Vi som går in med våra pappor i kyrkan

Jag hade gärna gått in med min pappa, men problemet (vilket egentligen är ett lyxproblem, och inget problem egentligen) är att jag har en biologisk pappa som jag älskar, men en styvpappa som jag vuxit upp med och har ännu starkare band till. Jag varken kan eller vill välja en av dem, så därför går jag in med mina tärnor i stället och så möter min blivande mig en bit innan vf (borgerlig vigsel) och så går vi den sista biten tillsammans.

Men, det jag egentligen ville säga är att jag tycker att ni gör helt rätt som går in med era pappor. Skit i vad andra säger! Så länge prästen/vf inte har något emot det ska ni självklart göra det som känns rätt för er. Kramar och lycka till på er stora dag. Jag är övertygad om att era pappor kommer att klara uppgiften galant.

Ska också gå in tillsammans med min pappa, jag frågade faktiskt aldrig honom. Det var självklart för både mig och honom tror jag, men han är jättenervös.
Prästen sa också till oss att vi väljer själva.

För min egen del blir det något knepigt. Tycker det är en fin traditon att bli överlämnad av pappa, men i mitt fall blir det svårt eftersom min pappa är präst och ska viga oss. Därför tror jag det finaste är att jag och min blivande man går in gemensamt längst kyrkgången. Vi gifter oss i augusti.

Solhatten: Min pappa kommer heller inte att hålla tal

Kul med en "trevlig" tråd där man inte får en massa skit.

Det är iaf ok för vår präst så ska fråga snart, bara 38 dagar kvar

Min styvpappa ska gå med mig in! Tyvärr lever inte min biologiska pappa längre, annars hade han varit det sälvklara valet.. Är glad att vi valt att gifta oss detta år. Min styvfar har en sjukdom som bryter ner hans kropp och senaste tiden har det blivit allt sämre. Han har blivit höftledsopererad två ggr och nu skulle höftleden behöva bytas ut igen vilket inte går då hans ben runt där blivit så pass förstört att det inte längre finns något att fästa höftledskulan i. Så vi håller alla tummar vi har att han ska hinna gå med mig längs altargången innan han troligtvis inte kan gå längre. Ett läkarteam arbetar dock på detta och försöker givetvis hitta någon lösning på problemet så han ska slippa bli sittandes för resten av livet, han fyller trots allt endast 50 år i november.
För övrigt i de andra trådarna i samma ämne så tycker jag att folk är så snabba på att döma andra. Det heter att vi stödjer kvinnoförtryck och att vi för över olämpliga icke-svenska seder till senare generation.
I mitt fall handlar det faktiskt om att min styvpappa har funnits i mitt liv sedan jag var 5 år och han är ju den pappa jag haft sen dess! Det här är helt enkelt ett sätt för mig att visa min uppskattning för allt som han gjort för mig. Jag vill att han verkligen ska veta att jag uppskattar allt han gjort för mig samt att han alltid behandlat mig som sin egen, vilket tyvärr inte alltid är så självklart.
Oj, vad långt det blev :)

Jag är i valet och kvalet än!!! Vet inte!

Vi träffade prästen igår och han sa att han itne kan förstå varför man väljer detta, men det har ju kommit med stormsteg hit! Men vi fick absolut göra så om vi ville. Han låtsades tom vara min pappa när vi övade på ingången.

Men jag har inte bestämt mig än. Innan jag blev medlem på bt så var det SJÄLVKLART att jag skulle gå in med pappa, men nu är jag mer tveksam..

Men iaf om vi pratar om pressen! När pappa hade sällskap in med min syster när hon gifte sig så råkade han stå på hennes kjol när dom kommit fram så hon inte kunde gå!!

Hej alla ni som skrivit.
agtiwi,
Jag känner samma som du.
citerar agwiti.
i mitt fall handlar det faktiskt om att min styvpappa har funnits i mitt liv sedan jag var 5 år och han är ju den pappa jag haft sen dess! Det här är helt enkelt ett sätt för mig att visa min uppskattning för allt som han gjort för mig.

Kan inte visa det tydligare till mina föräldrar att jag är evigt stolt och tacksam över dem.

Är det några fler skånebrudar här?

Kul att du fick träna med prästen

Ska fråga nästa gång vi ses, är ju inget man slänger ur sig på telefon tycker jag...