Fru E stora kramen till dig!
Klart det känns surt när folk plussar. Jag kan villigt erkänna att jag kände mig som sista personen kvar i den här tråden ett tag, Ingis, Hvidis och Ankan(som tyvärr blev MF) m.fl. plusade en efter en och jag jublade, självklart jätteglad!!! men någonstans satt det en tagg och sved... men varför inte vi???
När sedan en kompis kom och var gravid med andra barnet, de hade ju bara glömt att skydda sig EN gång. Då var det jäkligt svårt att inte bli bitter.
Man blir ju självklart jätteglad för allas skull men man vill ju så gärna själv.
Så din reaktion är fullt normal vännen! (eller så är vi båda två helt konstiga
)
Men klart du får komma till oss med dina känslor. Som sagt inboxen verkar står öppen hos oss alla. Vill du inte att alla utomstående skall läsa inboxa annars behöver du nog inte oroa dig för att någon som plusat här skall känna mindre glädje.
I den här tråden har vi nu allt ifrån de som redan har barn och just nu inte orkar ett till, de som har barn och vill ha ett till men tusan vad svårt det är, ett barn vill ha ett till men funderar på när som är rätt läget, ett till flera barn och kanske helt nöjd så, vill ha barn och har kämpat länge och behöver hjälp på vägen till de som fortfarande försöker utan hjälp.
Vi är alltså ett ganska brett spann, vilket innebär att samtidigt som någon svär och förbannar när den får indianbesök kommer någon annan jubla över sitt besök.
Vi bryr oss alla om varandra och kan förhoppningsvis känna gläje eller sorg med en annan person även om vi själva befinner oss i en helt annan. så ut med din känslor Fru E och var inte rädd för att ta glädjen från någon annan.