Besviken på frieriet.

Hmmm, jag fick inget frieri öht, även om jag sagt 200 gånger att jag vill ha det, att jag vill gifta mig osv osv.

Han är absolut inte typen. Nu är vi gifta. Men jag kan fortfarande sakna att jag aldrig fick ett frieri. Det kunde han gjort för mig...

Babajaga skrev 2008-09-29 21:12:54 följande:

Ville bara säga att min M2b var halvfull när han friade. Vi hade ett par vänner hemma och han sa "ska vi gifta oss då"..

Och mina tårar rann och jag var så lycklig. Visst hade jag önskat mig ett lite gulligt frieri med blommor och romantisk middag. Men det är bara att inse för mig.. Han är inte sån, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.. Men det är ändå HONOM jag vill gifta mig med.. Så jag får lära mig att leva med att inte få den romantiska bekräftelse som jag så gärna vill tro att alla andra får.. Men som sagt.. Det är ju inte riktigt så...

Jag tycker att så länge som den som friar visar sina innersta känslor i ett frieri så är det ett perfekt frieri. Precis som vissa redan har skrivit så är det bättre att ha en man med glädjetårar i ögonen som friar än en som ser ut som en stenstod i ansiktet och som har betalt dyra pengar för att ordna ett perfekt frieri genom konstens alla regler. (Jag skulle tro att det var ett skämt om jag blev friad till av en staty iaf.)

Visst kan jag förstå att du är lite besviken, man väntar sig ett storslaget frieri med mannen på knä. Men det kunde varit värre. Min m2b ringde i från sitt jobb och klämmde fram: Ska vi gifta oss då?
Veckan innan hade vi varit på semester i turkiet. Han kunde klämmt fram det på stranden. Det hade varit 1000 gånger bättre. Men nu tänker jag positivt. Det är inte frieriet som är det viktiga utan äktenskapet. Fast romantik vill vi ju ha!!

Är det någon som har lite kuriosa om frieritraditioner/ettikett?
Jag menar,förr skulle det ju anhållas om dotterns hand inför far i huset. Kan gissa att det var en rätt svettig historia... ...men varifrån kommer våra föreställningar om hur det ska gå till nu och när slutade mannen fråga pappan egentligen?
Om det finns en massa "krav" på hur ett riktigt frieri ska vara så det i sig ska vara något svårslaget kan det kanske bli ännu mer stressande än för de darrande ynglingar som förr skulle få fram frågan..

Ibland(men bara ibland, och inte nödvändigtvis riktat mot trådstartaren) får jag en känsla av att hela tjottaballongen spårat ur.
Från att man som kvinna och man bestämmer sig för att välja varandra och ett liv tillsammans,ställer till med kalas i samband med att man knyter banden och om man har tur firas av av vännerna med möhippa/svensexa-till att handla om att JAG är värd mesta möjliga uppmärksamhet från frieri till möhippa till vigselakt och fest. Det där med ära är ju ömsesidigt menar jag eller?

Tyckte jag hörde hon Ribbing eller vad hon heter tala om att bröllop mer och mer har blivit som en show där alla är till för mätta brudparets ego.
Vet inte...kanske helt ute och cyklar...men ändå

Men Gud, jag tycker faktiskt att du är lite taskig. Han visade ju på sitt sätt att agera att han verkligen menade det han sade, han "svämmade" ju över av känslor till dig, finns väl inget finare? Se det istället som ett ärligt frieri. Min sambo hatar allt som kan uppfattas som klichér, han skulle aldrig kunna ställa till med världens frieri bara för att det förväntades av honom. Han frågade mig på telefon om jag ville förlova mig med honom och jag blev lika rörd och glad ändå. Att vi skulle gifta oss bestämde vi gemensamt framför datorn en kväll när vi satt och såg över vår ekonomi. Totalt oromantiskt i andras ögon men för oss är och kommer alltid ögonblicket vara speciellt. Jag är ledsen men jag kan inte alls förstå dig, jag hoppas tt du kan släppa din besvikelse och istället vara lycklig över det du har!

Jag kan bara hålla med! Hela bröllopsgrejen har blivit så stor att det ibland verkar som om inte själva vigseln är det viktiga utan att genom överdådig fest, klänning och presenter visa att hur stor just deras kärlek är.

Frieriet skall vara perfekt, fotograf skall följa med och dokumentera hela dagen, helst även förberedelserna och jag vet inte allt.

Självklart skall man ha det så om man vill men när det blir norm blir det lite sorgligt. Då blir även ett "vanligt hederligt frieri" som TS fick en besvikelse.

Om du blir besviken för att han inte friar på ett visst sätt som du skulle velat, tror jag att du kommer att bli besviken många, många gånger till i ert äktenskap!
Han tänker inte som dej och har egna värderingar på saker & ting.
Det kommer födelsedagar, bröllopsdagar och de kommer det att bli samma sak med; du kanske väntar dej uppvaktning på sängen, men han åker till jobbet och kanske kommer hem med en bukett blommor på kvällen eller har glömt bort att du fyller år..
Jag har en kompis som när hennes förhållande var ganska nytt, men de hade flyttat ihop i ett radhus, fyllde år, så fick hon en soptunna av sin praktiska kille! Inte så himla kul tyckte hon heller, men de behövde förstås en soptunna.. Han kunde ju fyllt den med något spännande tycker man!
Men så är det, man blir besviken många gånger, för man är trots allt två olika individer & tänker helt olika.

Håller med... Vet oxå flera som varit med sånt!!