Porchez - Håller med till fullo om att vara ledig! Sitter i morgonrock och har precis klippt, filat och lackat naglarna, känns underbart slött 
Om/När jag fått på mig kläder ska vi åka iväg med en massa skräp till återvinningen, ska bli SÅ skönt!
smint - Jag tyckte jag kände henne mindre under lördagen. även på söndagen, men jag tyckte ändå jag känt henne. Därför var jag ganska lugn när vi kom in för kontroll på måndagsmorgonen, men någonstans var jag lite orolig för jag bad maken vissla för henne i bilen in och hon reagerade inte (då brukade hon sätta igång och skutta omkring 
) Vi var ändå på sjukhuset den morgonen för dagen innan hade maken kapat av sig fingertoppen. Så då sa vi att vi går upp och kör en kontroll för säkerhets skull, vi trodde att hon kanske börjat må dåligt och behövde komma ut. Väl där hittade man inga hjärtljud och då fick jag full panik, sen kom läkaren med UL och ingen sa något alls, på lång tid, tills slut kved jag fram kan någon säga något? Då svarade läkaren att hon inte ville säga något förrän hon var helt säker, då började jag inse...Sen sa hon att tyvärr fanns ingen hjärtaktivitet och golvet under mig drogs undan.
Oms - vet att jag läst förut om risker med värkstimulerande dropp, att det blir kraftigare värkare och att barnet lätt tar stryk, dvs syrebrist = hjärnskador. Min kropp ville ju inte alls reagera på det och fick som jag skrev inte en enda krystvärk. Jag känner inte att jag vill göra det med ett levande barn. Sen att risken för akutsnitt ökar också när man blir igångsatt känns ju inte heller roligt, för de är ju oftare de akuta snitten som man får komplikationer, än de planerade. Jag fick ju dropp vid 13 och gissar att det tog säkert 4 h timmar innan jag reagerade på den och då vet jag inte vilken nivå det låg på då, och då var jag ju öppen 4 cm sen innan. Jag vill gärna se rapporten, om du har möjlighet kan du inboxa mig? Är den offentlig så jag kan trycka den i ansiktet på läkaren om det skulle bli något tjafs framöver?
Porchez - Det är det sjukhuset ja, de har lägst snittfrekvens i hela landet tror jag och är superstolta över det. Inga snitt i onödan där!
AM - Vilket underbart halsband! 
Kan tänka mig att du ser ut som en drottning i det!
Snaily - Vad skönt att höra av dig och hoppas, hoppas det har vänt med Ynglas mage.
Nenne - Mer kan du väl skriva? Saknar din gula gubbe!
Lappis - Är maken också duktig på att dansa eller smygför du honom?
Klockis - Vad underbart köket låter! Som en dröm! Lova att du fotar och visar oss på något sätt när det är färdigt!
Den rosa kulören var bara perfekt!
Jobbade idag, var väldigt segt, tur att det bara är en och en halv dag kvar att jobba den här veckan. För övrigt känner jag mig som en usel människa som inte är glad för att våra vänner ska gifta sig i sommar, när jag fick reda på det fick jag ett rejält psykbryt. De funderade nämligen på att ha sin fest i "vår"lokal där vi även gifte oss. Jag blev så inåt- h-e upprörd, först fick de en levande dotter tre veckor innan oss (de hade BF dagen innan) och de hade ett barn innan och nu ska dessutom gifta sig och ha festen där vi gifte oss! Deras liv bara går vidare och att de är lycklig bara gör mig galen av avundsjuka och sorg. Jag är så j-a patetisk. Nu fick jag veta att de ska gifta sig tre dagar efter S födelsedag, känns väl sådär. Förstår att ni tycker jag är lite knasig, men jag kan inte rå för mina känslor Nu har jag iaf skrivit av mig.
Tack för all peppning angående snitt, jag behöver det verkligen!
AM - Visst har du rätt när du säger att det skulle kunna vara en del av läkeprocessen, men jag vågar inte "chansa" med detta barn, det enda jag vill är att få ett levande barn och ha lite kontroll över situationen. Och OM det skulle gå bra och det blir tal om en trea så skulle jag nog kunna tänka mig att försöka föda den vaginalt, för visst skulle jag vilja göra det med ett levande barn, men mina nerver pallar inte det nu. Att föda fram ett barn utan krystvärkar, med endast sugklocka och BM som hänger sig på magen vill jag verkligen inte göra om. Jag är livrädd för förlossningsskador.
Tack för att ni inte tycker jag är helt störd heller angående kompisarnas giftemål, jag känner mig så rutten som inte kan glädjas med dem
Vickan - Kram tillbaks!
AM - Grinat har jag redan gjort, läkaren blev väldigt stressad då...Ska ta upp det igen nästa gång vi ska dit i v 24. Får se vad de säger då, tänker säga att om de vill hjälpa mig att vara lugn så får de lova mig snitt redan då, för det är helt klart en oro för mig.
Fru E - Vi får hoppas att 2011 blir ett bättre år för oss! *kram*
Nu ska jag logga in i onlinespelet och slå ihjäl lite monster.
Kram på er bästa trådisar!
Tack för all peppning både om snitt och mina tråkiga tankar, ni är verkligen guld värda! Ibland glömmer jag hur fantastiska ni är, igår när jag skrivit mitt inlägg ångrade jag mig genast och skämdes ännu mer för att jag dessutom hade mage att skriva om det på ett öppet forum. Men när jag sedan fick läsa alla era fina kommentarer så känns livet så mycket lättare! *kramar om alla*
AM - Ett sorgeband skulle jag vilja ha! Eller något som på något sätt markera att jag har sorg. Jag har under hösten vintern faktiskt mest klätt mig svart vilket är helt olikt mig, men det har liksom kännts naturligt, nu börjar jag försöka använda lite andra kläder också för att inte fastna i svart-facket. Jag har ju fått mitt halsband med S hand, kom precis innan jul. Det är väl på något vis mitt sorgeband. Det är INGEN på jobbet som kommenterat eller frågat om det, bara min vän som genast sa hur fint det var. Jag är nog lite läskig med min sorg och mitt barn som inte finns
Vickan - Hahaha, kunde inte låta bli att skratta när jag läste ditt inlägg! Undrar om det är ett speciellt revirtänknade inom statliga jobb? När jag började på mitt jobb fick jag både kommentarer om eget rum, min lön och att jag fick en bärbar dator, herregud, kunde inte förstå att ett rum eller en dator kunde betyda så mycket! (lön kan jag mer förstå, även om personerna i fråga som kommenterade det inte har någon relevant utbildning och inte alls samma erfarenhet, så egentligen borde de hållt mun också!) Stå på dig! Till de som kommenterade min lön sa jag att jag är stolt över min lön för jag har förtjänat den, då blev de lite snopna. Alla kommentarer kom dessutom från kvinnor, inte en man har sagt ett ljud om mina "förmåner"
