Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Jaha! Då är det väl B2 JR som ska visa sin plussitiva närvaro då! 
Det skulle vara kul om R2D2 visade en plussitiv närvaro.
JA!!! mer plussitiv närvaro!
I hela tråden tycker jag gott.
Apropå det så ska jag till Gyn här i staden imorgon.
Jag hoppas de är bra och duktiga där och att jag kan komma fram till vad jag vill framöver. IVF känns som ett stort steg.
Håller tummarna för att det ska gå bra och att ni ska få känna att ni är i goda händer inför viktiga beslut.
Tack ska du ha, gulle dej! 
Jo, goda händer känns väldigt viktiga i de här utsatta sammanhangen. Man är ju inte sitt kaxigaste jag precis.
Hejhej...
Nu är spolningen avklarad. Jag höll på att svimma när de utvidgade den där lilla ballongen som de förde upp i livmodern. Jag blev alldeles yr och (tydligen) helt blek. Det var en sån där "sökande" smärta liksom, som en blandning mellan spänn/obehag/ont, typ. Förmodligen spände jag mig lite också, glömde säkert andas eller nåt. Kändes lite pinsamt, men de var väldigt gulliga (tom svintotanten, kors i taket! Så dags nu när det förmodligen var sista besöket hos henne...). Efter att ha blivit baddad på pannan och nedhissad med huvudet en stund kändes det bättre.
Själva spolandet gjorde inte speciellt ont, det spände lite bara. Tydligen sprutade de in 9 milliliter koksalt som gick fint vidare upp i äggledarna. Hon såg inget stopp alltså. Den högra äggledaren kunde hon inte se lika tydligt, men den vänstra såg fin ut och tydligen behöver egentligen bara en, oavsett.
Jag fick en värktablett innan och antibiotika efter. Efteråt kändes det som rejäl mensvärk, men det gick över efter en stund. Det har blött litegrann, men inga mängder. Nu känner jag mig mest trött och lite illamående, men jag är glad att det är över och att det inte var något fel där i alla fall.
Nu har jag promenerat en timme med vovven, snart ska jag ta en dusch och sedan lägga mig i soffan och mysa med honom.
Extra kram til Lanovia, hoppas det känns bättre när du kommer hem!
Tack söta ni för tankar, kramar och tumhållning, förresten, det värmer!
TACK OCH LOV att du inte har några stopp eller annat elände att fejsa nu också Ninnis!
Jag tror också du spände dig. Låter som en klassiker. Typ-varför andas när man kan hålla sig intill svimning!
Exakt... 
Kände mig som världens dramaqueen när de började badda pannan på mig och sänka ner huvudet 
