag verkligen vill VETA, och är beredd att ta svaret.
Varför ljuga?! Näe... jag har omvärderat just den här väninnan och vår vänskap kan jag säga. Iofs så har jag alltid misstänkt att vår "vänskap" inte är så djup från hennes sida, även om hon gärna låssas det ibland när det är fördelaktigt för henne. Och nu har jag fått det bekräftat.
Jag hade verkligen önskat att hon kunde berättat för mig att hon träffat den här nya kvinnan, för jag skulle jättegärna vilja veta lite om henne. Då menar jag inte hur hon ser ut och hur smal hon är, utan hur hon verkar som människa, hur hon verkar förhålla sig till barn, nämnde hon något om våra barn t ex. Det är SÅNT som intresserar MIG.

Flamman, det låter väl ändå som bra beslut du kommit fram till för dig och ditt liv tillsammans med dina nära och kära. Man ska inte vara som jag som velar om allt och aldrig kan bestämma mig och som mår dåligt för att jag aldrig vet om jag väljer rätt, jag kan inte ens välja mellan gurka och morot, det är helt hopplöst.

PB, jo det blir Sälen som vanligt, Stöten den här gången. Ett oprövat kort för vår del men vi har inte så höga krav så det blir nog bra. Jag känner mig nervös för slalomåkningen, vi var ju nybörjare allihop förra året och det var innan jag åkte på MS och känner mig yr och obalanserad. Samtidigt vill jag gärna prova åka för att se om det går. Jag borde kunna åtminstone ploga mig nedför korta barnbackarna tycker jag, vet inte om jag kan hålla balans i huvudet om det går fort, men bara det är ju bättre än att sitta och titta på för jag minns hur roligt jag tyckte att det faktistk var förra året.

För övrigt tycker jag att du är jätteduktig som kämpar på med dina promenader och med din vikt och hälsa, jag borde också...

Lanovia, hur länge har hon varit sjuk? Hoppas att det bara är någon envis bacill som inte vill ge med sig men som är lätt att bli av med med rätt hjälp.