I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Ja, vi är vänner. Den här gången tror jag faktiskt jag fick honom att förstå att det faktiskt är allvar och att vissa förändringar måste ske om det ska bli bra.

Sen är nog jag inte världens roligaste att leva med just nu heller, men it takes two to tango.

oj märkte jag inte ens.

Skönt att ni blev vänner igen. Är det svenssonlivet som spökar?

Så fint skrivet, Lanovia. Skriver under och så får du en 

Heloise: fint skrivet av dig också. Du fångade det klockrent. Själv har jag varit för orolig för att känna mig oglamourös, men fick idag höra av en, egentligen snäll med tämligen obetänksam, arbetskamrat att jag ser tärd ut. Tack, sa jag, nu känns det bättre.

Fru Sy: åh, en ! Bra tecken!

Ninnis: ja, vi har bestämt att det bara är en tidsfråga. Skönt att du och maken är vänner igen.

Ikväll vill svåronen komma hit, är ju dags att få träffa E igen tycker de. Vilket jag förstår att de vill. Men oss är det nog inte så noga med.
Ingen av oss har lust med besök, vi är som sagt helt slut idag. För maken är detta beslut jättelätt då säger man bara nej. Jag sitter här och vrider och vänder på livet, är ju inte snällt att säga nej till dem, de vill ju träffa sitt barnbarn.

Men samtidgt blir jag så less, känns som att de hör av sig när de är påväg till eller från båten när de känner att det gått för lång tid sedan de såg E, då kommer de förbi för att vara med henne en kort stund.
Men jag skall väl erkänna att jag är allmänt bitter på dem för tillfället. Tycker ju att de egentligen är bra. Men först blev det liite för mycket vid bröllopet som störde mig. Vilket sedan har byggts på med de där med resorna, de kan ju inte på något vis anpassa sig efter hur deras sons liv ser ut. Hela familjen skall helst med men apassa nej nej nej. Jag mådde rent pyton på segelbåten som gravid förra året men följde såklart med för maken och deras skull. Då kan man ju önska att de i år när vi sa nej till Greklandsresan för att vi var osäkra på att åka med ett litet barn, att de KANSKE ev skulle kunna anpassat resan så att vi kunnat följa med. Måste väl vara viktigast att familjen kan vara tillsammans???
Alltså är jag inte helt överens med dem just nu och därmed stör jag mig på ALLT! Också vet jag ju att maken tycker det är väldigt tråkigt att inte få vara med när pappan fyller 50.

Kram, Lanovia. Trist att det ska vara sådär.

Vi hade åskväder på morgonen. Plötsligt mörknade himlen och det blev som natt. Har aldrig sett ett så mörkt åskmoln förut. Gatlyktorna tändes rentav (och det händer inte ofta här sommartid, inte ens på nätterna ). Det var rätt häftigt.

Lanovia, låter jobbigt med sväronen. Du har ju uttryckt flera gånger tidigare i tråden att ni inte alltid dra jämnt, så jag förstår att det inte känns så kul. *blir arg bara jag tänker på din svärmors klantiga uttalandet under din graviditet* 

Jag skriver ju som en kratta idag, men jag hoppas ni förstår vad jag menar...