• Telis

    Livets stora och små frågor

    En gång för länge sen undrade FruLlan hur man visste att man var gravid, tiden mellan ägglossning och mens kändes evighetslång och otålig som FruLlan är så ville hon veta med en gång om det funkat. Nu, nästan tre (!) år senare, vet vi att svaret är att man inte vet. Illamående och nästäppa kan vara symptom på att man är gravid. Eller inbillingssjuk. Eller förkyld.

    Vissa av oss är nu inne på sina tredje barn och andra kämpar fortfarande för att få till ettan. Men det vi har gemensamt är att vi alla är otroligt smarta, genomsympatiska, empatiska och ödmjuka.

    Under tiden har vi blivit experter på ÄL, BIM och BOM, IVF, ICSI, FET, VUL och RUL, NUPP och KUB. Men vi är också experter på hur man får bygglov, hur man googlar efter en brun puff i skinn, svenska språket, spinning, bästa fiket i Göteborg, vad man äter till champagne, hur man gör toalettpapper och hur man lägger upp en långdistanslöpning. Och mycket mycket mera.

    Inga samtalsämnen är för stora eller för små för oss!

    Förra tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3256634.html

  • Svar på tråden Livets stora och små frågor
  • Piggelin1

    Idag har vi blivit erbjudna dagmamma i stadsdelen där vi bor förresten! Det är helt kört på samtliga dagis i stadsdelen, trots att vi ställde oss i kö i sept Hörde ngn som pratade om att området där vi bor är det mest barnfamiljstäta i hela Sverige - det känns som om det ligger en hel del i det
    Det dagiset som ligger närmast oss tex, där tar de inte in ett enda nytt barn i aug, de få som kommer in (typ åtta stycken) är barn som redan har syskon där (syskonförtur), inga andra.
    Så nu blev vi erbjudna kommunal dagmamma & nu när vi kommit in i dagislunken så smått, så kändes det först lite konstigt att byta från dagis till dagmamma. Men efter att ha pratat med "rektorn" för de kommunala dagmammorna, så blev jag mer positiv. Ska få namn & nummer till henne, så får vi hälsa på henne - personkemin är ju viktig när det är dagmamma. Idag är det ju tre fröknar på Amandas dagis, varav två är kanon & den tredje sådär. Om dagmamman skulle falla under kategorin "sådär", då kommer vi att tacka nej & fortsätta åka till grannstadsdelen i höst med, så får vi byta senare, eftersom det ändå funkar bra.

  • nennesjuttioåtta

    Telis
    det är ju ett alldeles perfekt datum då! Ååååh!! *hoppistuds*

  • Piggelin1

    Kanske var lite otydlig där - det är alltså helt kört att få ngn som helst dagisplats på alla dagis i HELA stadsdelen i augusti, fastän vi stått i kö så länge Visste att det var svårt, men inte sååå svårt när vi stått i kö så länge, till allihopa!

  • fru AM

    Jag förstår allas synpunkter på vad som är lagom många barn .. samt även att uppfattningen kan ändras. Det största steget är nog ändå att gå från 0 till 1 barn - efter det är det bara nyansskillnader i kaoset.

    Hursomhelst är det otroligt kul att se ömheten och glädjen mellan syskon. Livia är helt galen emellanåt (häromdagen kom hon hem från dagis, rusade in i sitt rum och slet åt sig sitt svärd, rusade in till sin storebror och vrålade "jag måste slå något!!!" varpå hon började banka på honom. Men han gillar henne i alla fall och de leker så bra ihop trots att det är 9 år som skiljer.

    Tidigae sa jag att jag aldrig kunde tänka mig att ha barnen tätt, att ha två småbarn samtidigt ... Tja en ny man - och så sitter man här i vällingträsket. Men för mig - nu - är många barn roligt. Jag tänker mer på hur det blir för dem när de växer upp, blir vuxna, ska hantera oss (mig och min man) - då är det bra att vara fler.

  • Ore

    Angående syskon: Det skiljer 5 år på min systers två äldsta barn, och jag vet ingen som kunde få den lilla att skratta så mycket som det stora barnet. Ibland när de lekte fick man helt enkelt säga till den store att ta det litet lugnt, för den lilla riskerade nästan att inte få luft pga att h*n skrattade så h*n kiknade... Sedan är de ju inte sams jämt, så det är ju på gott och ont det där.

    Piggis: Dagmamma låter ju jättebra, om personkemin funkar som sagt. Min samlade erfarenhetsdatabas om dagmammor är bra. Min mormor var dagmamma (skoj att åka dit och ha barn att leka med på dagarna, när man var liten...), mina småsyskon gick hos en privat dagmamma, mina syskonbarn hos samma privata dagmamma ett tag förra året, maken gick hos två olika dagmammor under sin uppväxt och makens bror har sin lilla hos dagmamma nu (min svägerska hittade tydligen femtioelva fel eller så på dagiset där de skulle haft henne - varför är jag inte förvånad?)

  • Piggelin1

    AM - jag tänker lite i samma banor - jag är ju uppvuxen med fyra syskon & vet hur bra det är att vara många & hur kul vi har ihop även i vuxen ålder, men just nu kan jag liksom inte förmå mig alls att ge mig på att försöka skaffa en till.
    Mannen är också nöjd med hur det är idag. Det är verkligen SKITsvårt, just nu är jag dessutom inne i en period där jag inte tycker det är vrålkul att vara mamma. Samtidigt tickar den biologiska klockan... Moment 22 så att det bara skriker om det... Drömmer massor med stressdrömmar om nätterna sen ett par veckor tillbaka & jag misstänker att dessa tankar är en del i att jag gör det.

  • _koko_

    Hahaha, minns min dagmamma som rökte under köksfläkten... Det var lite annorlunda på den tiden antar jag.

    Piggis - Vi har stått i kö i 1½ år när conny ska börja och fick egentligen bara plats där vi vill för att vi vill ha plats i augusti, då "årskullsbytet" är. Vårt förstaval står vi ju fortfarande i kö till, de kanske vi får erbjudande från till årsskiftet eller så... Förhoppningsvis är vi då så nöjda med vårt dagis att vi inte vill byta.

    AM - Underbar historia om Livia och svärdet!!! Snäll storebror hon har.

  • _koko_

    piggis - Håller tummarna för att ni klickar med dagmamman, det är ju trots allt skönt att ha nära!

  • _koko_

    Nä, nu ska jag ut på stan och lämna tillbaka byxor - igen! Det är så tröstlöst!!! De fina snickabyxorna från Zara var för korta i kroppen, men 5cm för långa i benen?!! Dvs går jag upp en storlek kommer de antagligen vara ännu längre i benen, och det funkar ju inte.

    Dagens i-landsproblem.

Svar på tråden Livets stora och små frågor