Bästa giftasåldern

Himla konstigt att det blev dubbelt svar till dig kattpoet. Det nedre svaret är dock mer uppdaterat.

Jenny: jag var 17 när jag träffade min blivande man, och han var 24.. så vi har känt varandra ganska länge..

dock har vi bara varit tillsammans nu i 4 år och haft ett litet mindra seriöst förhållande ett år innan dess..

Fast jag tycker det är länge iofs :)
vi ska ju inte gifta oss förrän i Juni nästa år..

Jag jobbade ett tag med att ta hand om barn från familjer där  familje dynamiken inte funkade,  många var yngre tjejer  som hade blivit mammor från allt från 14 till 19 och sedan hade karln oftas stannat och försökt.

Många killarna sa själva att jo vi var för unga och jag hade hellre väntat men vad gör man när flickan vill??

Medans flera av tjejerna sa  men jag ville ha någon som skulle älska mig vilkorslöst och jag ville ha en familj som älskade mig.

Så där är min erfarenhet, där har jag sett hur unga pojkar kan vara mer realistiska än unga flickor.

Det som fick mig att le var när jag sprang på en tjej som var 16 när hon fick sin första och nu var hon 26 och på sitt femte barn och sa till mig.  Du, jag skulle ha väntat, jag skulle först  tagit reda på varför jag hade ett sådant behov av att bli älskad att jag gjorde det på fel sätt.

Hela denna tråd handlar om våra egna åsikter, detta är min, från det liv jag har levt.

Jag vet själv när jag gifte mig första gången vid 20 var jag inte redo, fast jag kände att jag var det  och min man på 26 var det inte alls och han är inte det fortfarande.

Det är lätt att vara efterklok.

Och flera här har dragit pojkar över samma kam.

Och nej jag tycker inte det är fel att skaffa barn tidigt, det kan funka för vissa men det funkar inte för alla.

Min granne levde med en och samma man sedan hon var 14, han dog for 3 år sen, hon är 65 och fick första barnet vid 16, så det finns folk det funkar för.

Men samtidigt känner jag tjejer som har gift sig 3 gånger har 6 barn och är 28 och nu skilda igen.

Jag kommer att vara 40 när vi gifter oss - och det eftersom jag för det första inte träffat någon som jag velat gifta mig med innan och för det andra har vi varit särbos i ett antal år innan vi kunde flytta ihop.

Rätt ålder är väl när man är mogen + har hittat den rätta. Om man inte hittat någon förrän man är 35 är det ju inte fel att man inte gift sig tidigare.

Jag kommer från en håla, men bekanta som kom från ännu mindre hålor där det sades att man hamnat på glasberget om man inte var gift när man var 25.

Själv är jag 100% säker i mitt förhållande..

har nog inte en enda i släkten som är skild förutom farmor, och alla fick barn tidigt och är lyckliga :) Får verkligen hoppas jag joinar!

Skulle ALDRIG skaffa barn med olika män.. själv tycker jag att familjen är det viktigaste man har, och skulle jag inte vara säker på min sambo skulle vi aldrig skaffa barn..

Fy så hemskt att stackars barn ska behöva lida för föräldrars misstag.

Men sån är inte jag..

fast jag kan ju inte tänka mig att man ångrar ett barn ändå fastän man skiljs åt.

barnen är de finaste vi har!

Som sagt.. jag vet vad det betyder att gifta sig. Älskar min sambo mest av allt och är villig att ta hand om honom om han skulle råka ut för olycka och bli förlamad resten av livet.

Tills döden skiljer oss åt.

Jag vet precis vad det menas,, frågan är om andra vet?

Struntar i det.. jag vet och jag är säker.. jag kommer alltid finnas där och stötta min familj, vad som än händer, för det är det viktigaste vi har.

Jag kommer aldrig hitta någon annan. För jag vill inte. Jag VET att jag hittat rätt och har vetat länge.

Hoppas det finns många fler unga tjejer och killar som känner som jag så folk slipper ha fördomar mot oss..

( nu menar jag ingen här på BT )

Jag är 20 och kommer så vara när jag gifter mig om 232 dagar. Det känns hur bra som helst! Min fästman är 24 år. Jag tror inte att det finns en "bästa ålder". Det är ju olika för alla personer. Många tycker jag är ung men jag vet att jag har rätt man. Så varför vänta :)

Vilka misstag menar du att barnen får lida för? Hängde inte med där riktigt...

Det är min åsikt..

varför inte bara vänta med att skaffa barn tills man är säker då..

Vet inte vad jag ska säg. Folk hoppar ju ändå bara på en.

När jag var yngre hade jag två nära vänner som hade skilda föräldrar,

och båda två mådde R I K T I G T dåligt utav detta. och det var inte bara att må dåligt et ta, utan det var flera år det handlar om. Den enas mamma skaffade en ny som misshandlade henne, slogs och skrek hela tiden. Min kompis mådde skit.

Den andra skaffade nya lite titt som tätt och kunde aldrig bestämma sig. Den vännen var livrädd att hennes pappa skulle gifta om sig och skaffa barn med någon annan. Fanns inget hon hell önskade än att hennes föräldrar skulle bli tillsammans igen.

Min andra kompis mamma skaffade också en ny pojkvän, också en ganska skrikig och bråkig,

hennes pappa for till thailand och raggade hem den ena thailändskan efter den andra eftersom det inte höll..

Hon var med livrädd att hennes föräldrar skulle skaffa nya barn med någon annan..

Är det vad man vill sina barn?

Skaffa för fan inte barn om du inte tror att det ska hålla. Och gifta sig? Ett absolut NO!

Problemet idag är ju att många skiljer sig för minsta småsak, man kan ju inte liksom försöka reda ut ett problem ordentligt.

Tycker det är helt sjukt och detta går ut över barnen.

Vill man leva ett knullarunt liv så kan man göra det UTAN barn.

Jag måste hålla med Pullan. Jag håller inte med det där om att leka av sig och att män är mer omogna och att man ska jämföra med hur det är i naturen osv, men man måste tänka efter innan man skaffar barn. Jag har också haft vänner där inga av syskonen hade samma pappa. Mamman var en väldigt rörig person som bara tänkte på sig själv. Hur kul är det när man är liten och det ständigt är nya styvpappor man ska förhålla sig till? En morgon när man vaknar sitter plötsligt en främmande karl vid köksbordet - igen. Inte vet man om man vågar släppa dem in på livet heller eftersom man inte vet hur länge de stannar - i det här fallet stannade en del bara några veckor medan andra faktiskt fanns kvar tills det nya barnet var ett par år gammalt.

Just av den anledningen väntade min BM med att presentera mig för sina barn. Han ville vara säker på vår relation först.