I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Då ska vi hålla tummarna att ni får lyssna till hjärtljuden och att bm är lika bra som din ordinarie.

Skönt med bra nyheter som Heloises UL och nykomna bebisar och små roliga barn.
Det behövs mitt i alla tankar över det som inte fick hända, men hände.

Fru Sy, i andra tråden har vi myntat uttrycket "Svårmor" och ibland passar det verkligen bra.

Ninnis, bajs med bråk! Hoppas det blir bra igen när ni ses senare idag.

Det här berättade jag förresten igår i andra tråden, men glömde att säga här, så nu kommer min eftermiddagsstory en dag senare...

Mitt i den stumma bedrövelsen bröts min eftermiddag av något oväntat: Det kom en kvinna körandes utanför vårt hus, så sakta och flera grr, att vi fattade att det var något med detta hus för henne. Så vi gick ut och hälsade. Det visade sig att hon vuxit upp här. Hon kom som fosterbarn hit. (Ja Vickan, då gick liksom en ängel genom rummet när jag insåg det...) och vi har hela eftermiddagen fått lyssna till hennes minnen och berättelser. Hon har visat vilka rosor som fanns här redan då hon var liten, vad päronen och äpplena heter-de flesta, och hur allt såg ut då.
Fantastiskt roligt att få både träffa henne och få veta en massa om livet här förr och hur allt såg ut då!

Utöver det har jag också lyckats bli getingstucken.

Vi öppnade ena dörren i ladulängan för hon höll på att visa vad allt var använt som då. Jag fick syn på Getingboet Gigantus (stort som en handboll ungefär) som satt mitt på dörren. "-GETINGAR!! STÄNG DÖRREN!"  ropade jag -varpå min sambo DÄNGER igen dörren allt han kan, varefter den naturligtvis flyger upp igen, samtidigt som hela boet fullständigt töms på riktigt förbaskade getingar.

"-SPRING, Bort härifrån, det är tusentals!" gastar jag och ser min sambo röra sig snabbare än jag någonsin gjort-detta trots att han är barfota och en vanligtvis mycket ömfotad man.
Damen som hälsade på däremot, reagerade med att kuta längre in i hönshuset där vi stod, och tryckte alltså in mig åt helt fel håll så jag blev fast. "-UT HÄRIFRÅN UUUUT!!!" vrålar jag och knuffar helt sonika och rätt hårdhänt ut kvinnan genom nätdörren och kutar.
En sådan svärm har jag inte sett sedan jag var barn och klev i ett jordgetingbo.
Då hade jag olyckan att bli stucken i precis hela ansiktet och fick åka till sjukhus. Jag svällde igen så mamma grät när hon såg mig, och jag kunde inte andas genom näsan, så svullen var min överläpp.

Med detta i högst levande minne, så är jag tacksam att dagens svärm inte fick in mer än två stick på mig.
Inget på de andra.

Tillägg: idag är det ena sticket fortfarande alldeles hårt och rött och kliar.

Jag hade planer på att stanna kvar och träna efter jobbet och komma hem när jag själv behagar, men jag får se. Det beror på om han hör av sig under dagen. Jag är säkert både barnslig och martyr, men ibland behöver min make förstå att det är allvar och att problemen inte försvinner per automatik efter ett visst antal timmar.

Vad häftigt, Blommis! Med tanten alltså, inte getingarna... Har du något att badda sticket med?

DET kan han säkert behöva förstå!

Jadå, jag har "After Bite" från apoteket, och Xylocain med ifall det inte skulle räcka. Det är ingen fara. Fast jag drömde imorse att jag var och tog en spruta, och att den kliade så, och så vaknade jag av att jag kliade på sticket.

Jag är bara så glad att det var vi och inte några av alla barn som varit här i sommar som hittade det här boet. Det hade kunnat bli helt andra konsekvenser.

Blommis: jag brukar läsa lite i den andra tråden då och då och jag har tänkt på det som hänt mest hela tiden. Det gör så ont i hjärtat på mig och att 350 par per år råkar ut för detta är så skrämmande! Varje dag jag känner pyret i magen blir jag överlycklig och lugn.

Läste också om fosterbarnet som kom förbi, så häftigt! Läskigare var det med getingarna :-0 tur att du "bara" fick två stick!!

Vad häftigt Blommis att få prata med en som bott i huset innan. Vi har haft tur som har kvar lite kontakt med dem som sålde huset till oss. Vi brukar fika hos varandra ibland och så lite mejlkontakt. När vi var där och fikade sist lovade dem att vi skulle få se filmer och kort på hur det sett ut i vårt hus innan nästa gång vi träffas. Jag är ju så nyfiken på hur det sett ut och hur de som bott där innan såg ut.

Häftigt med besöket Blommis.
Fy bövelen för getingarna. Tur att det inte blev värre än det blev.