I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Hehe, jaaaadu Hvidis, vänta du bara tills du ammat klart...
Usch! 
Fast skitsamma ändå!
Få se nu, min hyllning till Anja, postade jag inte den i den här tråden igår? 
Inlägg från: passionsblomman
|
-
-
...jooo det gjorde jag visst. *låter bli att upprepa mig*
-
Jag konstaterar istället att vi i den här tråden nu under våren kommer att ha anledning att använda Anjasom förebild när det gäller mental styrka.
För shit vilka veckor som ligger framför oss! -
Som jag sa till Ninnis förut, jag undrar om det inte är dags att ta sig upp ur sanden, ställa oss bredvid varandra och hålla om oss istället.....
-
...och kanske borde vi som hon Birgit Friggebo sa, joina in i "We shall overcome some daaaaaaay"
-
Snacka om att snudda vid höjden av pinsamhet!
Man vill ju bara sjunka genom jorden när man ser det där....
Ninnnis skrev 2010-02-19 12:51:06 följande:Haha, vad tänkte hon egentligen där? Friggebo, alltså. Obetalbart -
*brölar*
ooooooh deeeeeep in my heart -I DO believe-we shall overcome someday!!!!
-
Man är lite rädd för vassa föremål som kan komma i närheten , eller hur?
lanovia 08 skrev 2010-02-19 13:42:38 följande:Måste skratta åt beskrivningen. Ja brösten kommer väl aldrig bli detsamma igen. Mina är ju bara sprängfylda just nu men vill inte tänka på hur de kommer se ut när de töms. Just nu får jag ångest när jag ammar med vänster bröstet. Det har blivit så gigantiskt stort, ser ut som en uppblåst ballong som skall smälla vilken sekund som helst. Tycker synd om tjejen som skall försöka få luft när hon suger från det. -
Ingis, jag hade mjölk skitlänge efter amningen, minns inte hur länge faktiskt.
DUKTIG har du varit nu! Ta lite paus så du inte smäller av! Och lycka till! -
Somliga kör störtlopp.....
...andra utmanar döden på andra sätt.Fjällbruttan skrev 2010-02-19 16:36:38 följande:Sällar mig fnissande till de sjungandes skara och släpar med mig både tuttar mage och jätterumpa Tänker på maken som inte är rädd för döden.... vi satt nämligen och filosoferade över magens form denna gång, och jag konstaterade att den är lägre och mer "pikig",jag kna nämligen inte ställa tallriken på den och äta som jag gjort med de andra barnen (praktiskt med inbyggd sparkande bricka).Då kläcker den modige maken ur sig:-jamen älskling, det är väl tyngdlagen, du är ju äldre så allt far ju neråt!Han ska vara MYCKET glad att han satt utom slaghåll
