Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

    Hm, blompojkens intresse för att ordna med kalas har varit tämligen svalt, så det har uteblivit hittills. Man MÅSTE ju faktiskt inte ha kalas varje år ifall man nu inte är så sugen. Vi får se. Kanske kommer han på att han vill fira lite framöver. Lilla Os hade blivit lite väl vintrigt insåg vi då snödjupet på tomten blev alldeles väldigt och svårt att leka i. Det får bli något annat.

    Jag har ju inga direkta biverkningar än så jag är glad. Tycker bara läkarens nonchalanta försäkran om att det minsann inte finns några är konstig. Både när man läser bipacksedeln OCH när man tänker på vad mnann egentligen utsätter kroppen för med dessa hormonbombningar. Alla vet vi ju hur man kan må bara runt mens, och då är det ju en piss i nilen jämfört med de här doserna. Och "klimakteriekärring" har väl uppkommit som fenomen av en orsak antar jag. Vore väl närmast konstigt om man INTE påverkades känslomässigt...

    Till trådkompisen är det förresten sådär en 16 mil. Man kommer nog rätt nära dig ifall jag tänker efter lite.

  • passionsblomman

    Solen värmer! Massor och ordentligt!

    Jo, för när man kommer ner till köket och kollar termometern som sitter på norrsidans _kalla_ vägg så är det bara runt de 15 grader det brukar när man inte eldat på morgonen utan kommer nersjavande såhär mitt på dagen.

    MEN i mitt sovrum som ligger på södersidan har temperaturen stigit grad för grad hela morgonen så nu är där nästan 22 grader varmt! Och eftersom kontoret här där jag sitter intill köket också har söderläge, så är det rikitgt varmt utan att jag eldat!

    Det betyder att vårsolen är här förstår ni! Snart kan jag säkert leta flera Vintergäck.

  • passionsblomman

    Nä vissa enskilda månader kan man ibland känna en impuls att byta ut.

    Fast jag gillar när man får vara inomhus och kolla fem filmer i rad och elda i kakelugnen och fika. Sedan måste man jämt gå ut och prestera så mycket. I november vill ingen jäkel göra något och alla är trötta och ingen ser ifall jag rakar benen eller inte.

  • passionsblomman

    Åh Jenny vad man kämpar med de där vallarna! *SWOOOOSCH PLADASK* så har man hela gatans modd uppslängd i en tung snöhög mitt på utfarten!

    Men man blir väldigt stark av att skotta snö! *inbillar mig för fullt*

    Jag gissar att de med tanke på att du är så ung vill ge din kropp största möjligachans att själv rätta till sig innan man börjar pula på för mycket med allsköns medel.
    Hav tålamod är ju jäkligt lätt-och ganska irriterande att säga, en jag TROR att det är det bästa ett litet tag till ändå.

  • passionsblomman

    Jenny, nej såklart är din längtan din och precis så stor som den är oavsett ålder och annat.

    Det enda som inte behöver vara så stort än är ju förtvivlan-för därvidlag har du tiden på din sida. Men längtan kan göra ont nog, utan att ha blivit till förtvivlan.

    Jag skulle tro att runt ett år är ungefär vad man väntar innan man börjar göra mer i vården, eftersom kroppen är en mycket långsammare organism än våra hjärnor fattar. Men snart är det säkert dags att se till att försöka styra upp din cykel till en fungerande och regelbunden sådan. men BOM vill du inte ha gumman, du vill bocka av BIM fläckfritt, testa och få +.

    BOM suger.

Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan