Era snuskigaste historier (ej S.e.x)

Jag hatar allt vad insekter heter. Inte spindlar, inte kackerlackor heller, men små saker som lever i närheten av människor (typ silverfiskar och snöloppor -- uuuh!). Det var ett fullständigt skräckartat ögonblick att inse att i vårt bostadshus lever en massa pälsängrar. Mina fårskinnstofflor har stått oanvända över sommaren i garderoben, och när jag tog upp dem igår hittade jag inte bara ett gäng larvskal utan också ett gäng larver. UÄCK! Nu ligger tofflorna i frysen och kommer antagligen att ligga där ett tag, innan de sprayas med radar, dammsugs och tvättas (för tvättas ska de, på ett eller annat sätt).

Behöver jag tillägga att jag för krig mot krypen?

Gift Anna: Harkrankar ser ut ungefär som överdimensionerade myggor. Eller som sådana där spindlar som brukar kallas långben, fast med vingar.

Pälsängrar är en skalbagge som kan leva tätt inpå människor -- företrädesvis i garderober. Man kan se att man har dem om man upptäcker att tröjor och byxor har små, små hål i dem. Mest kan man se dem i sin larvform. De har ledad kropp, är svarta och är droppformade, och så har de borst på svanstippen.

Medea: Jupp, de där skalen är riktigt vidriga. Grejen är ju att de är naturens dammsugare, så i sitt naturliga habitat äter de fjädrar och pälsrester och sådant. Så de angriper helst inte bomullströjor, men sätter gärna i sig angoratoppen... Mina sidenkläder t. ex. kan lugnt hänga i garderoben, men när jag var lyckligt omedveten om dem och hade en tunn, finstickad undertröja i ylle liggande såg den ut som spindelväv nästa gång jag plockade fram den.

Jag brukar spruta mina garderober med radar med jämna mellanrum numera, nu hittar jag ängrarna mest under sängen. (blääääck)