Tantvarning 5

Vilken MARDRÖM att lägga sig hungrig! Nej det tipset tänke jag inte följa!

Äsch, man behöver ju inte vara vrålhungrig, bara inte mätt. Läser man ordboken somnar man ändå.

(Och så sover jag så oroligt på full mage, så det är främst av denna anedning jag försöker att inte äta timmarna innan läggdags, men det är säkert individuellt.)

Yesyesyesyesyesyesyesyesyesyesyesyes!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag klarade datbas uppgiftem 3 gången gillt och skam den som ger sig!

I dag kom våra tackkort( vi beställde dem igår) det går undan ibland haha, jag har skrivit alla adresser och funderar nu över om jag ska vara jävlig och skicka ett tackkort till min elaka bimbobarbie syrra i USA; hon har inte ringt/mailar/smsat/skickat kort och det var 1 månad sen vi gifte oss. Det senaste jag hörde av henne var "håll en plats till mig så hör jag av mig ett par dagar innan bröllopet"( detta var 2 veckor innan) dagen innan bröllopet antog jag att hon inte skulle komma, så vida inte stålmannen flög hit henne. Efter det nada inte ett livstecken, jag skulle bli orolig om det inte var så att hon ringde precis alla andra utom mig... mmm love is in the air!

Men nu får det vara nog, jag tänker skriva ett mail till henne och tala om för henne att det känns skönt att hon lagt ribban!

Jag försöker dra ner på kolhydraterna, dock inte hysteriskt GI än så länge. Ananrs har jag ändrat fasta rutiner:

Frukost: 1 rågbröd med philadelphiaost och en halv mosad avocado + ett ägg med kaviar + te.

Promenad till och från jobbet varje dag (om det inte ösregnar): 45 min x 2

Träning 3 - 5 gånger i veckan, en optimal vecka: Styrketräning 2 ggr, löpning 6 km 3 ggr (ska variera löpningen med några kortare pass, intervaller och längre pass).

Och så inget godis mån-tors.

Det är klart att detta inte följs slaviskt, men jag klarar att göra små avsteg och ändå inte falla ihop helt (igår åt jag några bitar choklad, men klarade mig från att äta upp hela chokladkakan, å andra sidan gick jag till jobbet idag i ösregn).

Åh, äntligen får jag tid att sitta härinne en stund!
Vad alla är duktiga med sina matvanor och motion!
Jag kämpar ju själv nu med min vikt. Jag har börjat att tappa
några kilon men jag har fler kvar att ta itu med.
Så nu kör jag på och är ute och går mycket. Minst en timme om dagen blir det då jag går till och från jobbet och 2 långpromenader i veckan försöker jag få till.
Jag går inte efter någon speciell metod utan jag äter tex. såhär en dag.
frukost:
tallrik med gröt eller naturell youghurt m bär och musli.
en grov smörgås med pålägg, kokt ägg, en kopp the, ett glas juice.
mellanmål: frukt eller en näve nötter
lunch: linssoppa/annan soppa eller någon sallad med bulgur, lagom portion.
mellanmål: ett glas youghurt eller någon frukt, ibland en smörgås.
middag: kött/kyckling/fisk med mycket grönsaker, både råa och tillagade och lite mindre potatis/råris/fiberpasta. Ibland med någon sås, ibland inte.
Jag äter godis, bulle, pizza mm på helgerna om jag känner mig sugen på sånt och då tänker jag inte vikt. Men i veckorna är jag nu mer noga med regelbundna måltider. Alltid frukost, lunch, middag samt två mellanmål samt att röra på mig.
Det verkar funka bra för mig, då jag fått resultat. Man måste hitta sitt egna sätt vad man mår bäst i. Aldrig svälta sig utan se till att äta så man blir lagom mätt, så håller sig både blodsocker och humör i schack.
Min man gick ju ner 25 kilo på 5 månader och jag gjorde allt i min makt för att han inte skulle hetsa sig ner i vikt. Men han ville inte lyssna på mig, tränade som en galning och hade knappt någon vilodag som är jätteviktigt. Visst nu har han nått sin drömvikt men kroppen far illa och man bryter ner den istället för att vara hälsosam, som var meningen.
Jag tror mer på en långsammare viktnedgång. Visst kan man ha en "kickstart" den första periden då man är lite strängare. Jag är såklart jättestolt över att maken tog tag i sin vikt och kämpat så hårt.
Men jag har varit orolig för honom och tyckt att det hela gick överstyr. Från i vintras och till våren har han och jag nästan bara samtalat om mat, vikt och träning. Han gick ner och jag gick upp i vikt! Jag kunde nästan kräkas på allt med vikt och träning för det stod mig upp i halsen.
Jag har känt mig som en pluffsa bredvid honom. Skämts över att jag inte varit lika duktig. Nu har jag ju absolut inte 25 kilos övervikt men ändå.

Heloise- usch vad illa din syster beter sig! Vad dum hon är när hon gör sådär.

Sonja- hoppas att ni får behålla hemspråkundervisningen.
Barnens kusin är halvrysska och hon får gudskelov ha sin undervisning. Det är ju jätteviktigt då halva släkten bara pratar rysska förutom hennes pappa, farmor och farfar som bor i Sverige då. Så fortsätt kämpa på om det där.

Hej tanter,

Sitter här och surar i min ensamhet.
Maken skulle kommit hem idag, men valde av förklarliga skäl att stanna i England.
Både jag och barnen är lite besvikna då vi inte sett han på en vecka och med största sannolikhet kommer det att dröja ytterligare två veckor innan vi får se honom.
Jag respekterar hans val då hans mamma är så pass sjuk att hon inte kommer att leva länge till.
Det som gör mig sur är min svägerskas onödiga kommentar (dem har dem senaste veckorna levererats på löpande band).
Hon frågade maken hur vi tog att han inte kom hem som planerat och han sa som det var att vi blev besvikna ? det hade jag tydligen inte rätt till enligt svägerskan?
Nä för att om jag är besviken så förringar jag deras känslor.
Ursäkta mig men bara för att det nu är som det är så slutar jag inte sakna min man varje minut vi är ifrån varandra! Vi hade sett fram emot några dagar tillsammans innan han åkte tillbaka så klart att vi blev besvikna även om vi förstår varför.

*suck*
Vet att jag inte ska bry mig, men jag blir så trött på människor som ska läsa saker mellan raderna och lägger sig i mitt och makens förhållande.
Maken har fått en tillsägelse att jag faktiskt inte vill att han svarar på liknade frågor i framtiden om han lilla syster inte kan knipa käft.

Tinker-Det är väl klart att du saknar din man!

TinkerBelle, jag kan ändå inte låta bli att undra vad som fick din man att vidarebefodra en så uppenbart korkad, onödig och ogenomtänkt kommentar? Tråkigt med en sådan svägerska, hoppas hon inte är sån för jämnan. Vissa människor, som är bra annars, blir väldigt självupptagna i svåra perioder i livet. De kan inte se förbi sin egen sorg och smärta och se att andra också har det svårt. Låt oss hoppas att det är fallet här!

...och att du och maken får möjlighet att ta igen de förlorade dagarna sedan när han kommer hem!