Vi har tillsammans bestämt att vi ska gifta oss, och kyrka, lokal mm mm är redan bokat.. men jag känner mig snopen.. ville innerst inne ändå ha ett frieri, och det har jag inte fått nåt än 
(du vet den där barndomsdrömmen att han ska gå ner på knä osv osv hehehe)
ska jag göra slag i saken eller ska jag avvakta och se om m2b gör det??
Ville bara ha lite tankar o tips från er 
För mig är det så att förlovning = frieri. Blev så trött på alla tjejer i min ålder som redan i högstadiet skulle hålla på och förlova sig till höger och vänster, och bestämde redan då att jag inte någonsin skulle förlova mig för att vara förlovad, utan enbart för att vi skulle gifta oss. Så är min känsla kring det hela i alla fall.
Hade nog också känslan av att jag ville bli friad till, och det hade jag nog även sagt i något sammanhang när det diskuterades - så att min sambo hörde. Den känslan "växte bort" när jag blev litet äldre, men sambon kom ihåg det, så när han lyckades luska ut att jag inte ansåg att man behövde ha ringar när man friade, utan man kunde välja dem efteråt så fick jag mitt frieri. Jag förstod att han skulle fria ungefär 5 sekunder innan han gjorde det, hade ingen aning annars...
Men det stora och fantastiska i det hela var inte frieriet i sig, utan att han ville gifta sig med mig. Och det hade varit lika fantastiskt även om vi hade bestämt en förlovning gemensamt eller om jag hade friat.
Jag tycker också det är lite konstigt att frågan önskas ställas, speciellt om kyrkan är bokad.
Det stora är precis som Ore skriver att han vill dela sitt liv med mig. Vi förlovade oss tom efter att kyrkan var bokad, tycker inte heller det är någon direkt mening att vara förlovad om det inte finns direkta planer på giftemål. Sedan kan det vara 3 år bort, men att inte kunna svara på om man ska gifta sig när man är förlovad är för mig jättekonstigt.
Jag håller förvisso med om att man inte bör förlova sig innan man har planer på att gifta sig men att ha planer och kunna genomföra dem är olika saker. Visst kan det kännas viktigt att få frågan även om det inte har praktiskt betydelse. Boka kyrkan och sen förlova sig är kanske omvänd ordning men då behöver ju inte "frågande" part vara orolig för ett nej 
Fast om man inte tycker att det ska vara "ultratraditionellt" är det väl ännu märkligare att man känner behov av att alls bli "friad till"..?
Frågan är vem det är som är "ultratraditionell" då...
Why not! Gått 5 år. Konstigt? Nej, vi gör så olika nuförtiden, bara att acceptera tycker jag.
Nu får ni ursäkta tjejer och killar på denna tråd men det verkar finnas en inställning på BT, och jag har sött på den tidigare, att om man inte vill ha ett traditionelt bröllop så ska ALLT vara mot traditionen. Att man gör som man vill kan faktiskt betyda att en del av bröllopet är traditionellt och en del saker blir lite utanför normen och traditionen. Ibland krockar drömmra och fantasier med hur verkligheten utspelar sig och man är lika lycklig för det.
