Juristfruar?

men käre tid. Jurister jobbar faktiskt inte så himla mycket som alla tror. speciellt alla på juristlinjen har en tendens att överdriva nåt fruktansvärt. Håll i huvudet att de enda man hör om som blivande jurist (eller icke-jurist) är dem på de stora byråerna, där man ofta arbetar mkt långa dagar. Men alla är ju inte på dem! MASSOR av jurister arbetar statligt/kommunalt och har i allra högsta grad "normala" arbetsdagar, sex v semester, flextid och allt annat supersvennigt du kan tänka dig. Och inte heller på alla byråer jobbar man jättemycket. Jag är själv jurist och jobbar nu på byrå, tidigare på skatteverket och på domstol.

MDB
Håller helt med dig. Jag är också jurist. Har bla suttit ting och jobbat på byrå och känner som yrkesverksam jurist inte igen mig i den beskrivning som ges i denna tråd. Min poäng är att även som jurist har man ett val hur mycket man vill jobba. Jag har själv små barn och jobbar för tillfället endast 80 % och det funkar utmärkt, så juristyrket går att kombinera med familjelivet.

även jag är jurist och inte jobbar jag några 60 h/v. Men är det inte bättre att vänta och se vad din blivande man får för jobb, herregud det är ett år kvar av studierna. Han kanske inte alls får något jobb där han behöver arbeta så mycket som du/ni tror. Varför mer eller mindre måla fan på väggen redan nu? och barn, det ligger väl än mer i framtiden, vänta och se.
njut av att ni ska gifta er istället för att oroa dig över saker du inte har en aning om hur de kommer att bli.

Jag är hyffsat säker på att han kommer jobba +-70h/v. Har träffat personer som arbetar som sambon kommer göra, min sambo har en speciell inriktning, lär dessutom arbeta utomlands om han själv får bestämma. Men som jag sagt så vill jag inte att andra jurister ska berätta att man inte behöver jobba mer än andra - det hajar jag väl, men han vill det o kommer göra det för han måste!
Utan det jag ville ha råd o funderingar om var hur mina funderingar ska rulla i huvudet. Det verkar dessvärre inte vara ngn som är i samma sits som jag men tack ni som tipsat m lite funderingar... jag har en del o tänka på här

Jo jag har varit i samma sits som du och det har min (blivande) man också!

Det du måste fundera över är om DU vill ha samma typ av liv som din man. Och är beredd att avstå från dina drömmar (om du har några) för hans skull.

Miss Biii skrev 2009-02-20 09:25:32 följande:

ja det är ingen lätt nöt att knäcka...... hur sjutton ska man veta?

Ok, om vi bortser från att man inte måste jobba så mkt som jurist (för det är ett faktum att man faktiskt kan välja, jag jobbar på byrå inom affärsvärlden och det funkar utmärkt. Håller med MBD, jurister har en tendens att överdriva betyg och arbetsbelastning ngt ) så skulle jag fundera över att skaffa barn med en man som inte verkar vara intresserad av att dela ansvaret och uppfostran med mig. Min m2b jobbar på investment bank och mycket, för oss är det givet att det får bli ändring på det när man skaffar barn. det är ju superviktigt att pappan är närvarande varje dag vid tex middag, nattning mm. Antingen får det göras klart att han inte kan jobba lika mycket längre eller så får han byta till ett annat ftg. barnen går trots allt före allt annat.

Tråkigt att behöva säga det, men jag skulle allvarligt fundera över att skaffa barn med en man som inte är berred att "offra" sig lite för sina barn

Bingo!

Om man virkelig vil så får man det til. Det er alltid noen som må offre noe. Om man ikke er villig bør man heller ikke skaffe barn. Ett barn fortjener 2 foreldre som kan stille opp når det enn måtte være. Om man så har en mann som jobber, klarer han alltid å komme seg unna om det skulle vær så, det store spørsmålet er bare om man selv vil det.

Nøkkelen til ett bra ekteskap er komunikasjon. Snakk sammen....
P.s det er ikke bare jurister som jobber mye......

Jag har kanske inte läst allt här men en jurist med 60h/v är väl att jämställa med vilken person som helst i detta land ,lantbrukare tex eller varför inte en byggnadssnickare som då också pendlar 10 mil enkel resa till jobbet.Varför skulle inte du klara det,hur många har inte gjort det innan dig.Idag är man ju bortskämd?? med att kunna lämna sina större barn på dagis fast att man är hemma med ännu mindre barn.Det fanns inte för 15 år sedan när jag var hemma med mina barn.(å andra sidan tycker jag att barnen mår bättre av att umgås med en eller båda föräldrar i hemmet istället för att lämnas).Att vara hemma med ett barn är ett privilegium som inte det är alla förunnat.