Glittertråden fortsätter, nr12?

Hej!
Glad att höra att jag är saknad! =)

Det är samma för mig, ont om tid men framförallt ont om ork att skriva. Det tar otroligt mycket mer på en att vänta nummer två med heltidsjobb och en treåring att ta hand om!
Har problem med rejäl fogvärk, trötthet, värmevallningar och hjärtklappning/ oregelbundna och hårda slag. Går även upp snabbt och stadigt i vikt, kanske har jag fått problem med sköldkörteln igen, som med Leo? Vecka 27 nu.

Förövrigt är allt bra och Leo och Tomas mår kanon. Leo är helt underbar nu när treårstrotsen passerat =). Lite trist dock att han fortfarande väldigt mkt är pappas pojke.

Har fått den berömda känslan för att "boa" (många gravida får ett plötsligt ökat intresse av att pyssla i hemmet). Har fått för mig att göra om större delen av plan 2 för att det är för "kalt". Nåja.. det går ju inte direkt att köpa kläder längre ;) Men inser att jag gjort av med alldeles för mkt pengar på sistone. Typiskt mig när jag inte mår riktigt bra. Vill inte vara gravid! Förstår inte hur jag kunde tycka att det var så mysigt förra gången!!?? Eller så har hjärnan förtängt det dåliga.

Bröllopsresan var iaf kanon! Kan rekommendera alla att åka till Sheraton Salobre på Gran Canaria. Underbart bra 5- stjärnigt hotell för en helt ok peng! Vi bokade kort tid innan resan och betalade 11.000kr per pers för en vecka, bokar man några månader innan kostar det ca 8.500kr.
Var så mysigt att bara vara vi i en hel vecka, vi sa inte ett irriterat ord till varann på hela tiden. Vilket är ovanligt iaf från min sida i vardagen, haha ;) Vi har det riktigt bra med varandra nu sedan drygt ett halvår tillbaka och jag är säkrare på mina känslor än någonsin. T är däremot något svalare, men så reagerar han alltid när jag inte är lika "svår", vi är likadana båda två. Är säkerligen rätt jobbigt för honom också att jag är gravid, orkeslös och gnällig.

Hoppas ni andra har det bra!??
Hur ska alla fira jul?

Karin vad trist att du har det så jobbigt just nu. Alla symptom på en graviditet! Snart är det över och du har en ny liten pojke att ta hand om!

Var bokade ni er resa? Vi hade tänkt att åka en vecka i februari och då blir det kanarieöarna. Vi vill helst ha all inclusive.

Trist att graviditeten är så jobbig Karin. Måste dock ha varit skönt med resan. Vi har just nu inte riktigt råd att fara någonstans. Planerar att fara tillbaka till Thailand på semester, alltså måste vi spara ihop pengar till det. Sedan tog ju mitt datainköp en del av semesterpengarna också

Har haft det riktigt skönt i helgen när jag fått huset för mig själv. Har roat mig med att ligga på soffan och kolla på DVD *S*

Idag har jag ringt och bokat in läkartid åt B. Han skall opereras för sitt snarkandes.. men först måste han träffa doktorn och sättas på kö (samt få mer info om ingreppet). Vi valde operation istället för en sådan där andningsmaskin..

Vad glad jag är att ni äntligen har kommit tillbaka och skriver
Trodde ett tag att nu rinner tråden ut i sanden och vi tappar kontakten
Men jag hoppas ni har tid att titta in ibland!

Vad tråkigt att du inte njuter av denna graviditet Karin, stackare. Men tänk på resultatet, vad som komma skall, då är det värt att ha lite ont.
Och vad skönt att få åka iväg på tu man hand.

Vi sitter och kollar resor just nu, ska åka tillsammans med ett kompis par som fick barn samtidigt som oss. Ska åka på sportlovet, i slutet av februari. Så jag var runt i stan idag och tog hem lite kataloger.Så skönt att se fram emot något varmt!
Ser ut som om det lutar åt Teneriffa just nu. Har varit på gran Canaria så jag vill se en annan ö nu.
Någon som kan rekommendera något hotell, ställe, ort?

Iza- på Ving.se. Jag skulle inte rekommendera er att ta all inclusive på canaries, man tröttnar fort på hotellmaten som är rätt smaklös och fet där. Likaså på 5- stjärniga hotell. Det är bättre att leta sig ut på de bättre små restaurangerna på orterna och äta på hotellet de dagar man inte orkar.
Hotellet hette Sheraton Salobre i närheten av Meloneras (hotellet ligger uppe i bergen).

ilken bra idé Ylva! Tomas skulle oxå behöva en opertion, han väcker mig flera gånger per natt med sitt jäkla snarkande.. Nu när jag är så lättväckt är det ännu värre, kommer nog att flytta in i ästrummet på allvar snart.
Hur går en operation till??

Jess- vi behövde nog bara en spark i rumpan ;)

Mja, vad som komma skall är tre nya värsta månader i mitt liv och en vidrig förlossning så det känns inte såååå lockande direkt.. (de första 3 månaderna med leo var rena helvetet)

Kram!

Karin, en sådan där operation är något jag längar efter!

Gå med Tomas till vårdcentralen och be om en remiss för snarkningen. Vi gjorde så här...
1. Jag ringde och bokade tid på vårdcentralen för att han snarkade så.
2. Vi kom dit och fick remiss till ÖNH-kliniken på Huddinge sjukhus.
3. Gick till läkaren på ÖNH och han undersökte B´s näsa och hals. Dock ignorerade läkaren mig totalt och lyssnade inte ett ord på mig när jag försökte förklara hur mycket B snarkar.
4. Vi fick hem en liten bandspelare för sömnregistrering.
5. B försökte sova med den där utrustningen på sig, men det funkade inte för honom.
6. Fick kallelse till Sömnlab för att han skulle sova där en natt och bli registrerad.
7. Inget händer
8. Efter nästan 2 år fick vi svaret på undersökningen. B har flera andningsstillestånd per timme och massor med mikrouppvaknanden.
Tyvärr har han inte så dåliga värden att han får den där snarkskenan subventionerad, men däremot fanns ju operation eller den där andningsmasken att välja mellan.

Operationen går till som så här... (förmodligen olika beroende på vad som passar bäst för patienten).
Dom tar bort tonsillerna och trimmar ner den där tappen längst bak i gommen.

Stackare som måste sova brevid era snarkande karlar! Jag har nästan fobi mot snarkningar, kan omöjligt sova, blir galen!
Martin kan snarka till litegrann (något han börjat med sista halvåret) när han ligger på rygg. Men då sparkar jag till honom och då vänder han sig på sidan och tystnar direkt. Men detta händer bara ibland som tur är.

Mycket kan även hänga på vikten. 2 av Martins kompisar snarkade som grisar när de var lite överviktiga (inte tjocka). Nu är de vältränade och snarkar inte alls längre.

Men det är tur att det finns operationer mm som kan hjälpa.

Hihihihihi... Smart av dig att göra så Jess. Mitt ex snarkade också massor, men jag lärde mig att om jag låg och kliade honom bakom örat så tystnade han När han sedan tystnat så var han tyst resten av natten *ASG*

I B´s fall tror jag inte det har med övervikten att göra.. Hans son har nämligen också börjat snarka och Freddan är smal som en pinne

Det blev inte alls "imorgon"... *skäms*

Men, suck, det är bara ett bevis på hur lite tid jag har för datorn. Albin kräver mer och mer "underhållning" och han sover så bra på natten så det blir bara ett par korta sovstunder under dagen så då hinner jag nästan ingenting. Sen har jag även medvetet prioriterat bort vissa saker. Han måste ju få komma i första hand. Som nu ligger han och skriker bara för att jag lade ner honom en stund. Och då mår jag dåligt när jag måste lämna honom ensam. Så jag har liksom givit upp om att hinna slå på daton ens.

I övrigt är det väl rätt bra. Vi hade dop i söndags och det gick jättebra. Men jag var jättestressad hela dagen så jag kunde inte njuta så mycket av det hela. Men Albin höll sig lugn i kyrkan, förutom att han höll på att äta upp rosetten!

Däremot känner jag en enorm frustration i förhållandet. Efter förlossningen har mina känslor för D svalnat rejält. Jag går mest omkring och irriterar mig på honom. Jag tycke inte att han gör nånting här hemma längre. Han får inte de enklaste saker gjorda. TVn fick ett fel i februari och han har ännu inte lämnat in den! Ute står släpet fullt med skräp som ska slängas och nu har det stått där sen augusti. Nu har det väl frysit fast! Han skyller på ryggont och trötthet, att han har jobbat mycket. Att jag också har det tufft på dagarna verkar han inte ha någon förståelse för. Sen sitter han bara framför datorn på sin fritid. Jag har inte ens någon fritid! Jag är ju med Albin dygnet runt! Men det går inte att prata med honom för han kommer bara med försvar eller blir arg. Det känns skönast när han är på jobbet, hemskt men sant...

Nu skriker A för fulla lungor, måste gå...

Åh Vicky. Jag förstår dig så väl. Men du är inte ensam om att känslorna svalnar för mannen din. Det är såååå vanligt att känna så, speciellt för mammorna.
Jag drabbades av precis det samma, mina känslor för Lucas bubblade över totalt och de för martin försvann nästan. Men det är naturligt men förstås oroväckande tycker man.
Men om det ger dig tröst så kommer de sakta men säkert smygande tillbaka, men det tar sin tid.
Du är full av hormoner och kärleken till ditt barn kommer defenitevt inte svalna. Men nu eftrer 1,5 år är man ute i bubblan, lämnat den intensiva perioden och allt är vardag och en del av livet.
Då har man mer tid för varandra och behöver varandras råd och tankar, oftast handlar det om barnet men man är två och inte själv som man är under första tiden.

Men martin var dock väldigt omsorgsfull, han var uppe varje natt och bytte blöjorna eftersom jag ammade och satt uppe så gick han upp i 2 min och tog blöjorna i alla fall.
Det var han som vankade de nätterna Lucas inte ville sova och det blev han som gjorde grovgörat hemma.

Men de förstår inte och kommer aldrig förstå hur det är att vara själv hemma under frmför allt första halvåret när allt är nytt. Det är MER än ett heltidsjobb! Har man tur kan man sätta sig på toa, har man tur så kan man ta en duch någon dag i veckan , nej men så kännde jag till och från.
Trots det fick vi ett skolboksexempel som varken skrek, var ledsen osv, men det är hela omställningen i livet som vänder upp och ner på allt.
Det är tur att kärleken övervinner allt så man klarar det.

Men ni måste prata, måste våga gråta, det är inte en dans på rosor, han måste förstå till den grad det går.

Kram på dig, alla klarar det, även du!

nej nu blev klockan så där mycket igen, suck kommer aldrig i säng i tid.

god natt!