• kattklor

    Besviken på frieriet.

    Min pojkvän friade till mig igår. Han är ingen giftermålstyp egentligen och tycker inte om sådana romantiska traditioner. Dock är jag väldigt mycket för sådant, så han har länge velat att jag verkligen vill gifta mig.
    Vi har en stor åldersskillnad, så det har varit jobbigt till och från. Vi har vart nära att ge upp. Men i somras flyttade vi ihop, och sedan dess har vi liksom insett att vi inte borde vara utan varandra.
    Så, i veckan var jag borta ett par dagar på besök i min gamla hemstad. När jag igår kom hem, så gick vi på en restaurang och tog två bärs. Och så friade han...
    Hans tårar rann nästan konstant, och han var väldigt glad, varm och verkade lycklig.
    Jag svarade ja... och sedan var det liksom över.
    Vi åkte hem, och kollade på tv...

    Har jag rätt att känna mig lite besviken eller är jag bara otacksam? Jag förstår att man kanske inte köper en ring, men han hade väl åtminstone kunnat planera något, gå ner på knä, köpa nån blomma - vadsomhelst.
    Jag känner mig mest bara ledsen och besviken, har tappar lusten.

  • Svar på tråden Besviken på frieriet.
  • Zsarah

    Jag tycker att du inte ska ta upp att du blev missnöjd med hans frieri, alltså om det var jag så skulle det vara djup sårande och ännu värre då han faktiskt visade så mycket känslor så att han grät. Jag skulle istället säga att du vill fira lite mer romantiskt att ni nu är förlovade.. om du är missnöjd så tycker jag att det är upp till DEJ att göra nått åt det för det är ju du som är missnöjd. Fira det på något sätt, ta in på hotell, bada bubbelbad, champange, levande ljus etc. eller vad du nu tycker är romantiskt.. :)

  • mct

    Min kille friade en vanlig måndag efter jobbet hemma i köket.. Inte romantist för fem öre. Men det var mysigt iallafall. Jag hade ju föreställt mig ett helt annat frieri med att han skulle gå ner på knä etc. Men det blev ju bra ändå.. Gifter mig nu på lördag =)

    Tycker att det lät rätt mysigt att gå ut och ta en öl bara ni två.
    Det är ju nu det roliga börja.. Att planera ett bröllop är jättespännande och kul..

    Hoppas att allt går bra!

  • Wiggy

    Tror inte ni kvinnor begriper vad vi män går igenom när vi ska fria. Dels rädslan att få ett nej, dels pressen på oss att det ska vara det "perfekta frieriet" a´la Hollywoodstuk. Man kan få hjärtinfarkt på mindre stressnivåer. Jag friade enligt konstens alla regler med romantisk middag ute och hela paketet och fick till svar: "Du skämtar bara!" Tappar man suget då eller? Hade planerat det hela en vecka, varit hos guldsmeden och hela köret. Sen fick jag sitta och försöka övertyga henne om att jag var allvarlig en kvart.

    Sen sa hon naturligtvis ja och blev jättelycklig men jag var på väg att säga att jag skämtade ett tag och ta det hela en annan gång. Tro mig: När en kille väl får fram frågan så har han våndats länge! Inte så konstigt om det blir "fel".

    Och nämn för Guds skull inte att du blev besviken över hans frieri. Det är ungefär lika effektivt för en mans självkänsla som att höra "Men halleduttane, då! Vad söt den är", skulle jag tro.

  • Stolen Hearts

    Jag tror att du är lite som jag, vill att allt ska vara som på film och i såpans värld.
    Jag tror att man får sänka sina förväntningar lite och se det fina i det man får istället för att sukta efter det perfekta.

    Min blivande man föreslog att jag skulle fixa ett manus åt honom så att han kunde säga dom rätta sakerna som jag ville höra (hi hi).

    //Kicki

  • anne på grönkulla

    Romantik uppstår ju i ögonblicket och i samspelet mellan personerna i paret, inte i planeringen eller i nåt manus.

    Vilket betyder att romantisk kan man vara iklädd pyjamas sittande på köksgolvet lika gärna som uppklädd på restaurang. Det blir vad man gör det till. Känsla, spänning och ömsesidighet skapar stämningen.

  • Tea80

    Jag har väl oxå drömt om ett "romantiskt" frier..men min man är inte den romantiske typen...slutade me att jag friade själv...vid frukostbordet en söndag....inte romantiskt i mina ögon....men jag fick ju ja och det var det viktigaste!!

  • Ninnispinnis

    Jag tror att vi tjejer ofta har en felaktig bild av andras förhållande och bröllop. Vi tror att "alla andras" frierier innehöll mannen på knä, fin restaurang, champagne, den perfekta platsen, de perfekta orden, de perfekta ringarna med mera... Vi har en tendens att inbilla oss att alla andras bröllop gick helt enligt planen, var helt perfekt och att det bara var vårt eget som kanske innehöll vissa missöden eller besvikelser.

    Det räcker med att läsa denna tråd för att inse att det inte är så. Och det behöver inte innebära att det är mindre vackert eller värdefullt för det, precis som många påpekar. Jag tror vi gör oss själva illa genom att hela tiden jämföra oss med andra, då vi ofta anser att vi själva kommer till korta.

    Lyckligtvis är vi alla olika och vi har inte samma förutsättningar eller möjligheter. Våra frierier och bröllop är ju efter vår egen bästa förmåga, mer kan man inte begära. Det faktum att din m2bs tårar rann av lycka när han friade till dig tyder på stora känslor och stort mod tycker jag. Det är äkta romantik i mina ögon!

  • passionsblomman
    Wiggy skrev 2008-09-30 09:17:20 följande:
    Tror inte ni kvinnor begriper vad vi män går igenom när vi ska fria. Dels rädslan att få ett nej, dels pressen på oss att det ska vara det "perfekta frieriet" a´la Hollywoodstuk. Man kan få hjärtinfarkt på mindre stressnivåer. Jag friade enligt konstens alla regler med romantisk middag ute och hela paketet och fick till svar: "Du skämtar bara!" Tappar man suget då eller? Hade planerat det hela en vecka, varit hos guldsmeden och hela köret. Sen fick jag sitta och försöka övertyga henne om att jag var allvarlig en kvart. Sen sa hon naturligtvis ja och blev jättelycklig men jag var på väg att säga att jag skämtade ett tag och ta det hela en annan gång. Tro mig: När en kille väl får fram frågan så har han våndats länge! Inte så konstigt om det blir "fel". Och nämn för Guds skull inte att du blev besviken över hans frieri. Det är ungefär lika effektivt för en mans självkänsla som att höra "Men halleduttane, då! Vad söt den är", skulle jag tro.
    Det var precis det jag satt och funderade över när jag läste...
    När jag fyllde 30 stod det tre röda rosor på bordet på morgonen och så sa min man att "själva huvudgrejen kommer sen"..

    Nu har det gått en hel massa år och det blev aldrig något "sen".
    Eftersom han sa så, gick jag ju såklart och väntade på vad det var som skulle hända-typ "när ska jag byta om?", Men det visade sig så småningom att han gått och tänkt att det skulle vara så himla särskilt så han slog knut på sig själv och istället fick jag ingen present alls...

    Den gången var jag höggravid och full av hormoner och ganska ledsen, orkade inte ordna m fest eller nåt, så det var synd att han inte kom sig för med att tex bara ta med mig ut på en bit mat. Jag har fått säga till honom att inte krångla tll det så förbaskat. Efter det insåg jag att risken var stor att jag skulle få fria själv-och det gjorde jag.

    Jag menar, jag har verkligen aldrig ställt krav eller förväntningar om presenter eller så, tänk då killar som VET att tjejen har en rosa dröm...och han känner sig inte ett dugg rosa
  • valkyriana

    orkar inte läsa hela tråden...
    Om du inte tycker om hans frieri så undrar jag genast- är det typiskt honnom? Är det sådan han är?
    Om det är så och du är så besviken på ett vanligt - enligt mig fint- frieri så ska du inte gifta dig med honnom. Det är ju han.

    Att du överhuvudtget tappat lusten att gifta dig för en sådan skitsak får mig att fundera på varför du vill gifta dig?
    Är det ett bröllop du vill ha? Eller ett äktenskap?
    Gifter di dig för att få ett bröllop så kommer det bli väldigt tomt då den dagen är över...

    Vad gjorde du förövrigt för att göra dagen speciell?

  • feministbrud

    Det är så intressant att tjejer i denna tråden säger, "om han inte är romantiskt får du fira själv". Jag VILLE fria själv. Och jag vet hur det känns, Wiggy, förutom att min man svarade ja utan att jag behövde övertyga honom om att det var sant.

    Vill man har det på ett visst sätt så ska man nog tänka om. Man kan inte tvinga någon annan att ha vissa specifika känslor, dvs känslor som krävs för att romanik ska uppstå.

Svar på tråden Besviken på frieriet.