I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men Blomman    Lilla Truls.... Nä, det är med livet som insats man beger sig ut i skog o mark i dessa tider.
För några år sen blev en människa som var o promenerade med sin hund beskjuten!! Och hunden fick ett dödande skott   En upphetsad älgjägare trodde han såg en älgko med kalv....

Jamen just det!!! Bästisbesök hos Ninnis. Så var det ju. Hade glömt.... Nå men då är du ursäktad Ninnis IRL:a du i lugn o ro. Vi finns kvar...

Och Bruttan!! Härligt med studier Men vi saknar dig ju förfärligt mycket här...
Kramis    Hur är det med maken nu?

Flamman, jag har goda skäl till varför jag köpte den där överstrykningspennegula lysande varseljackan med reflexer och allt i vintras.

Jag ska köpa en sådan väst till Truls med, för den delen.

Tar de fel på oss två DÅ, då är det dags att sluta sälja fickpluntor i silver i jaktbutikerna.

Och apropå hund och promenader, så står just nu en vit liten tuss här och pockar mycket uppfordrande på min uppmärksamhet. Vanligtvis ska det tolkas som att han vill gå ut.
Det är nog klokt och empatiskt av hans matte att lyssna på honom då......ses sen!

Heeeeeej!

Vad snällt att min frånvaro är ursäktad

Bästisen med dotter åkte i förmiddags och vi har haft SÅ trevligt och mysigt! Vi har promenerat, shoppat, ätit, pratat, pratat och pratat. Om ett par timmar kommer maken hem och ikväll ska vi fira att det är exakt ett år sedan det lilla 8-celliga embryot som sedan skulle visa sig bli Mini sattes in i min livmoder

Fotot på embryot från kliniken är det första fotot vi har satt in i Minis bok, och jag kan inte för mitt liv förstå att den pyttelilla amöbaliknande klumpen nu har blivit till en liten kille med underbara blå ögon och världens gulligaste leende... 

Oj, nu vaknar den lille killen ifråga, så jag får läsa ikapp en annan gång. Kraaaaam till nalla så länge!

Igår kväll fick jag några terrorsamtal från exet... Han var störd över att jag inte var hemma. Sista samtalet kom 23:30 och när han förstod att jag inte var hemma så sa han "Jaha, du är hos HONOM. Men då vet jag..." åsså klappade han på luren.
Jag kände så väl igen den där desperationen i rösten och jag undrar om han inte hade druckit dessutom.

Helt plöstligt sköljde en våg av ångest över mig.
Jag såg den där bilden av mina två änglar till döttrar, sött sovandes där hos honom... och honom vankandes av och an med ångest, dårskap och svarsjuka kokandes inom sig... Hur han ser på barnen och ser MIG i dem... Hur han försöker tänka ut vad som återstår här i livet som han kan hota och såra, skada mig med...."Jamen, såklart;  Barnen!!!" *ryser*

Jag grät o grät o grät, det kändes så hemskt alltihop

Åh, Ninnis, där är du ju!!! ETT ÅR sedan?!?!  Wow!!!! Verkligen något underbart att fira Och så härligt att höra att du haft mysigt med väninnan.

Kram tillbaks!

TRevlig prommis Blomman!