Pappa som ger bort?

Undrar om det egentligen är några andra än vi/de som diskuterade det här förra gången som är igång nu. Fast jag ser ett och annat nytt nick som jag inte sett förut.

Av den anledningen vill jag beskriva min egen syn på saken.

I Sverige har brudöverlämning aldrig varit någon stor och spridd tradition. Från kristendomens inträde vid förra millenieskiftet fram till 13-1400-tal skedde i regel vigseln på kyrktrappan dit brud och brudgum fördes av sina respektive svenner och jungfrur.

Efter vigseln på kjyrktrappan gick så hela sällskapet, ledda av präst och brudpar, in i kyrkan för att fira mässa innan det var dags för fest och till sist sängledning (en rolig sed som inte verkar ha någon större chans att återupplivas ).

Vid mitten av 1300-talet börjar det bli vanligare att vigseln sker inne i kyrkan, om inte annat är man mer oberoende av väderlek och liknande. Då ter det sig naturligt att brudparet fortsätter att, som tidigare, gå in i kyrkan tillsammans.

Och så har det i huvudsak varit sedan dess!

Därav finns det alltså ingen som helst grund i tänket att brudledning skulle vara en äldre eller ursprungligare tradition än att brudparet går in tillsammans.

Många hävdar att de absolut inte är influerade av vare sig amerikanska filmer, TV-serier eller något annat utan det verkar som att tanken att gå in i kyrkan bredvid sin far helt spontant uppstått hos dem i deras allra tidigaste barndom.

Mot detta talar förstås att det är högst osannolikt att en stor mängd små flickor helt oberoende av varandra skulle få precis samma idé. Då är det troligare att de mottagit någon form av gemensamma influenser, eller att de blivit påverkade av andra personer som i sin tur tagit emot gemensamma influenser.

Vad gäller hur symboliken skall tolkas så är det, enligt min mening, svårt att tolka det som något annat än ett överlämnande. Bruden går in på sin fars högra sida för att framme vid kortrappan övertas av brudgummen. Kan symboliken bli tydligare? Pappan ger sin dotter till hennes make. Man får förmoda att det sker i samförstånd och med den allra största glädje på alla sidor, men till sist så är det ända så att pappan ger bort son dotter, om än symboliskt.

Men är då inte den vita klänningen en lika kvinnoförnedrande symbol, den står ju för renhet och oskuld?

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Den vita klänningen är en sed som importerats (för övrigt från i stort sett samma kultursfär som brudöverlämningen) under slutet av 1800-talet. På brudkort från början av 1900-talet är ännu svarta brudklänningar allmänt förekommande, vilket alltså inte hade att göra med deras status som oskuld eller ej.

Att den vita klänningen vann popularitet var en klassfråga; man signalerade att man var rik nog att skaffa en klänning som inte gick att använda mer, i motsats till den svarta klänningen som gick att ha som högtidsdräkt även vid andra tillfällen. Man får också komma ihåg att före den moderna textilindustrin var tyg och kläder oerhört dyra och dyrbara.

Man importerade alltså den vita färgen på klänningen, men inte betydelsen. Den smög sig in senare eftersom det som sagt är oerhört svårt att ta in en sed utan att ta med dess symboliska betydelse.

Det är bara bra om du averagerar dig på mig för jag tar ingen skada (och där var jag INTE ironisk)

Min poäång är att jag ser det som en patriarkal symbol och många med mig. Därför spelar det inte så stor roll om du väljer din far som person eller som man, för du gör det lik förbaskat och det är en del av ett mönster!

Men bra att du håller med mig om McDonalds för det är verkligen för jäkligt! Och jag håller med om att det borde vara mer könsneutrala leksaker i vaje box istället.

Haha, tack! *ler*

Jag tycker det spelar roll om jag väljer min far som person eller "man". ENORM roll.

Va?! Vad händer på Mc Donalds???

Ska dom sluta sälja Big Mac??

Jag skulle vilja säga att det är dumt att dela upp saker i manligt o kvinnligt i SYNNERHET när det gäller barn! Det absolut viktigaste är att låta varje individ utforska och utveckla sin egen personlighet utan en massa dumma etiketter i blå eller rosa.
Jämställdhetsfrågan är ju både ett strukturellt och individuellt problem som jag ser det, och det räcker inte med att enbart etikettera vissa företeelser som förkastliga i ett genusperspektiv utan att samtidigt ta hänsyn till alla andra faktorer som påverkar individen. Och det är verkligen inte konstruktivt att avfärda en individ som en blåst kossa som köpt en fånig hollywoodsaga utan att tänka bara för att han eller hon har en annan syn på denna företeelse.

Burre Präst: Vad säger du då om alla som tar upp sina egna släktingar som exempel på att det faktiskt har förekommit?
Eftersom du ändå drar upp jämförelsen med den vita klänningen så undrar jag varför det skulle vara omöjligt att importera en annan bröllops detalj utan dess negativa betydelse? I de länder där den praktiseras i kristna kyrkor så har de ju inte längre den betydelsen öht?
Du säger att symboliken är självklar men det kanske bara ser ut så för dem som är invanda med det tänkandet? Och andra ser nånting HELT annat än vad vi i Sverige gör? Tror du på den möjligheten eller har svenska kyrkan tolkningsföreträde i symboliken i alla ritualer?

som en liten parantes. Snackar med en engelsk kompis nu. Frågade hur det funkar i England. Fick svaret att det är vanligast att gå in med pappa, ingen tycker det är nåt konstigt, och visst att det en gång betydde att bruden gavs bort förr i tiden, men ingen ser det så nu.

Ville bara säga

Haha :)

Fast det är inte säkert att det handlar om något annat för personen i fråga. Man har en fin relation till sin pappa, man har hört talas om eller sett brudöverlämning och vill göra det för pappas skull. (Inte reflekterar man heller över att mamma hamnar i skuggan på detta vis, för man har inte sett exempel på att hon ska hedras på liknande vis.)

Att det finns en symbolik i det har man inte alls funderat på, inte heller att det är en symbolik som man innerst inne skulle ta avstånd ifrån.

Har man väl frågat pappa och han nu blev glad så tror jag att det skulle kännas hemskt att säga att man har ändrat sig trots att man fått veta symboliken. Då känns det nog bättre att hålla hårt fast vid de argument man har för att kunna må bra med det val man har gjort.

De som ändrar sig i frågan är nog de som inte har kommit så långt i planeringen att det kan såra en pappa eller bror om man ändrar sig.

varför skulle brodern eller fadern bli sårad om det nu är så hemskt?

Att somliga tar upp egna släktingar som exempel på att seden med brudöverlämning faktiskt förekommit motsäger på intet sätt det jag säger, att brudöverlämning aldrig haft någon framträdande plats i svensk vigseltradition. Det enda det visar är varifrån man fått sin påverkan. Sen undrar jag då varifrån dessa släktingar fått idén... någonstans kommer det ju ifrån eller hur?

Jag vet att brudöverlämning inte har samma juridiska betydelse som det hade för t.ex. 150-200 år sedan i de länder där det praktiseras. Däremot har jag mycket svårt att se att den symboliska betydelsen, att pappan ansvarar för och står för dotterns säkerhet tills maken övertar det ansvaret, skulle vara helt frånvarande i de kulturer där seden förkommer.

Om man frågar en engelsk brud varför hon går fram med sin pappa så får man troligen ett svar i stil med "Så har vi alltid gjort." Då blir ju en följdfråga "Varför har man alltid gjort så?" Svaret på den frågan ger ju vid handen vad handlingen står för.