I vått och torrt och väntan

Åh! Ja det är väl klart att dina tankar går till det ni INTE fick då! Usch! *kramar*

Ja, lite svårt att få in i skallen ibland att det faktiskt inte blir nåt barn i april. Helt klart blir ju att man inte ska ta något för givet. Inte för att jag tror att det är så men nu blir det mer svart på vitt. Längtar verkligen tills jag får veta att det ligger ett pyre i min mage, om det nu kan bli så.

Ja, fy. Jag har JÄMT sagt att jag inte tar för givet att jag ens kan få barn när "hur många och när"-diskussionerna varit på tapeten under åren. Men det är ändå som en fet käftsmäll när man står inför att tiden gått så långt att det faktiskt börjar vara sannolikt att det blev som det blev och inte är mer att hoppas på.

Och det är INTE alltid en tröst att "vi har ju iallafall en son" Den nya personen är ju en egen lika stor person som ens redan närvarande barn. Den fattas ju likafullt när man nu vet att man längtar efter den!

Och de där "hur många och när"-diskussionerna, att folk bara antar att det ska funka. Det är ju inte alldeles självklart för alla. Verkligen något att tänka på!
Ja Moa är ju Moa, och henne älskar vi över allt annat, men man längtar ju likafullt efter en till liten person.

En annan sak som jag kan bli lite irriterad över är, efter att vi berättat för nära kära om missfallet, är att alla är snabba att säga "ja men det är ju bara att försöka igen". Jovisst är det det (men faktiskt inte så bara) men jag är ju för faen ledsen över att DET HÄR barnet inte kommer och låt mig få sörja det! Det är väl för att folk inte vet vad de ska säga antar jag och därför säger ingen nåt mer heller. Ibland blir jag lite ledsen över att ingen av mina kompisar eller familj frågar hur man mår. Alla säger att om man vill prata så är det bara för mig att höra av sig men varför kan inte DE höra av sig till mig för att kolla läget? Vet ju att det är för att de inte vet vad de ska säga men att fråga hur jag mår och bara lyssna borde ju inte vara så svårt. Det är faktiskt bara ni här i tråden och bebistråden som frågar och det betyder jättemycket!!

Att det ska vara så förbaskat svårt att våga höra det svåra i livet!!! Jag fattar inte riktigt det faktiskt.

På ett sätt bir det ju mycket prathär och vi förstår väl för alla är vi inne i karusellen liksom. MEN jag tycker jag brukar både fråga och berätta ute i vanliga livet också, om livet och döden och det som folk så uppenbart backar inför.

OFTA ofta ofta är jag med om att det är som att lyfta et lock och UT bubblar och forsar saker ur folk som de inte själva visste att de ville berätta...

Jag begriper nte vad det är folk tycker att de borde kunna säga som de inte kan ochså håller de käften i stället. Så DUMT!

Hur svårt är det att bara höra på hur det ÄR med nån och inte tror att man ska fixa hela grejen. Det är ju inte DET man vill.

Som synes av alla missade bokstäver är Blomman trött och lite slokig nu. *går och lägger mig*

Hoppas jag sover bra inatt. Jag har tappat sömnen och ligger vaken som en dåre hela nätterna. Bäst att kasta sig på sovtåget när det nu verkar rulla in ett på perrongen...

Ses imorr´n!

Nä, man vill ju inte att de ska fixa nåt. Bara lyssna.

Jag är också sån att jag frågar i verkliga livet och många är de som sagt att jag är en bra lyssnare och kommer med goda råd eller bara är. Livet är ju svårt ibland och det är ingen hemlighet. Man vet ju själv hur "bra" man mår när man får prata om saker och ting och även om jag själv mår dåligt frågar jag andra ändå för att då förflyttas fokus från en själv ett tag.
Sen är ju inte alla så att de är världens bästa på att prata om saker och ting och gärna håller det för sig själva, då blir det nog så att de låter bli att fråga någon annan också.

Det är det som är så bra med er goa gummor att ni är inne i det och antingen kommer med kloka ord eller bara skickar en kram. En kram kan betyda mer än floskler som folk tror att de måste häva ur sig.

Ska också ta och knyta mig, natti!

God morgon!

Ville bara kika in och ge en extra varm kram till Villemoa. Det är helt otroligt hur mycket man kan sakna denna lilla människa som man inte fick träffa.
Och hur en glad nyhet kan göra en ledsen och ge den där klumpen i magen/halsen/varsomhelst (ja, jag tycker fortfarande att det blir tungt med för många bebisbesked, hur glad jag än blir för de väntandes skull...). *kramar om*

Blomman: gillar också dina mattor och blomlådor.

Hoppas ni får en fin dag, alla.

Villemoa, jag tror många är så rädda för att "trampa i klaveret". De är nog ofta osäkra på om man vill prata om det jobbiga öht, och om man visar att man vill prata vet de inte vad de ska säga. Jag håller med om att det är OTROLIGT värdefullt att ha er här inne! Kraaaaaaaaam!

Blommis, precis så kan jag också känna när det gäller att "visa upp" något, vare sig det gäller mig själv eller mitt hem. Det kommer säkert att gå jättebra med kissen. Det verkar vara en cool katt

Hej Sonja! Det är helt ok att vara neggo här inne, du vet det va? Annars hade jag varit illa ute ibland Kram!

Jenny, Pergotime är som de andra säger ett hjälpmedel för att styra upp cykeln och förstärka/stabilisera ägglossningen. Det funkade bra för mig, på så sätt att jag fick en kortare och framför allt mer regelbunden cykel.

EA, maken (och vovven) veckopendlar till Sthlm, så vanligtvis är han borta typ måndag till torsdag eller tisdag till fredag. Nu är han dock i Tyskland på utbildning och i helgen måste han jobba, det är därför det blir extra lång tid borta den här gången.