Kyrka bokad men inget frieri än!?

Lustigt, med tanke på att du skrev "Oki, du e en av de få jag stött på som tycker det, men vi alla tycker ju olika. Tycker det e konstigt om man vill ha det ultra traditionellt o inte göra bröllopet med lite egna influenser."

Det är framför allt lustigt för att du gjorde en generell undran till en undran om ditt privatliv, emedan du gör om ditt uttryckliga "du" till mig till "ingen särskild".

Ok, kort då.
Inget privat krig, men precis som du så måste jag svara för mig, e väl inget att förvrida till personligt krig.

Sakfråga? Ok. Vi förlovade oss för att vi var kära, ville ta nästa steg i förhållandet för att senare i livet gifta oss.
Vi var som sagt äldre än 16 och seriösa, bodde ihop med mera. Och en förlovning behöver bara representera förlovning.

Räcker det? Det gör det för mig iaf.

Haha, jätte lustigt då. E det roligt att gräva djupt? Du behöver inte svara på detta, men tycker det e mer lustigt med dom som måste gräva o gå tillbaka för att hitta saker att kommentera.

Nu har jag iaf förklarat "mitt privata" för dig. Tycker det räcker.

Gör en statistisk undersökning då.

Erh... på vad?

Okej nu får jag väl hoppa in hehehe
Förlovningen för mig representera i stort sett egentligen inte så mycket. Vi var 21 respektive 20 år så jag tror det var "en sån grej" man gör i den åldern (ursäkta, en DEL gör), du vet att: ohh nu är vi förlovade

Hur skulle jag kunna veta efter ett halvår ihop att detta var killen jag skulle/ville dela mitt liv med?? Ärligt talat- just då var det en rolig grej Ja så var det faktiskt. Vet ju att vissa känner att det ska representera nåt men vid tillfället tror jag faktiskt inte att det gjorde det...

Jag säger inte att någons tanke eller åsikt om hur dom vill ha det är fel, och även om jag mest troligt inte kommer få nåt frieri så skulle paketet ändå på nåt sätt kännas komplett.. Förstår nån hur jag menar?

Innerst inne hade jag önskat mig ett frieri, men jag kommer nog till ro med att det inte blir något
Som sagt, kärleken är ju där ändå

Och ja, alla gör vi olika.. Men måste få säga att det var kul att läsa alla reaktioner! hehehehe

Jag vet att vi ofta pratade om förlovning och jag tror att min käraste insåg attt jag ville göra det mer för att det var en sån grej man gjorde än att jag verkligen var redo att gifta mig så han fortsatte att säga nej. Det växte liksom bort på nått sätt och jag blev glad åt det vi hade, det vi planerade ihop och att vi levde lyckliga. Visst fick vi hintar från andra och visst sa vi "när vi gift oss..." och "våra barn..." men när vi kändes redo, då frågade han om jag "ville ha en sån här" och vi förlovade oss - med avsikten att gifta oss nån gång.

Jag tycker inte att det är för mycket begärt av din blivande att faktiskt fråga, kanske inte fria (i vanlig bemärkelse) men i alla fall fråga för att göra saken komplett.

Jag tycker inte att det känns som vi som drömmer flickdrömmar motarbetar feministernas hårda kamp eller på annat sätt underminerar kvinnors självständighet. Vill man bli friad, ja då vill man det!

vi förlovade oss eftet att ha bokat kyrka. Tycker det känns som den naturliga vägen. Förlovningen betyder att vi säger till varandra att vi vill gifta oss med varandra men också visar det för alla andra genom ringarna.

Min invändning bygger på logik och inte "feminism". Har man redan frågat och redan fått svar - vad är då vitsen med att fråga igen..?
Alt. vad är vitsen med att fråga om man redan har fått svaret?

När vi förlovade oss var det för att vi skulle gifta oss nångång i framtiden men bestämde inget datum eller liknande. Men min sambo friade inte då, han frågade om jag ville förlova mig med honom.
På vår 3:e förlovningsdag gick han ned på knä och friade, alltså frågade om jag ville gifta mig med honom.
Efter det bestämde vi datum och bokade kyrka mm.

Så pånått sätt som jag inte kan förklara riktit så är inte frieri och förlovning samma sak för oss. Men be mig inte förklara vad eller varför

personligen så tycker jag att en förlovning betyder "nu gifter vi oss" För mig har det aldrig varit aktuellt på något annat sätt. Jag har tom tidigare tyckt att de som förlovar sig bara för sakens skull på nåt sätt "förstör" lite för de som är förlovade på "riktigt" Att de på nåt sätt inte tar det på allvar och därmed nästan förlojligar den klassiska förlovningen. Nu skulle jag inte gå så långt längre utan det är snarare en åsikt jag hade i gymnsiet när folk förlovade sig till höger och vänster. Att man förlovar sig med intentionerna att gifta sig men inte harbestämt när är det väl inget fel med? Sen om man vill ha ett till frieri när det är dags att börja planera så är det väl ändå upp till varje par? Som sagt själv skulle jag inte göra på det sättet men jag kan nog på ett plan ändå förstå folk som vill ha det så...

Du får gärna upplysa mig, för jag har fortfarande inte fått förklarat för mig vad förlovningen representerar för dem som inte anser att förlovning är ett beslut att gifta sig.

Jag va bara tvungen att hoppa in här. Jag förstår exakt vad du menar, det du skriver är exakt så som min situation har varit. Vi förlovade oss när jag var 20 bara för att det var nästa steg, jag tror ingen av oss tog det speciellt jätte seriöst och trodde nog egentligen inte att vi nästan 6 år senare faktiskt ska gifta oss. Strax före jul började vi prata lite smått om framtiden och vi tyckte att det lät jätte mysigt att gifta oss i sommar. Vi tittade lite på ringar tillsammans och började smått med planerandet. Jag var som du helt säker på att det inte skulle bli ett "riktigt frieri", och var lite besviken över det, men tänkte samtidigt att det är bröllopet som är det viktiga. Men för några veckor sedan när vi skulle gå och lägga oss så plockade fram en ask ur fickan med en ring. Han hade köpt en tillfällig ring så att han skulle ha nåt att fria med eftersom leveranstiden på vigselringen skulle ta sån tid..

Så jag fick precis som jag ville, ett riktigt frieri (dock inte på knä, men nu ska man ju inte va jätte kinkig!).. Jag hoppas verkligen du får ditt frieri du också, det är ett minne för livet! Men samtidigt, om du inte får det så är det ju inte hela världen, jag kan tänka mig att bröllopet är ändå den dagen man kommer minnas mest..

Jag kan inte låta bli att småle för mig själv. Jag känner igen argumenten från brudöverlämningstrådarna. "För mig betyder" Vad det verkligen betyder och symboliserar verkar vara irrelevant.

Jag tycke också att det är sorgligt att kvinnor går hemma och väntar på frierier. Kommunicerar ni inte med varandra? Jag ville ha ett frieri och när det blev aktuellt så sa jag att jag tyckte att en förlovning skulle föregås av ett frieri och vem som friar spelar ingen roll. Min sambo höll med och det blev jag som hann först. Vi hade kommunicerat och ingen gick och väntade i förtvivlan.

Visst är det väl relevant vad saken innebär för dig när du tar ställning för eller emot.

Jag har förståelse för TS om hon känner att hon missat ett steg i "processen" men samtidigt är det också en del av fantasin att inte behövs be om ett frieri. Att tala om för sin partner att man tycker att en förlovning kommer före bröllopet och en förlovning inleds med ett frieri, det är en annan femma. Visst kan det kännas löjligt för vissa att fråga igen eller fråga när kyrkan är bokad men uppenbarligen inte för TS eftersom hon startat tråden.

Men ett frieri är ju en frâga frân den ena partnern till den andra om denne vill gifta sig. Har man bestämt sig för att gifta sig (vilket man ju har om man bokar kyrka osv) ser jag ingen vits med att frâga! Dâ blir ju frieret bara en tom handling man vill ha för man har sett det pâ film sedan man var liten...Kan förstâ mânga vill ha det traditionnella frieriet (är själv sâdan) men dâ kan man ju inte rusa iförväg och bestämma bröllopet innan frieriet skett! Se till din blivande förstâr du vill han ska fria / alt. ta tag i saken och fria själv...Nu kan jag förstâ om din fästman inte fattar du väntar pâ ett frieri, allt är ju redan bestämt, sâ kanske fâr du fundera pâ vad du önskar dig egentligen? Att se honom pâ knä med en ring? Isâfall kan han väl ge dig ringen pâ knä när ni köpt den...Känslorna kan ju aldrig bli desamma som i det ögonblick nâgon faktiskt ställer frâgan om du vill gifta dig eftersom ni bestämt det redan sâ definera vad du egentligen vill fâ ut av "frieriet" och försök fâ honom att förstâ det.