Juristfruar?

Ja så lite så, det är inte alltid så himla lätt med att få allting och gå ihop. Och självklart vill man ju vara väl förberedd och ge sina barn bästa tänkbara uppväxt och allt det där utan att för den sakens skull helt glömma bort sig själv. Jag har precis slutat på jobbet och flyttat permanent till min blivande make i skåne, efter att ha pendlat i 13 mån. Känns fantastiskt att äntligen få dela vardagen samtidigt som en liten del av mig är rädd för framtiden och att sakta men säkert bli nån jag inte alls tänkt utan att ens märka det själv - just pga att min m2b har ett litet annorlunda jobb :S

suamaca - precis så tänker jag. tror redan jag förändrats mkt... jag har redan offrat MYCKET. men det är lixom okej på nått sätt... men det enda man kan göra är väl att fundera och se till och prata om det hela tiden..

Barnen hushållet kommer du alltid att klara av utan att gubben är med, men som sagt tänk långt fram.
I en ev skillsmässa, eller långt lyckligt äktenskap så gynnar det ju även mannen i fråga när ni ska få ut penstion.

first lady - så sant!!

Får man fråga vad han ska jobba med? Det är en väldig skillnad på jurist och jurist.

Jag är själv jurist och arbetar inte i snitt 60 timmar per vecka. Jag jobbar normalt 8 h, förrutom högsäsong (april-juni) då jobbar jag kanske 12-14 timmar per dag.

Jag räknar kallt med att kunna fortsätt min karriär som jurist och skaffa barn samtidigt (ska tilläggas att min m2b jobbar på investment bank, han jobbar mer). Vi tror inte att det kommer bli ngr större problem.

Merparten av juristerna på mitt jobb (vi är ca 100 jurister på vårt kontor) har barn och det funkar utmärkt

Det är ok för dig nu att stå tillbaka och sköta hem och familj (även om han kan tänka sig att avlasta dig med en barnflicka och städhjälp) säger du. Någonstans i dina inlägg anar jag ändå att det inte är vad du vill innerst inne.

För mig är det viktigaste i ett förhållande ömsesidighet. Det var ok för mig att maken veckopendlade ocj hobbade mycket under en period när barnen var mindre för jag visste att de senare skulle bli min tur. Och känner du att - ok när JAG vill starta eget eller satsa på drömjobbet - då går han ner på deltid och lagar maten till du kommer hem - då har ni en ömsesidig respekt mot varandra.

Men OM du tvekar på att han skulle gå ner på deltid och vara med barnen för att du fått ditt drömjobb och inte vara beredd på att stå tillbaka karriärsmässigt för din skull (och det verkar som om du tvekar om det) så skulle jag personligen fundera en vända till om det verkligen är så jag vill leva livet. Men svaret vet bara du själv.

Det beror nog på hur mycket han är hemma. Att vara en lattjolajbanpappa som bjuder på glass och Liseberg på lördagen är inte riktigt vad barn mår bra av.

Mlle M skrev 2009-02-19 15:13:55 följande:

Allvarligt talat - tänk på ungarna i det hela. Det är ju de som hamnar i kläm. För hur svårtsmält det än är så kvarstår faktum att en överväldigande majoritet av ungar som hamnar på min typ av bord har frånvarande fäder, fysiskt eller psykiskt. Vis av den erfarenheten skulle jag aldrig skaffa barn med någon som inte prioriterar sina barn.

Håller som vanligt med didis.

jag ser dte såhär, om du/ni är överens om att hans ka jobba mycket och ta huvudansvar för inkomster och du jobba mindre och ta huvudansvar för att satsa tid på hem o abrn så är det ok. Men om hans val ska avgöra ditt val utan att du vill det, dåär det inte ok (eller vice versa). Och om ni gör ett val där den ena drar in mer pengar och den andra satsar tid, då måste ni göra ett val som är medvetet med att ni får samma levnadsstandard - titta kallt på ekonomien, titta på pensionen etc - och titta på möjligheten till egen tid!

Jag är snart färdig jurist och räknar med att ha ett jobb där jag jobbar 60 timmar i veckan (inkl. egenstudier) (jag vet också hur mkt mina redan färdiga kompisar jobbar och det varierar just nu mellan 50-60 timmar och då är det ändå lågkonjunktur- och de jobbar ej med konkurser). Min fästman och jag pratar mycket om hur vi ska hantera det och som tur är för mig kommer han antagligen ha ett jobb där arbetstiderna ligger på det normala 40h och då tror jag att det går att lösa.

Jag tror att man får göra upp en plan när var och en får göra karriär samt ungefär hur många barn man vill ha. Förutom att det är skillnad på karriär och karriär så är det också skillnad på barn och barn (både till antalet och till personligheten). Visst. många jurister på affärsjuridiska byråer har barn, men inte så många har fler än två skulle jag tro. 

Jag tror att din fästman behöver tänka att om han vill ha barn så kanske karriären går långsammare men det finns ändå alltid möjlighet att nå dit man vill även om det tar längre tid (men let's face it, föräldraledighet på 6 mån kan de flesta jurister klämma in). Jag tycker inte att du ska uppoffra din karriär för barnen eftersom jag tror att risken att du blir bitter i slutändan är mkt stor- speciellt om ni skiljer er (och risken för skilsmässan ökar i ojämställda par, ojämnt uttag av föräldraledighet är en stark indikation på ojämställdhet osv).