Lös biljett till barnkarusellen!

Om ni fortfarande lever och inte avlidit av att läsa mitt lååånga inlägg om XV - Ha en riktigt bra helg nu allihop!!!

Oj, min diet idag bestod varken av GI eller viktväktarna. Det blev ju lite förhastat med Uppsalaturen och vi drog iväg för att hämta lånebilen. Insåg att vi skulle få svårt att hinna med en lunch så jag köpte 3 bullar på vägen . Sen efter undersökningen stannade vi på McDonalds vid 15-tiden. Inte riktigt min stil but shit happens!

Jag tyckte det var intressant, Izzie!!! Har faktiskt sneglat litet på måltidsersättningar, inte för att jag behöver gå ner i vikt utan snarare för att jag har svårt att äta tillräckligt mycket för att orka med träningen. Är i princip beroende av godis och sötsaker för att få i mig tillräckligt... Och det känns inte alltid så nyttigt Så i så fall ska jag ha den måltidsersättningen i åtanke...

Lappis: Trist med missfallet, men utifrån utgångsläget så kanske det är litet skönt att veta att du faktiskt BLEV gravid!!! Och nästa gång kanske hela ägget fastnar (hoppas...)

Angående utomkvedeshavandeskap: Jag har trott att det är när ägget fastnar i äggledaren istället för i livmodern. Rätta mig om jag har fel... Men kan det hända när man som lappis fick ägget tillbakasatt som befruktat ägg?

Välkommen smygläsare, grodan och frugan...

Kängu: Härligt med sista föreläsningen!!!

Och grattis till Moa för att ha klarat första dagis-dagen så bra!

Ego: Jag är sjuuuk... Ligger i soffan med ylletröjan på och täcket över mig, men fryser. Och ont i halsen har jag också...

Och så fick jobbet mig att gråta idag. Oproffsigt, jag vet. Kanske bidrog att jag är sjuk och att 1,5 h-mötet tog 3,5 h, och ogravid såvitt jag vet... Men chefens chef hackade på något jag sa, och han var totalt fel ute och när jag försökte tala om det så skulle jag inte ta det personligt. Det svalde jag, men när jag sedan fick höra att gubbarna på ett av skiften snackat en massa skit om mig vid gårdagens skiftbyte så blev det too much. Jag måste för fasen kunna säga emot dem utan att de börjar prata. Jag kan inte styra vad de snackar på skiften, men jag blir förbannad när de försöker sprida det till andra skift. Och jag kan tyvärr inte bli arg utan att gråta...

Försökte dölja det, men träffade på skiftförmannen när jag skulle gå hem. Fick ett ogenomtänkt infall att säga till honom om problemet, så det gjorde jag. Rödmosig i ansiktet och allt... Han skulle ta upp det med personen i fråga, vilket kändes bra i 5 min. Sedan började jag känna mig som en skvallerbytta, och ifrågasätta vad som kan komma från det. Jag kan ju inte gärna vara beroende av att någon annan håller mig i handen för att de ska göra som jag säger...

Ibland suger det totalt att vara tjej i ledarposition på en totalt mansdominerad arbetsplats...

Ore - jag blir likadan när jag är arg... tårarna kommer och jag förlorar totalt självbehärskningen. Känns så kränkande.

Stackare som är sjuk, krya på dig!

Gällande utomkvedes så frågade jag läkaren samma sak. Kan det verkligen vara möjligt när man gör IVF och han sa att chansen finns men den är ytterst, ytterst liten.

Lappis, oj oj oj.... stor kram. MEN du blev ju gravid och bebisen ville inte stanna pga att den kanske inte mådde bra...
OCH jag har fått det bekräftat från dels gyn och sen min chef berättade idag när vi pratade att kroppen är mer mottaglig när man fått missfall och just varit gravid, så på't igen!!
Jag hade sett till att göra ett FET snabbt o även pökat på nu...
Nästa gång är er gång!

AM, vi fick reda på så mycket som vi behövde under UL, Victor var ett störande moment, så jag ser fram emot att göra det igen. Vi fick bara ett kort, inget annat diskuterades, som film etc. Men detta var ju på kvällstid och lite annorlunda, så jag hoppas på din UL Barnmorska. Överläkaren i går var samma som jag pratade med ag NUPP etc, så jag tog det hela lite med en nypa salt trots allt och blickar fram till 22 januari.

Nu ska jag laga middag till mig o maken!

KRAM

Hur känns det mentalt lappis? Du har ju haft en otroligt omtumlande senaste månad, från besvikelsen med få ägg och framåt...

Det kan ju få vem som helst att bli mörbultad mentalt... Stor KRAM till dig i alla fall!!! Tänker på dig...

Oj, läste mitt inlägg igen... Hoppas att du inte blir deppig av det som jag skrev. Det är ju mycket som är positivt och otroligt hoppfullt... Jag ville väl bara krama om dig litet för att det lät så otroligt jobbigt när jag tänkte på alla tvära kast du haft...

Ore - det är lugnt! Känner mig faktiskt helt ok. Det var jäkligt tungt när mensen kom efter sista IVF'n och sen blev jag orolig av alla blödningar men det känns ändå lugnt nu. Det finns så mycket man kan njuta av i livet men visst gör det ont i hjärtat att det aldrig blir några barn.

Sen är det ju så att resultaten bara har blivit bättre och bättre vilket självfallet inger en lite, lite hopp. November månad så ville tempen inte ge vika (hoppades på graviditet naturlig väg efter all akup.), december fick vi 100 % utdelning på våra ägg men tyvärr ledde det inte till graviditet och så nu den här storyn om att jag faktiskt varit gravid. Något har ju då hänt i kroppen och jag ska så fort blödningarna slutar gå till en ny akupunktör för nya försök under våren.

Jag håller alla tummar jag har, och tycker att det är skönt att du mår helt ok! Som du säger så finns det mycket annat i livet, det är lätt att glömma det ibland har jag märkt...