Glittertråden fortsätter, nr12?

Vilken dag du hade Karin! Fast jag måste erkänna att även jag skrattade när jag läste din beskrivning på mannen som hjälpte dig *fnittrar fortfarande* Visst är det härligt med människor som är så där gulliga och vill hjälpa när dom ser att någon har problem Tycker också att lapplisan kunde ha hjälpt dig när hon såg att bilen stod för nära och du var gravid. *hytter med fingret åt lapplisan* Däremot var det gulligt av henne att riva boten.

Härligt att du blivit faster igen Jess. En riktigt stor flicka och vad snabbt det gick

B mår som en prins igen nu. Han njuter verkligen av att vara hemma märker jag. Igår var han duktig och städade huset medans jag jobbade. När jag kom hem så doftade det nystädat och rent överallt. Han klagade över att det hade varit tungt och att han blivit helt svettig efteråt.. men jag kontrade med att JAG minsann också blir svettig när jag städat hela huset själv oavsett om jag är frisk eller sjuk! *S*

Tror helt klart att han sover bättre nu också när han får mer luft och inte har några andningsuppehåll. Tidigare har han aldrig vaknat av min kaffebryggare, men nu gnäller han över att han blir väckt av den och att den låter högt *fniss* Ska bli spännande att se på måndag om han är lättare att få upp eller inte.

Ja det är helt ok att skratta! I efterhand är det ju faktiskt ganska komiskt.. ;)

Skönt att Bosse mår bra! Underbart att få sova bra! (för dig med Ylva!)

Tillväxt-Ul:et gick bra idag. Bebben väger något lite men väl inom normalmarginalen, dock trodde de tidigare att han skulle väga en del mer än normalen så jag ska gå på täta kontroller nu för att se att han iaf följer sin kurva from nu. Sköööönt!!

Förövrigt så är jag from idag sjukskriven på mer eller mindre heltid då min vänstra karpaltunnel (handled) permanent tycks svullnat upp (köttbullsfingrar!) och gör Aaaap-ont. Jag kan inte längre köra bil och kan inte ta mig till jobbet, och kan ju pga foglossningen inte heller gå längre sträckor/ stunder (ej heller åka kommunalt till jobbet alltså) så det fanns inget annat val än att sjukskriva mig... Tomas kan nog skjutsa och hämta på jobbet då och då och jag kan jobba hemifrån men jag trivs helt enkelt inte i enbart mitt eget sällskap..

Jag är så jäkla deppig att jag drog i mig en andra lunch & en stor skål med chokladbollssmet idag... Jag är mer eller mindre fast här hemma nu i flera veckor!!! Måste ta reda på vad det finns för bussar/ tåg och köpa någon form av bussremsa... Hur ska mitt psyke klara detta??

Oj, vad gott det lät med chokladbollssmet
Trist att du är sjukskriven och har så ont i tassarna Karin förstår att du känner dig lite deppig och nere nu. Hoppas bara att FK inte börjar bråka med sjukskrivningen....

Fy vad jobbigt att få ont och så.
Men ska du inte ta det lugnt nu, det är ju inte långt kvar?!
Du får bita ihop ibland och försöka ta dig ut med bilen, åk till jobbet och ta en lunch mm.
Förbered alla saker om du inte gjort det, men känner jag dig rätt så är väl det redan klart...?

Jag måste vara hemma i morgon med Lucas, han har feber
Och han är ju lika pigg som vanligt så det är ju tråkigt för både mig och honom att bara vara inne.

Nu har de varit och hämtat vår bil, betalt och klart. Kommer sakna den ...

Nu har Martin kommit hem med hans nya stooora bil.

Har varit hemma idag med men Lucas är feberfri i alla fall men dunder förkyld.
Så jag har inget mer att rapportera.

Trevlig helg!

Oj, vad mycket som har hänt!

Ylva: Skönt att B mår bättre och att det inte var nåt allvarligt!

karin: Vilken historia!! haha! Tänk att det finns så snälla människor i alla fall!

Jess: Usch, att du inte blev skakis av att ha varit så nära en trafikolycka! men sånt ser ni kanske varje dag i Sthlm, här händer det som tur är sällan (att man blir vittne till det i alla fall).

Själv har jag klivit upp för jag kunde inte sova. Känner mig så missnöjd och olycklig just nu. Albin är förstås ljuset i mörkret, jag älskar honom så mycket! Men det kan jag tyvärr inte säga om hans pappa. Det är så mycket som irriterat mig så länge så nu känner jag mig mest bara uppgiven, typ ska det vara så här så skiljer jag mig hellre. Jag bryr mig inte ens längre. Orken räcker inte till. Det går inte ens att beskriva problemet, det skulle ta hela natten. Men sammanfattningsvis så känns det som om D fortfarande lever ungkarlsliv och inte tar det ansvar han borde som make, far och husägare. Förutom jobbet så upptas hans tid nästan uteslutande av hans fritidsintressen. Han säger att han inte hinner något men det beror ju bara på att han inte prioriterar hemmet/familjen utan sitter framför datorn i timmar. Han får aldrig något gjort. Till exempel har släpet stått på uppfarten fullastad med skräp som ska till tippen sedan augusti!!! Kan tilläggas att hela ekipaget är rejält översnöat vid det här laget. I princip allt hushållsarbete gör jag nuförtiden, han gör inte sina ansvarsområden. Det går inte att prata med honom, det blir bara bråk och vi klagar på varann utan att komma med nåt konstruktivt. Och det blir aldrig någon förbättring ändå. Visst inser jag att jag också har sidor jag måste jobba med men det orkar jag inte så länge han inte verkar vilja ändra på sig. Han verkar inte ta mig på allvar. Därför var jag tvungen stiga upp och googla på "skilsmässa" om inte annat så för att skrämma honom lite. Jag tror ju inte att vi gör det. Man är väl inte så hot på marknaden längre med 30 år och en halvårsbebis i bagaget. Men många gånger känns det som om jag är värd någon bättre och ibland ångrar jag att vi alls blev tillsammans. Nu är det väl bara att göra det bästa av situationen. Om bara han kunde anstränga sig lite också. Jag vet inte hur jag ska få rätsida på det här. Vi provade familjerådgivning för några år sedan men det var en flopp så det tror jag inte att vi gör igen. Det värsta är att mina känslor svalnar så jag tillslut inte känner något för honom längre så att det inte går att rädda hur gärna jag än vill det. Därför måste det ske en förändring nu innan alla känslorna helt har tagit slut.

Förlåt att jag bara bidrar med negativitet till den här tråden men jag behövde få prata av mig med någon. Imorgon känns det säkert bättre. I alla fall så ska jag prata med honom då och försöka få honom att förstå hur jag känner. Tack för att ni "lyssnat"! Godnatt!

hej Vicky,

Ledsamt att höra hur tufft ni har det, men du har ingen aning hur många jag känner till i exakt samma situation...F*n vad jag blir arg! Det är säkert 4 andra i din situation. Av precis samma anledning och ett par är redan i skilsmässa. Jag hoppas verkligen ni reder ut det, men jag förstår hur du känner det. Vi hade också ett storbråk härom dan och då hade jag samma tankar. jag blir så arg i stundens hetta att det enda jag tänker på är skilsmässa och att jag ångrar att vi träffades.. Men det går som tur är över. Men som du säger så bidrar alla bråk till att känslor svalnar och det blir svårt, om inte omöjligt, att hitta tillbaka till varandra även med relationshjälp.

Sätt dig ner, skriv en lista på saker som han SKA ta ansvar för, och saker som ska ordnas. Be honom att skriva under och sköta sin del. Visst är det sorgligt att de inte kan förstå på egen hand och ta egna initiativ. Det stör mig nog allra mest. Man måste stå där med pekfingret och dirigera och tjata.
Boka till för rådgivning och tala om för honom att det här skriver du under och engagerar dig i, annars flyttar jag ut. Och var hård. Man kommer ingenstans genom att alltid släta över och flyta med. jag lovar att det bara blir värre då.
Du får se det som en investering i Albin. Det ska han också göra.

Får du stöd från familj och vänner? Även om man inte vill blanda in folk i sitt privatliv så kanske det finns nån du kan anförtro dig åt?
Hoppas det löser sig snart och din man tar sitt förnuft till fånga.
Annars kanske du kan lämna Albin hon dina föräldrar nån gång och bara gå ut och göra vad DU vill. Gå och shoppa, ät ute, gå ut och festa lite och tala inte om för D vad du ska göra. Du har ju ditt planerat och eftersom han gör vad han vill, gör du det också!

Här har varit en ganska orolig natt.. J har vridit sig och gnällt halva natten.. Hon har sovit så bra på sistone (efter nån utvecklingsfas) och nu verkar hon varit orolig igen... tänder kanske men jag ser inga!!

Tack för stödet Iza! Skönt att höra att det finns andra i samma situation!

Som tur är har vi redan rett ut allt och det känns mycket bättre idag. Han sa att han mådde dåligt igår. Jag förklarade hur jag kände och jag tror att han förstod att jag menar allvar. Så han tog faktiskt initiativet själv att skriva en lista över hushållssysslorna och vi fördelade dem rättvist. Han erkände också att han varit lite lat och prioriterat sina hobbys för mycket på sistone. Så nu hoppas jag bara att han också GÖR som han säger. Vi älskar ju faktiskt varann och vill absolut inte skiljas. Det kändes skönt att få lite upprättelse! Idag känns allt underbart istället! Tänk så fort det kan vända om man bara kan prata med varann (vilket vi ju kan, det kändes bara hopplöst igår).

Super! Skönt att höra!!

Vicky hjärtat mitt, skönt att höra att ni pratat.
Men jag tror att det är sjukt många som upplever samma situation som ni gör.
Kärleken till ens partner dör nästan för man lägger så mycket kärlek på sitt barn, så var det för oss med. Och kan nog säga att sexbiten fortfarande inte blomstrar, långt därifrån...
Men kärleken finns ju där, man kan ju inte tänka sig ett liv utan sin man i alla fall inte jag.

Och man ser klart och tydligt vem som tar huvudansvaret hemma trots att båda jobbar.
Jag lämnar på dagis, jag stressar järnet för att även sedan hämta på dagis. Kommer hem och lagar mat, fixar och donar hemma kanske tvättar el liknande. SEn är det läggdags som vi delar på men sen måste jag sätta mig och jobba (gör allt det administrativa hemifrån). Så tid att ta hand om mig själv, träna, titta på tv eisterar inte längre. Jag är glads om jag hinner duscha ibland....
Och när Lucas blir sjuk, vem är hemma då? jo jag. Visserligen har jag komptid jag kan ta ut så slipper vi förlora pengar men ändå.

Lucas har blivit sämre, han var aldrig feberfri mer än ett par timmar. I natt och idag har han haft närmare 40 graders feber så det blev läkaren direkt. Och han hade förstås öroninflammation IGEN (4:e gången på 6 mån).
Måste ev utreda det nu hos en specialist som får avgöra om man ev ska sätta in rör eller ej. Många man pratar med är så negativa mot det och att man bör undvika det, vet ej varför?!
Min förkylning har också tagit om rejält .
Men i morgon så ska jag jobba och tvingar martin vara hemma.
Han ska vara borta en del under veckan och jag blir galen att vara inom dessa 4 väggar snart. Har ju varit hemma sen i onsdags!
Älskar mitt barn men ibland måste man få slippa dem och få egen tid.
Just nu har Martin varit borta och hjälpt en kompis med en tv och sen kom han hem och vände i dörren och gick ner till syrrans man som bad honom om hjälp med en annan sak.
Och nu är Lucas förbannad och sitter och slänger saker omkring sig för att jag bara inte orkar att leka HELA TIDEN, suck.

Så Vicky, du är inte ensam om att känna dig uppgiven, man har inte all ork i världen och kan inte vara alla till lags, man måste säga ifrån och ta hand om sina egna behov.

Måste ta honom nu innan han river huset!