Era snuskigaste historier (ej S.e.x)

Apropå kackerlackor så vaknade min mamma av att en satt på hennes kind och drack saliv ur hennes mungipa... (det hände inte i Sverige, vi hade kackerlackor i huset där vi bodde när det inträffade). Uuugh!!

Grodor..., fy min skräck!!
Utan ett ont anande så har jag TAGIT på värsta träskpadan... *ryyyyyssser* Visste inte vad det var, såg inte vad det var och fattade inte förän lååångt senare... *MEGAblä*

M.

Jag har problem med duvor. Alltså sådana "statsduvor", inte fina brevduvor osv.
Det bottnar väl i att jag såg en sådan sitta under en bil och då bilen körde iväg mosades duvan
Dom är ju så himla lata och trögtänkta, om man nu kan säga så. Det är liksom ingen gå i dom
Går man förbi eller närmar sig så flyger dom inte förän då man är ca 1 meter ifrån dom, sedan går dom runt på marken och bara glor.

Jema

Spindlar och insekter är min stora fobi.
Det värsta jag varit med om måste ha varit för några år sedan. Vi hade en stuga på Öland....ett perfekt tillhåll för diverse äckel-insekter och dessutom var där klasevis med spindlar *isch*.
Gick en natt och lade mig i min säng, drog upp täcket till hakan och lade mig tillrätta och slöt ögonen. Efter ett par minuter kom en fruktansvärd känsla över mig. En sån här panikkänsla då något instiktivt säger att något är väldigt fel.....jag öppnade ögonen och vad satt precis under hakan på mig? Jo enorm korsspindel!! Det var som något slagit mig i bröstet, kunde inte andas och panik var vid det laget en underdrift. Efter några sekunders paralysering kastade jag av mig täcket, sprang gallskrikandes ut på gräsmattan och stannade där i si så där 3-4 timmar.
När så tröttheten började ta över och jag tagit mod till mig gick jag så och lade mig igen (efter att ha bytat sängkläder samt sprayat rummet med diverse kemikalier). Jag slöt ögonen och efter ett par minuter hörde jag ett krafsande ljud vid mitt öra......tittade upp och ca 5 cm från min näsa satt en kopiöst stor äckligt vårtbitare och blängde. Samma visa igen.....sprang gallskrikandes ut på gräsmattan och gick ej in nå´t mera det dygnet.

Tvestjärtar!!!!!!

När jag bodde på Kärleken i Halmstad så hade vi en våning på bottenplan men en underbar liten trädgård till... Men på sommarkvällarna kunde man varken ha altandörr, fönster eller ventiler öppna... då välde det in tvestjärtar!!!!!

När man öppnade altandörren så kunde man höra hur det rasslade och en kväll tog jag mod till mig och tände en ficklampa - ALLA växterna var fullkomligt TÄCKTA av tvestjärtar!!!!

Jag vet inte hur många nätter jag vaknade av att vi hade 2-4 tvestjärtar i sängen och för att inte tala om hur många som kröp ur kläderna när man satt på komvux - VIDGRIGT!!!!!!!!!

Jema- *fnissarsåjagnästankreverar* Åkej, duvor, stadsduvor! Jag håller med om allt i din beteende-beskrivning! "...bara glor"

Jag garvar ihjäl miiiiiiig!!!!!

Men egentligen är jag förbenad, sambon är bortrest över helgen och låååååvade (helt självmant!) att ringa sent ikväll. Har han ringt? Nehe. Har han antagligen somnat? Jahadå. Är det svårt att ringa -eller kanske klämma iväg ett sms - INNAN man somnar? Nehedå. Men gör han det? Nehedå.

Nu ska jag fnissa IGEN åt Jemas duvor som bara glor!

Och Vickis vårtbitare..... Som krafsar vid örat!!!!!! Hiiiiihihii!

Jag hatar allt vad insekter heter. Inte spindlar, inte kackerlackor heller, men små saker som lever i närheten av människor (typ silverfiskar och snöloppor -- uuuh!). Det var ett fullständigt skräckartat ögonblick att inse att i vårt bostadshus lever en massa pälsängrar. Mina fårskinnstofflor har stått oanvända över sommaren i garderoben, och när jag tog upp dem igår hittade jag inte bara ett gäng larvskal utan också ett gäng larver. UÄCK! Nu ligger tofflorna i frysen och kommer antagligen att ligga där ett tag, innan de sprayas med radar, dammsugs och tvättas (för tvättas ska de, på ett eller annat sätt).

Behöver jag tillägga att jag för krig mot krypen?

En lärare till mig i högstadiet berättade en hårresande historia om sin semester.

Hon och hennes man var utomlands (minns inte var) och på kvällen när de skulle lägga sig var allt lungt, de tittade på tv i sängen osv. När hon släckt lyset och lagt sig ner, vad får hon se uppe i taket om inte en stoooor TARANTELLA!!
Paralyserad av skräck ligger hon där och får inte liv i sin man då hon inte vågar röra sig eller skrika.
Han vaknar på morgonkvisten för att kissa och får rusa ner till receptionen för att hitta en vaken städerska.

De får bort spindeln och skakandes av skräck och sömnbrist lägger sig min lärare igen.
Då kommer städerskan in med lite uppmuntrande dricka och mackor och säger i förbifarten:
"visst ja, en tarantella har oftast sin man i släptåg också...."

Behöver jag säga att de bytte hotellrum?

Jag har några riktigt vidriga råtthistorier på lager om någon är intresserad ;).

Som gammal hästtjej fick jag tidigt stifta bekantskap med dessa djur och utvecklade snabbt råttfobi. Värst var det efter sommaren, då hästar och människor hade övergivit stallet för några veckor. När man kom tillbaka hade de tagit hela stället i besittning - foderkammaren, loftet, hästarnas boxar...

Det absolut värsta i råttväg hände mig en sådan sensommardag när jag var själv i stallet och skulle mocka några boxar. Jag är i färd med att göra detta när jag plötsligt tycker mig höra konstiga ljud bakom ryggen... När jag vänder mig om sitter en giganstisk (ja det VAR den!!!) råtta i hörnet av boxen. Jag förstod att den hade fått i sig råttgift för annars kommer de aldrig så nära människor frivilligt. I panik får jag tag i grepen för att hålla den på avstånd. Ser då att grepen är alldeles blodig - jag har lyckats spetsa en annan förgiftad råtta som nu ligger livlös alldeles framför mig.

Då sprang jag! Långt bort - och vågade mig inte tillbaka förren jag ringt efter förstärkning.

Usch, VARFÖR skulle jag skriva detta?! Nu har jag hjärtklappning...