Juristfruar?

HaHa, förstod att det var i dem banorna du tänkte, han är en liten mansgris men det är inget som är ngt problem, jag står på mig!

Som barn till en egen företagare som jobbade så mycket som ni pratar om så träffade jag sällan min pappa.
Oftast på helgerna när vi gjorde något men det va inte i "vardagen".
Jag hade svårt för min far när jag kom i åldern.
Jag anser att det va min mamma som uppfostrade mig.
Jag har inte ett enda minne av pappa i min vardag.
Det är först nu vi har börjat få en någolunda bra relation.

Jag kommer inte gifta mig med en man som inte kan lägga jobbet till sidan ibland eller kunna anpassa sig..

Men! alla behöver inte känna som jag. Alla anpassar sig olika och alla lever i olika situationer.

Ville bara skriva av mig lite när jag ändå läste om de..

Lövings - trist att du hade det så m din pappa, tråkigt o höra.

Som sagt mina barn kommer få en superuppväxt m TVÅ föräldrar sen att pappa kanske jobbar mer men jag skulle aldrig skaffa barn m någon som inte skulle ha tid alls m sina barn...

Kanske för att kvinnor är klokare Personlig mognad tror ag också kan ha med saken att göra. Generellt är ju tjejer tidigar med det
I vårt fall finns det flera orsaker till att det blev jag som pausade min karriär som jag kanske inte behöver radda upp här.

Som jag skrev så har det hänt saker i mitt liv som starkt påverkat min syn på det här. Inte bara det faktum att jag blivit mamma, alltså...

Hade haft svårt att leva med att min man hade varit så tydlig med att han ser sin karriär som så självklart mycket viktigare än min....

Vad annat i hans liv anser han vara viktigare än i ditt? Hur långt är du beredd att ställa upp på honom?
Ser tyvärr ofta att det är så i förhållanden.... men det slutar inte med att hans kärriär går först. Han har på något vis rätt att åka på skidresa med killarna för att han ska slappna av. Inte behöva stryka sina skjortor själv. Ja sen trillar det på. Inte kul att se.

Jag tycker att det är självklart att man ställer upp på varandra från båda hållen.

Det där med att det är jämställt innan och sedan blir ojämställt när barnen föds är dock en myt, det kan man läsa mer om i "Det kallas kärlek" som för övr. är kurslitteratur på juristlinjen i Gbg (sedan kan man ju fråga sig hur många som får in det i huvudet...).

Det är ju lågkonjuktur nu så du kanske kan hoppas på att han blir arbetslös..

Vilken hemsk kommentar!!

Jag kan inte påstå att jag är i din situation men jag har snarlikna tankar.
Jag vill ha barn, vara hemma och se dem utvecklas.. Men jag vill också jobba! Och min sambo likaså... Funderar på en utbildning men den kommer ta 6-7 år med tanke på att jag måse studera upp gymnasiebetyg. Och jag har alltid drömt om att vara en ung mamma (barn innan 27)

Men det är väl som passionsblomma skrev här ovan - Det är alltid bra att tänka på det nu och inte när man sitter med knodden i sin famn :)

Jag har skummat sista sidan. Jag är själv jurist, jobbar på en affärsjuridisk byrå i en mellanstor stad. Det finns arbetsplatser även för jurister där man inte måste jobba mer än heltid. Jag har en dotter under ett år och går hem kl. 17 varje dag. Kan gå tidigare om jag vore lite mer morgonpigg... (brukar drälla in vid 8:30...) Jag tror att det handlar delvis om en attitydfråga. Är du inställd på att jobba över varje dag blir det sannolikt så. Gör du ditt yttersta för att komma hem i tid kan det många gånger gå att uppfylla.

Det jag inte riktigt hade räknat med var att man ändå får så lite tid med dottern eftersom hon går och lägger sig så tidigt. Alla barn är olika, vi har verkligen försökt att skjuta på läggningstiden, men hennes klocka är inställd på 18:30-19. Då är hon dödstrött, jättegnällig och måste få gå och lägga sig. Så även om jag är hemma till 17:30 varje dag får jag ändå inte se henne mer än ca en timme, och då är hon inte direkt på sitt bästa humör... Om din man alltså ska jobba minst 60 timmar i veckan får ni nog räkna med att han kanske inte får träffa sitt barn till vardags särskilt mycket.

Med det sagt tror jag att det kommer att gå strålande. Det finns ju faktiskt även juristpar som lyckas skaffa barn trots att båda gör karriär (jo det är sant =) Barnen klarar sig uppenbarligen utmärkt även om det inte är optimalt i småbarnsåren. Diskussionen om jämställdhet uppkommer naturligtvis alltid vid sådana här frågor. I vårt förhållande är det tvärtom, min sambo kommer att få vabba och hämta på dagis varje dag. Men det är det ingen som kommenterar =)

det där med jämställdhet är jag så trött på. okej om det nu är så att lönerna fortfarande inte är lika, det måste ju självklart göras nått åt. men vem av mannen eller kvinnan som vabbar eller är ledig m bebisen tycker jag är upp till varje par att bestämma. vet inte om nån såg Debatt på svt som tog upp detta för ett tag sen. det är bra att det tagits upp i samhället men nu räcker det känner jag... om jag vill vara hemma m våra barn i flera år eller om min man är det har väl inte samhället med att göra?
Nu blev det lite OT...

Augusti2010 - visst vet jag att jurister kan jobba vanliga 8-17 om de vill... men min sambo kommer jobba mer, det vet han redan nu... Därav mina funderingar... Men självklart far inte barnen illa av att en av föräldern jobbar mer än den andra, så länge inte båda är borta...
Tack för dina ord!

Hej vännen.

jag ska berätta för dig hur vi löst detta med att min sambo jobbar 60 timmar i veckan (ibland mer). Vi har två underbara pojkar och jag är mammaledig just nu. Jag ska inte försköna situationen med att säga att det är lätt att dra det tyngsta lasset själv MEN det är fullt möjligt att pussla ihop en fin vardag ändå.
Min sambo är i finansbranschen med många sena möten med kunder efter arbetstid. Vad min sambo är noga med är att komma hem en stund på dagen vissa dagar och ta pojkarna 1-2 timmar eller komma hem vid läggdags och sköta sagoläsning och läggning för att istället åka tillbaka och sköta allt pappersjobb efter de lagt sig. Vi har också kommit överrens om att på fredagar jobbar han halvdag. punkt slut, han får inte boka in några möten efter lunch. Så barnen har massor med tid med sin pappa. Jag tycker trots hans långa dagar att det går finfint men jag jämför nog med när han vecko pendlade tidigare och var borta hela veckorna. Deeet var jättetufft!

Med din egen karriär så inser du när du väl fått barn att du är den lyckligaste personen i världen som får umgås med din lilla son/dotter 24 timmar om dygnet =)

Som sagt pussla kan man alltid när du väl börjar jobba igen. Om du jobbar 80 % så kan du vara hemma en hel extra dag med barnen och din sambo kanske kan ta halva fredagar som min då har ni bara barnen på dagis 3 och en halv dag!?

Min åsikt som redan har barn är att inga pengar i världen är värt mer än tiden med sina barn, de växer upp så fort!

Hoppas jag hjälpt dig i dina funderingar =)

Johanna anders - ja tack! det hjälper verkligen. startade tråden för att ville att någon som du, med erfarenhet skulle beskriva hur ni löser det. Tack så mkt! det är så viktigt för mig att höra att det går att pussla ihop det och att man klarar av det! kram

Nej, visst kan du som person vara hemma hur länge du vill. Det folk upprörs över är väl att samhället faktiskt subventionerar detta genom socialförsäkringssystemet och därmed anser att man från samhällets sida kan ställa krav på hur dessa subventioner används.

Folk får gärna vara hemma och ojämställda för min del men jag vill inte vara med och betala för ett sådant system eftersom ojämställdhet i sig kostar samhället sjukt mkt pengar.

Augustu2010: Det är ju grymt bra att ingen kommenterar att din fästman får vabba osv. Själv får jag i princip alltid kommentarer när jag säger att det är så jag och min fästman kommer att lägga upp det när den dagen kommer (som att jag skulle vara hemsk typ). Tror också att man kan komma hem 17, men det beror ju lite på vad man jobbar inom i affärsjuridiken också enl. min uppfattn. Vissa områden verkar ha mer jämna flow så man kan debitera större sjok av tid och då är det ju lättare att göra sina timmar.