Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Påminn igen Lappis - det är ni som ska få ut något av kursen, inte ledaren. Det är lätt att glömma när man kör igång och föreläser/diskuterar.

Mor min får ofta påminna mig om att prata tydligare, fast jag vet att hon inte hör så bra.

Liten - du har så rätt.

Lappis: Jag tror också att kursledaren kan behöva en påminnelse igen att prata långsammare, ta litet pauser, kolla att alla hänger med... Vet att jag själv pratar på litet för snabbt så fort jag ska prata inför en grupp, maken har påpekat det ofta Fast jag själv märker inget

Har just nu litet paus i "projekt röja". Håller på och stuvar om litet i garderober och förråd, dels för att få in litet mer grejer som just nu står i ett hörn i vårt extrarum, och så är det alltid skönt att slänga en del. Tycker jag iaf, och det maken inte vet har han inte ont av, eller?

Lappis: Hejda hästarna för kursledaren där! Inget snack om saken. Är det dessutom fler än din make som har ett annat språk som förstaspråk så blir det ju ganska meningslöst annars.

Jag har fått ett problem på halsen: de som tog min hankatt hörde av sig idag, efter att förut ha försäkrat att allt var sååå himla bra sååå. Nu "kan de plötsligt inte ha kvar honom för han trivs inte och går till attack mor de andra katterna"
För kattens skull vill jag ju hämta honom, men inför dem känner jag"? jaha? Och vad hade ni tänkt göra åt det då, ni som var så säkra på att ni kunde ha tre katter i den lägenheten?"

Måste ringa min sambo, han kommer inte att bli glad alls...

Sonen har iallafall lägre temp idag. Han "är hur pigg som helst mamma". Mmm, men sjuk är du ändå lilla skorpan.

HAr idag varit på mammagrupsträff - dagens tema var infektioner och sjukdomar. Knde konstatera att Livia haft ALLT vi pratade om! (inklusive mollusker och svinkoppor ...) Förutom vattkoppor som vi gärna sett att hon hade haft, samt "affektkramp". Det senare är ju ingen sjukdom men med tanke på hur envis och arg Livia kan vara så är det förvånande att hon inte utvecklat denna egenhet (affektkramp är vanligt i trotsåldern, barnet blir så argt att det kan få kramper och svimma. Hade ingen aning om att det kunde ske).
PB: trist att katten inte har det bra på nya stället (eller snarare att ägarna och de gamla katterna ...?). Tar ni tillbaks den nu och försöker hitta ett nytt, bättre hem?

Åh affektkramp är välbekant även om jag inte visste att det kallades så. De skriker sig helt hyseriska och tills de blir blå i ansiktet av syrebrist, och svimmar!
skitläskigt!

Ang katten så tycker min sambo nu som första reaktion att "ja vaddå? så hur är det VÅRT problem att DE behöver hitta ett nytt hem åt sin katt?" Vilket han ju har rätt i så till vida att vi ju inte äger honom längre och därmed knappast har ansvaret för om det funkar i deras liv vare sig nu eller längre fram...

..MEN jag tänker ju på lilla kissen såklart. Och vill ju hämtaa honom så han blir glad.

Det är bara det att nu är han rätt stor och vid det här laget stöter mamman bort ungarna rätt bryskt, så han kan ju hursomhelst inte bo här i längden. Eller så blir han här på nåder med en sur mamma runt sig... Usch jag veeet inte!

PB - måste bara snabbt inflika (sitter tight på jobbet) min åsikt är att det i princip alltid är ägarnas fel när det inte fungerar, de är de som måste visa vad som är ok och inte, och hjälpa djuren att anpassa sig till varandra. Tycker synd om kissen

PB igen - Tycker din make har helrätt, men jag förstår hur du tänker, så skulle jag också tänka. Svår sits!

PB: Om man ska tänka på kattens bästa, så är det ju som du säger inte säkert att den kommer trivas bättre med att komma tillbaka till er igen?

Kanske värt att påpeka detta för de nya ägarna? De kanske tror att allt är frid och fröjd bara du tar tillbaka katten? Och visst, det är det ju för dem... Men har de tagit över ansvaret för katten bör de ju se till att den får det bra, och att