Om att vara MAN på bröllopstorget

1. jag har undrat samma sak och tror (hoppas) som jojjo att det kanske samlas extra många prinsessor på en site som heter "Bröllopstorget". i övrigt har jag fått ändra min uppfattning om vårt land som jämställdhetssträvande en smula efter alla idéer om att kvinnan väntar på frieri, bestämmer allt om bröllopet osv osv

2. ibland tycker jag att det är ett slags rätt svar, när inläggen handlar om att "svärmor säger att jag inte kan ha gröna skor, det ska vara vita i satin till klänningen...". ibland är det fel, som i "jag tycker verkligen att man kan kräva att min kompis tar ledigt i en vecka för MIN DAG"

3. det är jag alldeles säker på att han är. han sitter bredvid mig i soffan och kommenterar inlägg...

4. var är alla karlar då? är grabbarna så pipiga att de inte vågar engagera sig i om inte en av de största dagarna i sitt liv så för många åtminstone den största festen? eller har de ett eget bröllopstorg där inga brudar hänger? =D

1) Du menar att det bara gäller vid bröllop?

2) Kvinnodominerat och därmed egocentrerat forum.

3) Större delen av klientelet har ingen forumvana.

vill bara säga att David fuskade och tjuvkikade på att jag kommenterade tråden samtidigt som han :-r

Vad ska min pojkvän på det här forumet att göra, det är trots allt mitt bröllop?

PHE: Förstår inte alls var du vilka komma med denna tråden.

Men kan det inte vara så att en del män faktiskt inte är så himla engagerade?
De kanske inte har något drömbröllop?

Jag måste säga att jag inte kan relatera eftersom jag och min man( Panzerfaust) som då är en av de "två" männen här, var helt ense om allt, den enda diskussionen var om vi skulle ha en borglig( min man) eller en kyrklig( jag) vigsel, det blev kyrklig vigsel, MEN vi hade en lång diskussion och så kompromissade vi. Det är väldigt viktigt för Panzer att våra framtida barn( om vi nu har sådan tur) har hans efternamn, jag gillar mitt efternamn och hade gärna sett att de hade det, men det var viktigare för mig att gifta mig i kyrkan än att ev barn får mitt efternamn och vice versa för min man. Ergo barnen får hans efternamn och vi gifte oss i kyrkan.

Hade han sagt att jag skulle ha en marängklänning så hade jag sagt fine om du har på dig något som du skulle vantrivas i...
Han klär mig inte i vanliga fall så varför skulle han börja på vårt bröllop? Jag la mig heller inte i vad han hade på sig.

Sen vill jag tillägga att jag rent generellt vänder mig emot att se bröllopsdagen som DEN bästa dagen i livet. Det skapar en enorm press och vilken dag kan leva upp till att vara klimaxet på ett helt liv? En jäkligt underbar och fantastisk dag, ja visst.
Men jag hoppas ju att vi har flera sådana dagar framför oss, och jag är rätt övertygad om att få barn slår att gifta sig vilken dag i veckan som helst.

Vad det än gäller så tycker jag det är roligare att planera saker än vad min bm gör, utöver det så hänger jag på flertalet forum för jag tycker det är kul att läsa andras åsikter om saker (ibland skratta lite åt...) så forum är kanske mer naturligt för mig.

Vi tar gemensamma beslut om det mesta. Vissa grejer överlåter han helt åt mig och vissa överlåter jag helt åt honom och de saker han har ansvar för tror jag han gör precis som han själv vill. Killar kanske inte har samma noja över att inte "göra rätt" utan vill man ha plommonstop och käpp så har man det oavsett vad omvärlden kan tänkas tycka.

Mmm, både jag och min blivande (Kece) finns här och det kan va rätt skoj att diskutera olika trådar, skratta åt en del etc tillsammans. Sen säger han att han inte bryr sig så mycket om detaljer i planeringen... men det roliga är att till syvende och sist gör han nog det ändå =)

Jag håller med Heloise att det kan va farligt att tänka att bröllopsdagen ska vara den bästa dagen i våra liv. Men så som jag tänker, finns det så mycket förväntningar på den dagen som egentligen inte har med just dagen D att göra, utan våra framtida liv tillsammans. Jag är i o f sig inte nå noga med att nåt ska bli perfekt. Perfekt blir det om våra nära o kära kommer och firar vår dag och inga detaljer kan uppväga det! Sen är det kul att diskutera, pyssla etc och för mig är väl det ett sätt att "ha lite bröllop hela året" och se fram emot en kul fest.

Sen har jag egentligen ingen alls förståelse för brudar som kräver massor av sina tärnor t.ex. Det är ER viktiga dag, inte tärnornas viktigaste dag och jag skulle aldrig begära av min tärna att släppa allt i ett helt år eller vad det kan va, tvinga på henne nåt hon inte själv skulle välja att ha på sig, ge henne ett omöjlgt schema och få henne att känna sig liten och att det är hopplöst att göra allt "rätt". Mitt sätt att se på en tärna är att hon är med och stöttar mig på dagen D, är med från morgonen och skrattar med mig och "håller mig i handen" om jag är nervös Samt kanske kan ge lite smakråd om detaljer i planeringen.

Både jag och min kille finns här inne..sen är jag mer aktiv än honom, men det är nog för att jag tycker att detaljplaneringen är roligare än vad han tycker. Vi är ju alla mer intresserade av vissa saker oberoende av om vi är kvinnor eller män. I vårt fall så bryr han sig t.ex. visst om vilken sorts dukar vi ska ha på bordet, men tycker det är helt ointressant att diskutera det i 2 månader...medan jag däremot inte är intresserad av att läsa om 20 olika tvapparater innan vi köper än, men är tacksam att han vill kolla upp så att den vi väl köper är bra.
Det är väl en himla tur att man är olika och kan komplittera varandra!!

Tycker det är hemskt där tjejer säger att det är DERAS bröllop...hur kul är det att gifta sig om man inte är två om saken?

Förstår inte alls varför någon skulle vara inne under hemligt nickname för att spionera på sin tjej/kille. Jag tycker i alla fall att ärlighet är viktigast i ett förhållande!!