I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

*lovar att bättra mig *

Men idag kl 16 är det dags

Ninnis-första gången tyckte jag med att det var mysigt att ruva, att veta att man skulle kunna vara gravid men antar att jag blivit lite luttrad längs vägen. Skillnaden med er är att detta är er första riktiga chans medan jag och maken hela tiden har haft förutsättning nästan varje månad så jag har inbillat mig att ni kommer att lyckas

EA: håller tummarna som tokig för er ruvning!

Hmm... jag skulle kommentera mer, men nu är jag hungrig, så det får bli senare.

I alla fall: jag är tillbaka från tillväxt-UL nu. Allt ser bra ut, de växer som de ska och verkar ha det bra därinne. Så lättad att jag kände för att gråta en skvätt. Trodde inte att jag hade varit sådär våldsamt nervös, men ändå.
En liten grej som var extra rolig: vi har pratat om den som vi kallar Axel som lite vresig eftersom det sparkas så på byxlinningar och den som vi kallar Fälga (Lanovia, det är maken som ligger bakom Axel, vilket kan bli det riktiga namnet på en eventuell son, och jag som ligger bakom Fälga, efter min skumma felsägning för många veckor sedan) som den busiga. Mycket riktigt, Axel sparkade tillbaka när läkaren mätte och Fälga var så rörlig att det var svårt för läkaren att mäta flödet i navelsträngen.

Men nu måste jag äta.

Ja, jag misstänker att det inte är lika mysigt andra, tredje eller fjärde gången... Nu tänker jag bara att varje dag det känns bra är bättre än en dag som det känns jobbigt.

Jag som har inbillat mig att ni kommer att lyckas den här gången! Och Blommisfamiljen!

*Håller en liten tumme för att Blommis UL ser bra ut idag*

Men shit! Här kommer man hem från VUL och hittar jordens hemskaste ångestrop i tråden!
Heloise vännen!

Jag fick sms i bilen där det stod:

"Har pratat ordentligt med läkaren. De är inte oroade för hjärnskada-utv.störning, utan i första hand muskelsjukdomar. Han tyckte även att hon var starkare idag och att hon protesterade med både kropp och röst."

När jag läste det så hade jag ju alltså inte sett nattens inlägg. Alltså tyckte jag det var så positivt. Nu fattar jag ju vidden av alltihop på ett annat sätt.

Om jag kunde hålla er alla tre, bära er en bit, göra något, hjälpa till, ta lite av all oro, skänka lite vila i allt....

Men nej, det kan jag inte. *skickar ytterligare en kram i all minhjälplöshet*

Åh, underbara Axel & Fälga!  *hjärtar*

Men det måste ju vara jättebra att Elise verkar starkare! Heja! Hoppas hoppas hoppas hon är så frisk och stark som jag tror hon är...

Undrar förresten hur det gick med Heloises snitt? Det skulle väl kollas igår?

Ninnis- det är bara jag som i mitt huvud har fått för mig att de där man hittar något fel på lyckas oftare på ivf eftersom det är deras "chans" medan vi som inte har några synliga fel har sämre chans att lyckas eftersom vi "borde" kunna lyckas på egen hand *vimsigt jag vet *

Dags att åka till Ikea och seda kliniken!
Tittar in i kväll igen

Fru E, det är er tur nu!

*håller tummarna och hoppas på ett bra sms vid 17-tiden*

Blommis, hur gick det på VUL?

Var det inte länge sedan Fru Bygg var inne förresten? Eller är jag som är vimsig? Hur är det med er, Fru Bygg?