• Fjosok

    Bästa giftasåldern

    Vilken ålder tycker NI är den ultimata giftasåldern? Ge gärna en god tanke bakom varför också :)

    // Fjosok

  • Svar på tråden Bästa giftasåldern
  • Lissie84

    Jag röstade på 26-29, men det kan ju självklart variera...  Min tanke är att man då har haft sin "ungdom" lekt av sig så att säga, hunnit skaffa utbildning och jobb. Man har även tid på sig att skaffa barn, det går ju inte alltid lett för alla. Jag skulle aldrig vilja få barn utanför äktenskapet, vet att många gör det men för mig är det ett stor no no.... så att gifta sig vid 35 skulle kännas väldigt stressande... =) Med det är klart, har man inte träffat rätt så har man inte, jag kanske skulle vara av en annan åsikt ifall jag var 38 istället för 26.

  • Wedding2012

    svårt att säga.. det är ju så inviduellt men man ska ju såklart inte vara för ung eller tonåring enligt min åsikt.
    jag kommer vara 24 när jag gifter mig och mannen kommer vara 32 tycker det är lagom.

  • J3nny

    Självklart kan det vara så att ett barn mår dåligt om föräldrarna separerar, men ärligt tror jag det är väldigt få procent av barnen som får en förälder som knullar runt OCH visar varje partner för barnet.
    Egentligen får väl föräldern knulla hur mycket den vill, så länge inte barnet blir lidande. Sedan om en förälder har ny partner varje vecka kanske det är dags att hjälpa föräldern ifråga, borde ligga mer problem bakom det.

    Jag tror nog att majoriteten som gifter sig är säker just då. Saker och ting kan ändra sig med åren.
    Skulle du hellre leva i ett dåligt förhållande utan kärlek för barnens skull? Tror du de mår bättre av att mamma och pappa är olyckliga tillsammans?!
    Detta behöver inte alls hända Er, självklart vill man leva lyckliga livet ut men man kan aldrig vara säker 100% på att det alltid kommer vara detsamma som just nu.

    Mina föräldrar har separerat och jag vet vad jag talar om. Finns inget beslut som kunde varit bättre för dem, och för oss barn. De har två underbara liv ifrån varandra idag, med hör och häpna, två underbara nya parters...

    Sedan, Pullan88, är det inte påhopp för att man inte delar samma åsikter. Jag tycker bara det är trevligt att höra andras syn på saken. Det är sådant som händer i en diskussion på ett öppet forum.


    Lissie84 skrev 2010-09-28 08:40:23 följande:
    Jag röstade på 26-29, men det kan ju självklart variera...  Min tanke är att man då har haft sin "ungdom" lekt av sig så att säga, hunnit skaffa utbildning och jobb. Man har även tid på sig att skaffa barn, det går ju inte alltid lett för alla. Jag skulle aldrig vilja få barn utanför äktenskapet, vet att många gör det men för mig är det ett stor no no.... så att gifta sig vid 35 skulle kännas väldigt stressande... =) Med det är klart, har man inte träffat rätt så har man inte, jag kanske skulle vara av en annan åsikt ifall jag var 38 istället för 26.

    Får man fåga varför du inte skaffar barn innan äktenskapet? Har ni sex innan ni gifter er? Är du troende? (Du behöver inte svara om du känner att det är för privat, blev lite nyfiken bara).

  • Sebastiána

    En av mina kusiner gifte sig när hon var 31. Jag tyckte att det var väldigt gammalt då (jag är 11 år yngre). När jag själv var 30 var jag singel. Hittade min nuvarande när jag var 35, men vi har varit särbos i flera år och då känns det konstigt att gifta sig. När jag var liten trodde jag definitivt att jag skulle vara gift när jag var 25, men finns det ingen att gifta sig med går det knappast. I och för sig, de som bor i de här mindre hålorna som jag tidigare nämnde är mest intresserade av att man "blir gift", spelar inte så stor roll vem det är. Enligt dem ska man helst gifta sig när man är 18-21 år, sedan ska man skaffa 3-4 barn och bli hemmafru. En av mina väninnor bor kvar i den där hålan och hon följde mönstret - förutom att hon faktiskt var över 30 när hon gifte sig (vilket hennes mamma ojade sig MYCKET över).

  • Sebastiána
    J3nny skrev 2010-09-28 09:42:37 följande:
    Självklart kan det vara så att ett barn mår dåligt om föräldrarna separerar, men ärligt tror jag det är väldigt få procent av barnen som får en förälder som knullar runt OCH visar varje partner för barnet. Egentligen får väl föräldern knulla hur mycket den vill, så länge inte barnet blir lidande. Sedan om en förälder har ny partner varje vecka kanske det är dags att hjälpa föräldern ifråga, borde ligga mer problem bakom det.Jag tror nog att majoriteten som gifter sig är säker just då. Saker och ting kan ändra sig med åren. Skulle du hellre leva i ett dåligt förhållande utan kärlek för barnens skull? Tror du de mår bättre av att mamma och pappa är olyckliga tillsammans?!Detta behöver inte alls hända Er, självklart vill man leva lyckliga livet ut men man kan aldrig vara säker 100% på att det alltid kommer vara detsamma som just nu. Mina föräldrar har separerat och jag vet vad jag talar om. Finns inget beslut som kunde varit bättre för dem, och för oss barn. De har två underbara liv ifrån varandra idag, med hör och häpna, två underbara nya parters...Sedan, Pullan88, är det inte påhopp för att man inte delar samma åsikter. Jag tycker bara det är trevligt att höra andras syn på saken. Det är sådant som händer i en diskussion på ett öppet forum. Får man fåga varför du inte skaffar barn innan äktenskapet? Har ni sex innan ni gifter er? Är du troende? (Du behöver inte svara om du känner att det är för privat, blev lite nyfiken bara).
    Mitt ex föräldrar höll ihop "för barnens skull" till den yngsta slutat gymnasiet. Sedan skiljde de sig. Inte en dag för tidigt tyckte barnen - de hade hellre sett att de skiljt sig tidigare eftersom det var väldigt frostigt hemma minst sagt. Nej, jag tror inte alls på att hålla ihop för barnens skull. Däremot anser jag att man ska lägga ev. stridsyxor åt sidan när man då och då måste samarbeta för barnens skull (skola, fritidsaktiviteter, sjukdom osv). Det är så trist varje gång man läser här på BT om brudpar där någon förälder vägrar komma för att den andre föräldern är där eller där man är orolig för att stora gräl ska utspela sig på bröllopet.
  • J3nny

     


    Sebastiána skrev 2010-09-28 09:44:30 följande:
    En av mina kusiner gifte sig när hon var 31. Jag tyckte att det var väldigt gammalt då (jag är 11 år yngre). När jag själv var 30 var jag singel. Hittade min nuvarande när jag var 35, men vi har varit särbos i flera år och då känns det konstigt att gifta sig. När jag var liten trodde jag definitivt att jag skulle vara gift när jag var 25, men finns det ingen att gifta sig med går det knappast. I och för sig, de som bor i de här mindre hålorna som jag tidigare nämnde är mest intresserade av att man "blir gift", spelar inte så stor roll vem det är. Enligt dem ska man helst gifta sig när man är 18-21 år, sedan ska man skaffa 3-4 barn och bli hemmafru. En av mina väninnor bor kvar i den där hålan och hon följde mönstret - förutom att hon faktiskt var över 30 när hon gifte sig (vilket hennes mamma ojade sig MYCKET över).

    Kan nog stämma lite det också. Enligt mina erfarenheter (fördomar?) är de som gifter sig tidigt ofta tillsammans med en äldre man än de själva, samt att de inte har utbildning och blir hemmafru. Snacka om kvinnofälla, dock finns det självklart undantag.

  • J3nny

     


    Sebastiána skrev 2010-09-28 09:49:08 följande:
    Mitt ex föräldrar höll ihop "för barnens skull" till den yngsta slutat gymnasiet. Sedan skiljde de sig. Inte en dag för tidigt tyckte barnen - de hade hellre sett att de skiljt sig tidigare eftersom det var väldigt frostigt hemma minst sagt. Nej, jag tror inte alls på att hålla ihop för barnens skull. Däremot anser jag att man ska lägga ev. stridsyxor åt sidan när man då och då måste samarbeta för barnens skull (skola, fritidsaktiviteter, sjukdom osv). Det är så trist varje gång man läser här på BT om brudpar där någon förälder vägrar komma för att den andre föräldern är där eller där man är orolig för att stora gräl ska utspela sig på bröllopet.

    Håller med.
    Vissa kanske helt enkelt inte kan lägga stridsyxan åt sidan, kanske har blivit otroligt sårade eller liknande. Det är jättesynd, såklart. Som vuxen borde man kunna ta tag i sig själv i vissa situationer.

  • Sebastiána
    J3nny skrev 2010-09-28 09:49:43 följande:
      Kan nog stämma lite det också. Enligt mina erfarenheter (fördomar?) är de som gifter sig tidigt ofta tillsammans med en äldre man än de själva, samt att de inte har utbildning och blir hemmafru. Snacka om kvinnofälla, dock finns det självklart undantag.
    Ingen utbildning hade hon heller nej, stämmer bra. Jag och några andra väninnor var f.ö de enda kvinnorna på hennes bröllop som hade akademisk utbildning. De flesta hade nog inte ens gått gymnsiet. Å andra sidan var det nog inte några män heller som gått mer än gymnasiet (och därför ville de inte heller att kvinnorna skulle göra det - min väninna ville plugga men hennes man satte stopp).
  • J3nny

     


    Sebastiána skrev 2010-09-28 09:54:04 följande:
    Ingen utbildning hade hon heller nej, stämmer bra. Jag och några andra väninnor var f.ö de enda kvinnorna på hennes bröllop som hade akademisk utbildning. De flesta hade nog inte ens gått gymnsiet. Å andra sidan var det nog inte några män heller som gått mer än gymnasiet (och därför ville de inte heller att kvinnorna skulle göra det - min väninna ville plugga men hennes man satte stopp).

    Jag tror det har att göra med att en ung kvinna tycker och tror sig klara sig på mannen. Det som kan hända är en separation, kvinnan har varit beroende av mannen och får väldigt svårt att ta sig ut i arbetslivet efter att ha varit hemma utan arbetslivserfarenhet i alla år.
    För mig är utbildning efter gymnasiet otroligt viktig. Jag vet att alla inte känner som mig, men jag skulle aldrig kunna må bra som människa om jag inte fick utvecklas och göra något jag älskar att hålla på med.
    Sedan är en annan fördom att unga föräldrar endast har mamman hemma som föräldrarledig, vilket såklart också blir en kvinnofälla.
    Jag är själv ung, så jag kanske har fördomar mot mig själv.  Hade själv ingen utbildning när barnen kom (endast gymnasiet), men är nu halvvägs genom en högskoleutbildning som jag älskar och brinner massor för!

  • Sebastiána
    J3nny skrev 2010-09-28 10:02:45 följande:
      Jag tror det har att göra med att en ung kvinna tycker och tror sig klara sig på mannen. Det som kan hända är en separation, kvinnan har varit beroende av mannen och får väldigt svårt att ta sig ut i arbetslivet efter att ha varit hemma utan arbetslivserfarenhet i alla år.För mig är utbildning efter gymnasiet otroligt viktig. Jag vet att alla inte känner som mig, men jag skulle aldrig kunna må bra som människa om jag inte fick utvecklas och göra något jag älskar att hålla på med.Sedan är en annan fördom att unga föräldrar endast har mamman hemma som föräldrarledig, vilket såklart också blir en kvinnofälla.Jag är själv ung, så jag kanske har fördomar mot mig själv.  Hade själv ingen utbildning när barnen kom (endast gymnasiet), men är nu halvvägs genom en högskoleutbildning som jag älskar och brinner massor för!
Svar på tråden Bästa giftasåldern